Iron Maiden
Wikipedia
Iron Maiden är ett brittiskt heavy metal-band som bildades år 1975 under New Wave of British Heavy Metal-eran av basisten Steve Harris. Namnet Iron Maiden är engelska för järnjungfru, som är ett medeltida tortyrredskap.
Bandet, som är ett av de mest inflytelserika inom sin genre och med 70 miljoner album sålda världen även är ett av de mest framgångsrika, har givit ut fjorton studioalbum, sju livealbum, fyra samlingsalbum, fyra samlingsboxar och dessutom flertalet live-filmer. Bland stora låtar bör nämnas 2 Minutes to Midnight, Run To The Hills, The Trooper, Hallowed Be Thy Name, Fear Of The Dark, The Wicker Man och The Number Of The Beast.
Flera av deras låtar handlar om historiska händelser i England, men deras låtar har också baserats på filmer, böcker och folksägner, till exempel Children Of The Damned, The Clansman, Aces High, The Wicker Man, The Trooper, Rime of the Ancient Mariner, Where Eagles Dare och To Tame A Land
Gruppen pekades av vissa kritiker på 1980-talet felaktigt ut som satanister på grund av sin maskot "Eddie", målad av Derek Riggs, och deras album The Number of the Beast. Eddie har varit en viktig del av Iron Maiden redan från början då han var en del av scenshowen. Han kommer fortfarande upp på scenen i slutet av varje show.
Innehåll |
[redigera] Historia
- Se huvudartikeln Iron Maidens historia
Harris som tidigare spelat i grupperna Gypsy Kiss och Smiler, bestämde sig 1975 för att starta ett eget band. Han hade blivit frustrerad då de övriga medlemmarna antingen inte kunde eller inte ville spela hans sånger. Bandet bildades på juldagen och bestod av Steve Harris (bas), Dave Sullivan (gitarr), Ron Matthews (trummor), Paul Day (sång) och Terry Rance (gitarr). Namnet till bandet kom Harris på, tillsammans med sin mor, efter att ha sett filmen Mannen med järnmasken. Iron Maiden är engelska för järnjungfru, som var ett tortyrredskap som användes under medeltiden. Iron Maiden hade hela tolv olika uppsättningar av medlemmar under 1970-talet, de som bestått nästan från början är grundaren Steve Harris och gitarristen Dave Murray.
Bandet spelade mest covers i början. De hade influerats av flera olika band som Deep Purple, Yes, Wishbone Ash, Queen, Judas Priest, Led Zeppelin och Black Sabbath. Senare gick gruppen över till Harris egna låtar och bandet fick några spelningar där man mest spelade covers. Bandet hjälptes även åt att komma på nya idéer. Under denna period kom nya låtar fram, däribland Iron Maiden, Wrathchild, Prowler och Transylvania.
Den första sångaren Paul Day ersattes snabbt av Dennis Wilcock, ett stort KISS-fan som använde smink, eld och låtsasblod på scenen. Wilcock utvecklade även maskoten Eddie, idag en av världens mest kända musikikoner. De två första sångarna passade dock inte in i Iron Maiden och ersattes av den punkinfluerade Paul Di'Anno. Även trummisen byttes ut till Doug Sampson.
Under den här tiden var Iron Maiden var ett helt nytt metalband i England. Spelningarna växte i publikantal och deras konserter blev allt mer populära. När bandet hade spelat i tre år spelade bandet på nyårsafton 1978 in sin första demo. Den kom att användas till deras legendariska EP från 1979, The Soundhouse Tapes. Med bara femtusen exemplar av EP:n som innehöll fyra titlar, sålde den slut på mindre än två veckor. Iron Maiden och Prowler var två låtar som spelades flitigt och toppade listor länge på de olika metalklubbarna i London. De dök först upp på samlingskivan Metal for Muthas, en hyllning till den gällande NWOBHM. Där fanns två tidiga versioner av Sanctuary och Wrathchild med.
Under långa perioder spelade Dave Murray ensam gitarr i bandet. Många gitarrister fick börja men slutade nästan lika fort eftersom de inte nådde upp till de krav som ställdes av bandet, och de var inte i närheten av Murrays skicklighet med en gitarr. Tony Parsons var en gitarrist som gick med bandet under 1979 och fick vara med på bandets första riktiga fotosession. Trummisen Doug Sampson blev ersatt av Clive Burr och i november 1979 fick bandet ett skivkontrakt med EMI. Strax innan de skulle börja spela in sin första skiva blev Parsons ersatt av Dennis Stratton. Egentligen ville bandet få med Dave Murrays gamle barndomskompis Adrian Smith, men han spelade redan gitarr med sitt eget band, Urchin.
