Metan

Den kemiska föreningen metan är det enklaste kolvätet, med den kemiska formeln CH₄. Metan är en luktfri gas. När den säljs kommersiellt blandas den vanligen med små mängder illaluktande svavelföreningar såsom etylmerkaptan för att läckor lättare ska kunna upptäckas. Metan kallas även sumpgas, eftersom den bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer, till exempel bottnen på kärr. Ett annat namn är gruvgas efter dess benägenhet att sippra ut i gruvgångar, där den sedan riskerar att antändas vilket gör den till ett allvarligt hot mot gruvarbetare - gasexplosioner kostar regelbundet människoliv. Metan är en växthusgas och ökade utsläpp från främst jordbruket anses vara en bidragande orsak till en förstärkt växthuseffekt.

Metan är den största beståndsdelen i naturgas och biogas, vilka bägge används som bränslen. Förbränning av en molekyl metan i närvaro av syre frisläpper en molekyl koldioxid och en vattenmolekyl:

CH₄ + 2O₂ → CO₂ + 2H₂O

[redigera] Källor till metan

De huvudsakliga källorna till metan är

utsläpp från ansamlingar av metan på havsbotten och från manteln i jordens innandöme, bland annat genom lervulkaner
utvinning från fossila bränslen, främst i kolgruvor
djurs matsmältningsprocess, främst boskap
produktion av bakterier i risfält
anaeorob nedbrytning av organiskt material
industriella källor
föråldringsprocessen i vanlig asfalt, ?hur många procent?

17% av metanutsläppen kommer från djurs matsmältning. En enda ko beräknas producera 600 liter metan per dag.

60% av världens utsläpp av metan beror på mänsklig aktivitet, främst jordbruk. Under de senaste 200 åren har halten av metan i atmosfären fördubblats, från 0,8 till 1,7 miljondelar av volymen. Metan utvinns från berg, främst i kolgruvor, tillsammans med andra kolväten som används som bränslen. Metan tillverkas också industriellt genom olika kemiska reaktioner, till exempel rötning av organiskt avfall.

Det finns också ansamlingar av metan på världshavens botten, fångat i ett kemiskt klatrat med vatten där vattnet bildar en "bur" som stänger inne metanmolekylerna. Hur mycket metan som finns bunden i form av metanklatrat i sediment på havsbotten är okänt, men troligen rör det sig om stora mängder. Att stora mängder sådant metan frisläppts i atmosfären är en förklaringsmodell till hastig global uppvärmning tidigare i jordens förflutna, exempelvis för ungefär 55 miljoner år sedan vilket utgör slutet på den geologiska epoken paleocen. Vissa källor uppskattar att det rör sig om tiotusen miljoner ton. [1] Om den globala uppvärmningen leder till att dessa värms upp tillräckligt, skulle detta metan hastigt kunna frisläppas till atmosfären. Eftersom metan är en 21 gånger mera potent växthusgas än koldioxid skulle detta leda till kraftigt ökad växthuseffekt, och därmed till avsevärd uppvärmning av jordklotet.

Lervulkaner finns på havsbotten, ofta i områden där det finns olja och där bergskedjor håller på att bildas. När lervulkaner får utbrott släpper de ifrån sig stora mängder gaser, främst metan och andra kolväten men även helium. Troligen kommer dessa gaser upp från jordens mantel via djupa förkastningssprickor. De mängder som frisläpps är alldeles för stora för att de ska kunna härröra från någon lokal gasansamling, och det vatten som bärs upp till ytan vid utbrott för med sig ämnen som jod, brom och bor vilka inte kan komma från lokala sediment. Lervulkaner finns ofta i närheten av lavavulkaner. När så är fallet släpper lervulkanerna i närheten av lavavulkanen ut obrännbara gaser, medan de som befinner sig längre bort släpper ut metan.