Titania

Wikipedia

Titania

Kretsar kring	Uranus
Upptäckare	Sir William Herschel
Upptäcktsår	11 januari 1787
Omloppsbanans egenskaper
Radie	435 910 km
Excentricitet	0,0011
Omloppstid	8,706 d
Omloppsbanans lutning	0,340°
Fysikaliska egenskaper
Diameter vid ekvatorn	1577,8 km
Ytans area	7 820 000 km²
Massa	3,526 · 10²¹ kg
Medeldensitet	1,72 kg/m³
Gravitation vid ytan	0,378 m/s²
Rotationstid	Synkroniserad
Axelns lutning	0°
Albedo	0,27
Temperatur vid ytan	~60 K
Atmosfärens egenskaper
Tryck	0 kPa
Saknar atmosfär

Titania är den största av planeten Uranus månar. Den upptäcktes 11 januari 1787 av Sir William Herschel. Titania är uppkallad efter gemålen till älvornas kung Oberon i William Shakespeares pjäs En midsommarnattsdröm.

[redigera] Omloppsbana och rotation

Titania kretsar kring Uranus på 435 910 kilometers avstånd på 8,706 dygn. Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0011 med en inklination på 0,340° i förhållande till Uranus ekvator. Dess rotation är synkroniserad.

[redigera] Fysiska egenskaper

Messin Chasma, den största notabla kännetecknet på Titania.

De hittils enda närbilderna av Titania togs av Voyager 2 då den passerade förbi månen under sin förbiflygning av Uranus januari 1986. Vid tidpunkten för förbiflygningen var den södra hemisfären riktad mot solen så endast det blev studerat.

Fast dess inre struktur är okänd hra man gjort en modell att Titania består av ungefär 50 % is, 30 % silikater 20 % organiskt material, huvudsakligen metan. Titanias yta är består av en blandning av bekratrad terräng och system av förenade dalar som är hundratals kilometer långa. Vissa av kratrarna verkar vara halvt under vatten. Titanias yta är tydligt relativt ung.

Titanias mest anmärkningsvärda kännetecken på ytan är Messin Chasma. Messin Chasma är en jättelik kanjon, 1600 kilometer lång och ungefär 1 kilometer djup, så stor så att Grand Canyon ser liten ut i jämförelse och är i samma klass som Valles Marineris på Mars eller Ithaca Chasma på Saturnus måne Tethys.

En teori om Titanias historia är att den en gång var tillräckligt het att vara flytande. Ytan kyldes antagligen först; när det inre frös expanderade det och spräckte ytan vilket resulterade i de dalar vi kan se idag.

[redigera] Ockultation

Den 8 september 2001 ockulterade Titania en ljussvag stjärna; detta var en möjlighet att både förfina dess diameter och form, och samtidigt försöka hitta någon atmosfär. Datan som kom tillbaka från ockultationen visade ett yttryck på endast 0,03 mikrobar; om det existerar en atmosfär så är den mycket tunnare än Tritons eller Plutos. [1][2]

---Sidenote START---

Uranus månar

Cordelia \| Ophelia \| Bianca \| Cressida \| Desdemona \| Juliet \| Portia \| Rosalind \| Cupid
Belinda \| Perdita \| Puck \| Mab \| Miranda \| Ariel \| Umbriel \| Titania \| Oberon
Francisco \| Caliban \| Sycorax \| Prospero \| Setebos \| Stephano \| Trinculo \| Margaret \| Ferdinand
Uranus \| Solsystemet
För andra himlakroppar och områden, se vidare astronomi, rymdfysik och kosmologi.