[redigera] De första stora framgångarna
Det första albumet Iron Maiden gavs ut 1980 och möttes av mycket bra kritik. Försäljningen gick bra, och gruppen blev ledande i genren New Wave of British Heavy Metal. Bandet åkte med KISS på turné som förband under deras "Unmasked Tour" under 1980. Bandet spelade för första gången i Sverige i Eriksdalshallen i Stockholm. Därefter åkte de på turné som förband åt KISS. Efter turnén med KISS sparkades gitarristen Dennis Strattion eftersom hans mål med bandet var något helt annat än de andras. Det blev nu rätt tidpunkt för Adrian Smith att gå med i bandet.
Smith förde med sig en skarpt staccatosound till Iron Maiden. Hans snabba och experimentella stil var raka motsatsen till Murrays mjuka stil som liknade blues. Ett av Iron Maidens stora kännetecken var denna skillnad på gitarristerna och deras speciella stil.
1981 gav Iron Maiden ut sitt andra album, Killers. Alla låtar på albumet förutom två - Killers och Murders in the Rue Morgue - var gamla låtar som inte hade fått plats på det första albumet.
[redigera] Nästa nivå
Som i så många andra band, drack Iron Maidens medlemmar stora mängder alkohol under de första åren. Det förekom dock inte mycket andra droger i bandet med ett undantag. Paul Di'Anno började delvis på grund av sitt kokainberoende att utveckla ett självdestruktivt beteende. Hans scenframträdande led av detta, samtidigt som bandet började få en stor skara fans i Amerika. I slutet av 1981 ersatte bandet Di'Anno med sångaren i bandet Samson, Bruce Dickinson
Dickinson sade från början att han var ett nytt tillskott och en egen personlighet i Iron Maiden. Dickinson debuterade med Iron Maiden och albumet The Number of the Beast från 1982, som blev en klassiker inom heavy metal-genren. Albumet blev en storsäljare över hela världen med sånger som The Number of the Beast, Run to the Hills och Hallowed Be Thy Name. För andra gången, åkte bandet på en världsturné och besökte USA, Kanada, Japan och Australien. Turnén och albumet fick kritik från religiösa grupper som ansåg att Iron Maiden var satanister eftersom de hade mörka texter. Deras kritik riktade sig främst mot låten The Number of the Beast. Iron Maiden försökte förklara ryktena genom att insistera att texten bara handlade om en mardröm som Steve Harris hade. Kritiken kvarstod dock och kristna grupper brände bandets skivor på bål. Uppståndelsen kring detta gav dock bandet nya fans och gav dem möjligheten att nå ut till en större skara.
Innan bandet gav sig in i studion igen 1983 så ersattes trummisen Clive Burr med Nicko McBrain och bandet gav ut två album under två år som sålde platina världen över. Det första var Piece of Mind (som Steve Harris anser vara Iron Maidens bästa album) med låtar som Flight of Icarus och The Trooper. 1984 gavs albumet Powerslave ut med låtar som 2 Minutes to Midnight, Aces High och Rime of the Ancient Mariner. Under åren 1984 och 1985 gav sig Iron Maiden ut på den största hårdrocksturnén någonsin, World Slavery Tour. Bandet gav ut sitt första riktiga livealbum 1985, Live After Death som anses vara ett av världens bästa livealbum. 1986 gavs albumet Somewhere in Time ut och bandet hade dittills bara växt sig större och större.
Bandet hade under denna tid skrivit flera episka låtar som handlade om böcker, filmer och poesi, bland annat Alexander the Great som handlar om Alexander den Store och To Tame A Land som är en episk låt om Frank Herberts bok Arrakis - ökenplaneten.
[redigera] Nya Iron Maiden
1988 provade bandet på något helt annorlunda till deras sjunde studioalbum, Seventh Son of a Seventh Son. Albumet var Iron Maidens första konceptalbum som handlade om en mystisk historia om en pojke som var synsk, baserad på boken Seventh Son (sv. Sjunde Sonen) av Orson Scott Card.
