Günter Grass
Wikipedia
Günter Grass, född 16 oktober 1927 i Danzig (nuvarande Gdańsk i Polen); tysk författare och konstnär, nobelpristagare i litteratur år 1999. Han tilldelades priset för "att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte".
Günter Grass är i botten utbildad skulptör, och genom hela karriären har han ägnat sig åt både bildkonst och språkkonst, inte sällan i förening (som exempelvis i text-bild-bandet Räcka ut tungan). Grass debuterade som lyriker och har även författat flera dramer, de tidigaste i den absurda teaterns anda.
Men det är som roman- och novellförfattare som Grass har fått mest uppmärksamhet. Genombrottsromanen Blecktrumman, novellen Katt och råtta samt Hundår skrevs som en "Danzig-trilogi" (ty. Danziger Triologie), då alla tre utspelas i eller i närheten av Grass födelsestad.
Senare verk har tagit upp problem som miljöförstörelse och kärnvapenkrig (Flundran, Råttinnan) eller ur olika synvinklar belyst Tysklands problematiska 1900-talshistoria (En invecklad historia, Mein Jahrhundert, Im Krebsgang). Formmässigt har Grass genom hela författarskapet experimenterat med berättarrösten och dess auktoritet samt inte minst med själva fiktionen. Han använder sig flitigt av en inte alltid välpolerad humor och ironi.
2006 avslöjande Günter Grass att han under Andra världskriget varit soldat i Waffen-SS.
[redigera] Biografi
Grass föddes och växte upp i en tysk-polsk köpmansfamilj i Danzig, nuvarande Gdansk. Hans föräldrar bedrev en kolonialvaruhandel. I böckerna Katz und Maus, Hundejahre och die Blechtrommel skildrar Grass sin barndoms Danzig. Under andra världskriget anmälde han sig vid 15 års ålder som frivillig i Wehrmacht och ville bli tysk ubåtssoldat, men nekades på grund av sin låga ålder. Den 12 augusti 2006 avslöjade han i en intervju i Frankfurter Allgemeine Zeitung att han efter avslutad arbetstjänst 1944 blivit inkallad i pansardivisionen "Frundsberg" av Waffen-SS ( se 10. SS-Panzer-Division Frundsberg). Hans självbiografi Beim Häuten der Zwiebel (När man skalar löken), som utkom i augusti 2006, handlar om detta. Tidigare hade det hetat att han var luftförsvarssoldat (ty. Luftwaffenhelfer) och pansarskytt i Wehrmacht. I slutet av kriget skadades Grass vid Cottbus och fördes till ett sjukhus i Marienbad där han var när den tyska kapitulationen skrevs under.
1945-1946 följde krigsfångenskap innan han började arbeta och sedan började resa i Italien och Frankrike. 1951 började han studera vid Hochschule für Bildende Kunst in Berlin. 1956 flyttade Grass till Paris. Samtidigt var Grass medlem i Gruppe 47. 1955 publicerades hans dikt Lilien aus Schlaf och följande år debuterade Grass som lyriker. Nästföljande år följde romaner, dikter, berättelser och teaterstycken. 1959 kom det stora genombrottet med Blecktrumman.
Under 1960- och 1970-talet stödde Grass tillsammans med Heinrich Böll aktivt SPD. Grass deltog bl.a. vid SPD:s valturnéer 1965, 1969 och 1972. Grass deltog även i flera demonstrationer i slutet av 60-talet. Han krävde även erkännandet av Oder-Neisse-linjen. Hans politiska deltagande gjorde honom känd för den breda offentligheten. Filmdramatiseringen av Blecktrumman av Volker Schlöndorff blev en internationell framgång och var den första (och hittills enda) tyska filmen som fick en oscar för bästa utländska film. Under 1980-talet deltog Grass i fredsrörelsen som motsatte sig stationeringen av Pershing 2-raketer i Västtyskland.
1993 gick Grass ur SPD sedan han motsatt sig partiets asylpolitik. 1999 tilldelades Grass Nobelpriset i litteratur. Han har under senare år uttalat sig kritiskt mot USA:s Irakkrig och kriget i Tjetjenien. Han har också försvarat 2005 års nobelpristagare Harold Pinter. 2005 startade Grass Lübecker Literaturtreffen.
[redigera] Bibliografi (urval)
- Die Blechtrommel, 1959. (Blecktrumman).
- Katz und Maus, 1961. (Katt och råtta).
- Hundejahre, 1963. (Hundår).
- Örtlich betäubt, 1969. (Lokalbedövad).
- Aus dem Tagebuch einer Schnecke, 1972. (Ur en snigels dagbok).
- Der Butt, 1977. (Flundran).
- Das Treffen in Telgte, 1979. (Mötet i Telgte).
- Kopfgeburten oder Die Deutschen sterben aus, 1980. (Tankefoster eller Tyskarna dör ut)
- Die Rättin, 1986. (Råttinnan).
- Zunge zeigen. Ein Tagebuch in Zeichnungen, 1988. (Räcka ut tungan).
- Unkenrufe, 1992. (Klockgrodans varningsrop).
- Ein weites Feld, 1995. (En invecklad historia).
- Mein Jahrhundert, 1999.
- Im Krebsgang, 2002. (Krabbans gång)
- Beim Häuten der Zwiebel (När man skalar löken). 2006.
