Ido

Wikipedia

Ido är en reformerad variant av det konstgjorda språket esperanto. Esperanto, som är tänkt som ett internationellt och neutralt hjälpspråk, konstruerat för kommunikation mellan människor med olika modersmål, innehåller en rad komplicerade språkelement som inte krävs för att göra sig fullt förstådd.

Esperanto utnyttjar bland annat ett antal bokstäver som i övrigt inte existerar i det latinska alfabetet, såsom s med ^, som står för ett sj-ljud. Detta innebär problem, dels eftersom det i många språk inte är uppenbart hur det uttalas bara vid blotta anblicken av tecknet, dels därför att det inte går att skriva i enkla e-postmeddelanden och i andra elektroniska dokument utan att först installera ett särskilt typsnitt. I ido skriver man sh (det främre ljudet; som i skinka ) för sj-ljudet (på svenska stavas ljudet på många olika sätt).

Vidare böjs ofta bestämningar till ett substantiv efter substantivets kasus och numerus, vilket varken existerar inom ido eller många andra språk, till exempel engelskan. Ido är mer komplicerat än esperanto när det gäller affixsystemet och antalet pronomen. De främsta orsakerna till att esperanto har förblivit mer spritt än ido är dels att esperanto sedan sin tillkomst förknippats med en ideologi, som innebär tron på att ett accepterande av esperanto som mellanfolkligt språk, leder till en fredligare värld, vilket lockat många idealister att lära sig esperanto, dels att varje esperantist har haft frihet att hitta på egna ord, varefter det allmänna språkbruket avgör om ett ord bli ett esperantoord eller inte. Inom ido-rörelsen har det aldrig funnits någon tradition att det är "tillåtet" att uppfinna nya ord.

[redigera] Vokaler

Ido har fem vokaler, de samma som i exempelvis spanska och swahili. Det görs ingen fonematisk skillnad mellan korta och långa vokaler.

	Främre	Bakre
Sluten	i	u
Halvöppen	e	o
Öppen	a

[redigera] Skrift

Ido skrivs med latinska alfabetet abcdefghijklmnopqrstuvwxyz.

[redigera] Grammatik

Substantiv	Nominativ	Ackusativ
Singular	-o	-o
Plural	-i	-i

Adjektiv	Nominativ	Ackusativ
Singular	-a	-a
Plural	-a	-a

De sex verbändelserna är tempusformerna presens på -as, futurum på -os och preteritum på -is, modusformerna konditionalis på -us och volitiv (ungefär motsvarande imperativ) på -ez, samt infinitiv på -ar. Verben böjs inte efter person eller numerus. Exempel på verbböjning: kanti - att sjunga, me kantas - jag sjunger, me kantis - jag sjöng, me kantos - jag kommer att sjunga.

Verbform	Ändelse
Presens	-as (kantas)
Preteritum	-is (kantis)
Futurum	-os (kantos)
Infinitiv	-ar (kantar)
Volitiv	-ez (kantez)
Konditionalis	-us (kantus)

Av verben bildas sex olika participformer, tre aktiva och tre passiva:

Tempus	Aktivum	Passivum
Presens	-ant- (kantanta "som sjunger, sjungande")	-at- (kantata "som sjungs")
Preteritum	-int- (kantinta "som sjöng")	-it- (kantita "som sjöngs, sjungen")
Futurum	-ont- (kantonta "som kommer att sjunga")	-ot- (kantota "som kommer att sjungas")