På albumet användes keyboard för första gången på allvar, tidigare hade gitarrsynthar funnits med till viss del på Somewhere in Time. Många anser att Seventh Son of a Seventh Son är det bästa Iron Maiden albumet någonsin. Bandet var också huvudbandet på den årliga Monsters of Rock-festivalen i Castle Donington, England. Där nådde de ett världsrekord i "största PA-utrustningen" - det tog hela fem dagar att sätta upp systemet.
[redigera] Dalande popularitet
År 1990 ändrades Iron Maidens uppsättning för första gången på sju år då gitarristen Adrian Smith hoppade av. Janick Gers valdes som ersättare till Smith, och samma år gavs albumet No Prayer for the Dying ut. Albumet var mer rått och gick tillbaka till den heavy metal-stil som bandet hade förlorat lite de senaste åren. Sångaren Bruce Dickinson började också experimentera med sin röst och fick en hårdare och strävare stil i sin sång där hans karaktäristiska ljusa heavy metal-sång mer eller mindre försvann. Singeln Bring Your Daughter...To the Slaughter gavs ut och är hittills Iron Maidens enda listetta.
Innan No Prayer for the Dying gavs ut hade Dickinson startat en solokarriär vid sidan av Iron Maiden, med Gers som gitarrist. Dickinson hade en soloturné 1991 innan han åkte tillbaka till studion med Iron Maiden för att spela in albumet Fear of the Dark. Albumet gavs ut 1992 och innehåller flera sånger som är populära bland fans, förutom titelspåret bland annat Afraid to Shoot Strangers.
1993 lämnade Bruce Dickinson bandet för att helt och hållet satsa på sin solokarriär. Dock gick Dickinson med på att stanna kvar under en farväl-turné och ge ut två livealbum. Den första, A Real Live One, innehåller sånger från 1986 till 1992 och gavs ut i mars 1993. Den andra, A Real Dead One innehöll sånger mellan 1975 till 1984 och gavs ut efter att Dickinson lämnat bandet. Han spelade sin sista konsert med Iron Maiden den 28 augusti 1993. Konserten filmades och sändes på brittiska kanalen BBC och gavs även ut på video under namnet Raising Hell. Med på konserten fanns magikern Simon Drake som visade Dickinsons "död" med Iron Maiden på vissa brutala sätt. Bandet hyste blandade känslor gentemot Dickinson efter att han lämnat bandet.
[redigera] Återigen förändrade
Bandet letade bland hundratals sångare, både okända och kända, men valde till slut Blaze Bayley 1994 som tidigare varit sångare i bandet Wolfsbane. Bayley hade en mycket annorlunda stil än hans företrädare och mottogs av fansen med blandade känslor . Efter tre år utan ett nytt studioalbum, gav Iron Maiden ut albumet The X Factor 1995. Albumet var en mycket mörk skiva både i texterna och i musiken. Delvis berodde detta på att låtskrivaren Harris gick genom en svår tid med en skilsmässa och sin fars bortgång. Öppningslåten Sign of the Cross är en utstående låt och räknas, även av fans som inte gillar Bayley, som en klassiker.
Bandet låg på vägarna under nästan hela 1996 innan de gick in i studion igen och spelade in Virtual XI som gavs ut 1998. Albumet innehöll få låtar hits, The Clansman och Futureal överlevde bara till nästkommande turnéer. Albumet låg också på lägre placeringar än vad de tidigare albumen hade legat. En av de mest kritiserade låtarna var singeln The Angel and the Gambler. Många som hörde singeln innan albumet gavs ut, bestämde sig sedan för att inte köpa skivan. Virtual XI var också det första albumet som inte sålde över en miljon skivor världen över.
[redigera] Återföreningen
I februari 1999 lämnade Bayley bandet med ömsesidigt samtycke. Huvudorsaken var hans scenframträdanden - Bayley har stora allergiproblem och orkade inte göra en hel Maiden-turné. Samtidigt chockade bandet sina fans genom att meddela att både Bruce Dickinson och gitarristen Adrian Smith skulle komma tillbaka till bandet. Den klassiska banduppsättningen från 1980-talet var nu åter intakt - plus Janick Gers som skulle stanna kvar. En lyckad återföreningsturné följde, The EdHuntour.
