Den stora depressionen

Wikipedia

Dorothea Langes Vandrande moder, Nipomo, Kalifornien avbildar utblottade ärtplockare i Kalifornien 1936. I mitten ses den trettiotvååriga sjubarnsmamman Florence Owens Thompson.

	Denna artikel bör utökas/ändras för att få ett globalt perspektiv.
	Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information.

Den stora depressionen började med den stora Wall Street-kraschen i New York i USA i oktober 1929.

I och med denna börskrasch upphörde de amerikanska investeringarna och USA började kräva tillbaka pengarna som Tyskland var skyldiga dem efter första världskriget. Detta bidrog till att Tyskland drabbades hårdare än något annat europeiskt land av depressionen i början av 1930-talet. Många företag gick i konkurs och sex miljoner människor blev arbetslösa. Medelklassen, som just återhämtat sig från inflationens härjningar, fick åter se sin tillvaro slagen i spillror.

Inför dessa påfrestningar råkade den tyska demokratin in i en djup kris. Partier splitrades och gjorde det omöjligt att bilda handlingskraftiga regeringar och landet styrdes i stor utsträckning med hjälp av en undantagsparagraf i konstitutionen, som gav presidanten rätt att sätta sig över de demokratiska besluten. Misstron växte mot de etablerade politikerna. Allt fler satte istället sitt hopp till partierna på höger- och vänsterkanten.

På vänstersidan ryckte kommunisterna fram och fördubblade nästan sitt antal medlemmar i riksdagen till 100 mandat 1932. De tolkade den ekonomiska krisen som ett tecken på det kapitalistiska systemets fall. I sin propaganda pekade de på hur bra det gick för Sovjetunionen, som genomgick en snabb industrialisering, samtidigt som västvärlden drabbades av arbetslöshet. Kommunisterna ville vinna väljare inom arbetarrörelsen inför den stundande revolutionen. Men arbetarrörelsen var splitrad eftersom det även fanns en stark motvikt av högerextrema krafter. Extremhögern var nazisterna och de hade den största delen av de tyska väljarna. Åren 1928-1932 ökade antalet nazister i den tyska riksdagen från 12 till 230 mandat och blev då det största partiet i Tyskland. Det var till största delen medelklassen som vände sig till nazisterna för att komma ur depressionen men även de arbetslösa lockades av partiledaren Hitlers löften. De såg nazismen som en lösning på sina problem och en resa mot en ny framtid.