[redigera] Det nya millenniet
År 2000 började en mer progressiv period för bandet när de gav ut albumet Brave New World. Sångerna var längre (alla utom tre låtar var över sex minuter) och texterna präglades av både mörka teman och kritik mot samhället. Bandet fick nya fans när de började utforska den nya genren progressive metal, tillsammans med sitt klassiska sound. En världsturné följde, Brave New World Tour, som slutade i januari 2001 med en spelning på den legendariska Rock in Rio-festivalen i Brasilien där Iron Maiden spelade inför 250 000 personer, vilket gjorde den till den största hårdrockskonserten någonsin.
Bandet fortsatte med sin progressiva trend när de gav ut det över en timme långa albumet Dance of Death 2003. Alla utom två av de elva låtarna var över fem minuter långa och så gott som alla hade i varierande grad döden som tema. Albumet sålde platina i flera länder och bandet visade att de hade mer att ge.
2005 meddelade Iron Maiden att de skulle starta en ny turné som skulle fira 25-årsjubileet sedan de gav ut sitt första album och 30-årsjubileet som ett band. Bandet återutgav The Number of the Beast-singeln som lade sig som etta i tre veckor på brittiska topplistan. Bandet gav sig ut på en turné, The Early Days Tour för att stödja sin nyutgivna DVD, The Early Days som firar bandets musik mellan åren 1975 och 1983. Bandet gjorde en spelning i Göteborg under turnén, på Ullevi den 9 juli 2005 inför 57 000 fans. Spelningen sändes live såväl i SVT och P3 som i Finland.
[redigera] A Matter of Life and Death
Ett nytt studioalbum spelades in tillsammans med producenten Kevin Shirley som har gjort de tre senaste Maiden-albumen. Låtarna skrevs och spelades in i en studio i London efter Iron Maidens framgångsrika turné The Early Days Tour i Europa och USA. I maj 2006 var albumet klart och och gavs ut 4 september i Europa och 5 september i USA. I juni presenterades albumets omslag, låtar och titel - A Matter of Life and Death. Skivan innehåller tio låtar, de flesta längre än sex minuter, som fortsätter bandets progressiva utveckling sedan Brave New World och Dance of Death.[1] En "limited edition"-version av skivan gavs även ut med både en CD och en DVD innehållande extramaterial.[2] Den första singeln från albumet blev The Reincarnation of Benjamin Breeg och gavs ut den 14 augusti. Enligt Steve Harris valdes låten eftersom den är representativ för albumet.[3] Denna och två andra låtar gavs ut på internet före albumet kommer ut i butikerna. Den 14 November släpptes den andra Singeln: Different World och landade direkt på en sjundeplats på den amerikanska singellistan.[4]
A Matter of Life and Death släpptes 30 augusti i Sverige och den sålde guld redan andra dagen. Skivan har toppat albumlistorna i Finland, Sverige, Italien, Tyskland och Tjeckien. [5]
Den 4 oktober 2006 påbörjade Iron Maiden sin nya världsturné i USA. Iron Maiden kommer att spela fyra konserter i Sverige - en extra hade lagts till för att rusningen var så stor. Eftersom Iron Maiden 2003 deklarerade att de ska sluta med långa och omfattande turnér har dock flera länder såsom Polen, Tjeckien och Grekland blivit utan konserter.
I november 2006 avslutade Iron Maiden och deras manager Rod Smallwood sitt 25-år gamla samarbete med Sanctuary Records - vilket även Smallwood var med och bildade. Tillsammans startade de ett nytt bolag, Phantom Music.
Bandet har i ett flertal intervjuer låtit förstå att gruppen efter A Matter of Life and Death World Tour planerar en ny retrospektiv turné. Denna gång med materialet från skivorna Powerslave, Somewhere in Time och Seventh Son of a Seventh Son
[redigera] Iron Maidens musik
Under de tidiga åren av Iron Maidens historia bestod låtarna av många tempoväxlingar och arrangemang. Genom att använda den energi som kom från punken och väva in den tillsammans med riffen från hårdrocken skapade Iron Maiden något nytt som aldrig tidigare funnits. Detta var under eran New Wave of British Heavy Metal i England som pågick mellan åren 1978 - 1983. Gitarrduellerna och solorna mellan gitarristerna Dave Murray och Adrian Smith blev ett känt märke för Iron Maiden efter skivan The Number of the Beast från 1982.
Med skivan Somewhere in Time från 1986 så började Iron Maiden experimentera med sin heavy metal-musik. För första gången använde de en gitarrsynth på vissa av låtarna, dock väldigt lågt inlagt i låtarna. Den experimentella bana forsatte med albumet Seventh Son of a Seventh Son från 1988 som även är ett konceptalbum. Med den skivan använde Iron Maiden keyboards och synthljudet var mer framträdande än någonsin.
Till skivan Brave New World från 2000 gav sig Iron Maiden in på mer progressiv rock/metal med längre låtar och djupare budskap. Detta fortsatte med skivan Dance of Death från 2003. Bandets mest progressiva skiva släppte de 2006, A Matter of Life and Death, som innehåller nästan uteslutande låtar om krig och religion. Skivan lyfter fram att dessa två ämnen nästan alltid korsar varandra och att religion är det som skördat mest människoliv någonsin.
[redigera] Iron Maidens förhållande till sina fans
Under Iron Maidens tidiga dagar med pub-spelningar var det viktigt att spela ofta och på flera platser för att kunna etablera sig som ett välkänt rockband. Redan från tidiga dagar fanns det fans som såg nästan varenda spelning Iron Maiden gjorde och bandet försökte i sin tur ge något tillbaka till sin publik och fans varje konsert. Detta var något som sedan följde med bandet när det växte i storlek. Idag har bandet några av rockvärldens mest trogna fans. Bandet har alltid tyckt att fansen är viktiga - det är tack vare dem de har blivit såpass stora - och för att ge tillbaka till sina fans kan de till exempel vara på väg till en spelning men stanna bussen bara för att skriva autografer. En av anledningarna till att de har så många fans är att de har spelat i så många länder.
[redigera] Bootlegs
Under den tid som Iron Maiden varit aktiva har en stor bootleg-industri växt upp kring bandet bland deras fans. Den tidigaste bootleg som existerar är i från en spelning i London den 10 september 1979, vilket också är den äldsta liveinspelning som existerar. Steve Harris själv påstår att det existerar inspelningar så långt bak som till 1976. [6] Under åren har bootlegsen utvecklats och idag släpps nästan alla spelningar som Iron Maiden gör som bootlegs för fans. Därför har det blivit populärt bland Iron Maidens fans att samla på bootlegs och byta med andra samlare.
När MP3 spridning på Internet genom olika P2P-nätverk som Napster och Kazaa tog fart i slutet av 90-talet, spreds självklart även Iron Maidens låtar. Iron Maiden var väldigt tidiga att utnyttja Internet och deras första officiella hemsida såg dagens ljus redan 1998. Iron Maidens inställning till fildelning har redan från början varit positiv, så länge om man gillar låtarna så köper man skivan. Under Iron Maidens spelning på Ullevi i Sverige som sändes live på svensk och finsk tv sade Bruce Dickinson åt sina fans framför tv:n; "Till alla er som ser det här på tv... spelar ni in det här, så se till att skicka det till alla era vänner! Inte bara era svenska vänner!
[redigera] Kuriosa
- Iron Maiden nämdes flertalet gånger i hiten Teenage Dirtbag (2001) av den amerikanska poppunk-gruppen Wheatus. Bruce Dickinson tackade för detta genom att sjunga på Wheatus tredje singel, Wannabe Gangstar.
- Bandet har nämnts flertalet gånger i tv-serien Beavis och Butt-head. Även låtarna The Prisoner, From Here to Eternity och Running Free har spelats.
- I dator- och tv-spelet GTA: Vice City finns 2 Minutes to Midnight med i soundtracket.
- Flera datorvirus har fått namn efter Iron Maiden, till exempel Seventh Son och Evil Men.
- Det kanadensiska poppunkbandet Sum 41 referar till Iron Maiden i sin singel Fat Lip ifrån 2001. I videon till låten In Too Deep bär en gitarrist en Iron Maiden-t-shirt.
- Aces High, Be Quick or Be Dead, Man on the Edge och The Trooper fanns med i spelet Carmageddon II.
- Den japanska sumobrottaren Akitoshi Saito använder låten Ghost of the Navigator som sin inledningslåt.
- Eddie är en spelbar figur i dator- och tv-spelet Tony Hawk's Pro Skater 4. Hans specialtrick var att spela ett riff på en gitarr. The Number Of The Beast finns även med i soundtracket.
- Alla medlemmar i bandet förutom Janick Gers har ett speciellt intresse utöver musiken. Bruce Dickinson tränar fäktning, Nicko McBrain och Dave Murray spelar golf, Adrian Smith älskar att fiska och Steve Harris är ett stort fan av fotboll.
- Trevor Searle som tackas på många av de tidiga skivorna är en barndomskamrat till Steve Harris. Han bor sen många år i Umeå där han tidigare jobbat som discjockey.
[redigera] Medlemmar
[redigera] Nuvarande medlemmar
- Bruce Dickinson - sång (1981-1993, 1999-idag)
- Dave Murray - gitarr (1976-idag)
- Adrian Smith - gitarr (1980-1990, 1999-idag)
- Janick Gers - gitarr (1990-idag)
- Steve Harris - basgitarr (1975-idag)
- Nicko McBrain - trummor (1983-idag)
[redigera] Tidigare medlemmar
- Dennis Stratton – gitarr (1980)
- Paul Di'Anno – sång (1978-1981)
- Clive Burr – trummor (1979-1982)
- Blaze Bayley – sång (1994-1999)
- Doug Samson - trummor (1977-1979)
- Barry Graham - trummor (1977)
- Ron Matthews - trummor (1975-1977)
- Paul Day - sång (1975-1976)
- Dennis Wilcock - sång (1976-1977)
- Dave Sullivan - gitarr (1975-1976)
- Terry Rance - gitarr (1975-1976)
- Bob Sawyer - gitarr (1976)
- Terry Wapram - gitarr (1977)
- Paul Todd - gitarr (1979)
- Paul Cairns - gitarr (1979)
- Tony Parsons - gitarr (1979)
- Tony Moore - keyboard (1977)
[redigera] Diskografi
[redigera] Studioalbum
[redigera] EP
| År | Titel | Skivbolag |
| 1979 | The Soundhouse Tapes | EMI |
| 1980 | Live!! +one | EMI |
| 1981 | Maiden Japan | EMI |
| 2004 | No More Lies | EMI |
[redigera] Live
[redigera] Samlingsalbum
| År | Titel | Skivbolag |
| 1996 | Best of the Beast | EMI |
| 2002 | Edward The Great | EMI |
| 2002 | Best Of The B-Sides | EMI |
| 2002 | The BBC Archives | EMI |
[redigera] Videor
[redigera] Diverse
- Ed Hunter, Iron Maidens PC Game (1999)
- Eddie's Archives (2002)
[redigera] Turnéer
- Iron Maiden Tour
- Killer World Tour
- The Beast On The Road
- World Piece Tour
- World Slavery Tour
- Somewhere On Tour
- Seventh Tour Of A Seventh Tour
- No Prayer On The Road
- Fear Of The Dark Tour
- A Real Live Tour
- The X Factour
- Virtual XI World Tour
- The EdHuntour
- Brave New World Tour
- Dance Of Death World Tour
- The Early Days Tour
- A Matter of Life and Death World Tour
[redigera] Litteratur och källhänvisning
- Wall, Mick, Run to the Hills: den officiella biografin om Iron Maiden. Göteborg: Reverb 2005. ISBN 91-975684-0-6
- Nyquist, Henrik, Scream for me Sweden!, Hyltebruk, ISBN 91-973130-7-6
- Delar av denna artikel utgörs av översatt text ur engelska Wikipedia.
- ^ maidenfans.com "Full Details of Forthcoming Studio Album Announced"
- ^ Ltd. Edition CD/DVD Release for new album
- ^ ironmaiden.com
- ^ [1]
- ^ maidenfans.com - "A Matter of Charts"
- ^ maidenfans.com - "Maiden Music Machine 79"
[redigera] Se även
- Anton Maiden
- Artister och grupper som har gjort covers på Iron Maiden
- The Entire Population of Hackney
[redigera] Externa länkar
[redigera] Svenska
- Iron Maiden - Sverige
- Nytt svenskt maiden-forum
- Svensk Iron Maiden-fansida
- Iron Maiden Darkness - Maiden faktasida
[redigera] Engelska
- Iron Maidens officiella webbplats
- Maiden Bootlegs - unofficial discography
- Fansida om Iron Maiden
- Maiden-World
- Iron Maiden på www.discogs.com
- Iron Maiden på Metallian
- Bruce Dickinsons webbplats
- Blaze Bayleys webbplats
- Paul Di'Annos webbplats
- Phantom Of The Opera - Everything about Iron Maiden
