Sillgrissla

Wikipedia

?Sillgrissla Status i världen: Livskraftig (lc)
Två vuxna sillgrisslor "ringvia" i sommardräkt på Hall Island i Kanada.
Systematik
Domän:	Eukaryoter
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Alkfåglar Alcae
Familj:	Alkor Alcidae
Släkte:	Uria
Art:	Sillgrissla
Vetenskapligt namn
§Uria aalge Auktor: Pontoppidan, 1763

Sillgrissla i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sillgrissla (Uria aalge) är en svartvit, medelstor havsfågel som tillhör familjen alkor. De häckar i kolonier utmed kusterna i de norra delarna av Holarktis.

Innehåll

1 Utseende och läte
2 Utbredning och taxonomi
- 2.1 Sillgrisslan i Sverige
3 Beteende och häckning
4 Föda
5 Ringmärkning av sillgrissla i Sverige
6 Hotbild mot Östersjöns sillgrisslor
7 Källor
8 Externa länkar

[redigera] Utseende och läte

Sillgrisslan är mellan 38 och 46 centimeter lång plus fötterna som sticker ut cirka 4 centimeter. Vingspannet är 61-73 cm och en vuxen fågel väger normalt runt ett kilo. Könen är lika. På sommaren är den brunsvart på huvud, rygg, stjärt, ovansidan av vingarna och undersidan av vingpennorna. Undersidan är vit liksom undre täckarna. Näbben är lång och spetsig och när den flyger sticker de gråsvarta fötterna ut bakom fågeln. En viss procent (som ökar ju längre norr ut man kommer) har en vit ring runt ögat och ett vitt streck bakåt över kinden kallas för ringvia. På vintern är även hakan och området bakom ögat vitt.

Vid kolonierna är sillgrisslorna mycket talföra. Främst utstötter de ett upprepande nasalt wha wha wha som går över i ett råmande läte. (Exempel, wav-fil). I flykten är den tyst.

[redigera] Utbredning och taxonomi

Den häckar i norra Europa; på Island, i kustbandet i Skandinavien, Storbritannien och längs med stora delar av Atlantkusten, i Asien; i Ryssland, Nordkorea och Japan, i Nordamerika; i Alaska, Kanada, USA och på Grönland.

Sillgrissla delas in i fem underarter:

Uria aalge aalge häckar i de östra delarna av Nordamerika, på Grönland, Island, Färöarna, Skottland, södra Norge och i Östersjön.
Uria aalge albionis häckar i Storbritannien, Irland, Bretagne, Portugal och nordvästra Spanien.
Uria aalge californica häckar på östkusten i Nordamerika från de norra delarna av Washington till de södra delarna av Kalifornien.
Uria aalge hyperborea häckar på Svalbard, i norra Norge och i norra Ryssland österut till Novaja Zemlja.
Uria aalge inornata häckar i östra Nordkorea, norra Hokkaido, oblastet Sachalin, Kamtjatka, Berings hav, Aleuterna, Alaska och i British Columbia.

[redigera] Sillgrisslan i Sverige

Sillgrissla häckar på några få platser i större kolonier utefter Sveriges ostkust, runt Gotland på exempelvis Karlsöarna, utmed Västerbottenkusten och på platser i Uppland och Södermanland. Den nordligaste kolonin finns på ön Bonden utanför västerbottens kust i Kvarken^[1].

Utöver dessa kolonier finns bara en ytterligare sillgrisslekoloni i hela Östersjön, Haverörn i Finska viken utanför Finland^[2].

Merparten av alla sillgrisslor som häckar i Östersjön övervintrar i de allra sydligaste delarna av Östersjön som exempelvis Gdansk-bukten. Hanen och ungarna simmar hela vägen till dessa vinterkvarter medan honorna flyger dit senare.

[redigera] Beteende och häckning

Sillgrisslan är en utmärkt dykare, genom att den tar vingarna till hjälp. Man har sett sillgrisslor dyka så djupt som 180 meter.^[3] Sillgrisslan häckar i kolonier på branta så kallade fågelberg som ofta uppgår till tusentals par. Det enda ägget, som är päronformat för att inte rulla, läggs direkt på berghällen.

När ungen är tre veckor, och fortfarande oförmögen att flyga, hoppar den ut från klipphyllan och faller, ibland fyrtio meter, rakt ner på stenstranden med klippblock. På grund av fettet som ungarna har på magen överlever de flesta fallet och kan förenas med sina föräldrar ute i vattnet. Det är sedan hanen som tar hand om ungen tills den är stor nog att klara sig själv.

Sillgrisslan är den fågel i Sverige som i genomsnitt blir äldst. Den kan bli över trettio år gammal och man har konstaterat häckande sillgrissla som är 38 år. ^[4]

Man har noterat att sillgrisslor har nyetablerat kolonier i direkt närhet till skarvkolonier, exempelvis i Södermanlands och Stockholms skärgårdar, där sillgrissla så vitt man vet aldrig tidigare har häckat. Man tror att storskarven utgör ett skydd mot rovdjur och predation även för sillgrisslorna.

[redigera] Föda

Häckande sillgrisslor i en koloni på ett fågelberg på Orkneyöarna.

Fågeln livnär sig på småfisk, i Skandinavien främst skarpsill, men även maskar och andra undervattensdjur. Ungarna matas mest med särskilt feta fiskar, som lodda, sill, skarpsill och tobis.

[redigera] Ringmärkning av sillgrissla i Sverige

På Stora Karlsö utanför Gotlands sydvästkust finns Sveriges största koloni och här har man ringmärkt sillgrisslor sedan 1921. Att ringmärka sillgrisslor brukar kallas för att grissla. 2005 hade man gjort totalt 980 återfynd av sillgrisslor ringmärkta på Stora Karlsö. Hälften av dessa återfynd hade gjorts i Gdansk-bukten och man räknade med att 2,5 % av Östersjöns sillgrisslor var ringmärkta^[5].

[redigera] Hotbild mot Östersjöns sillgrisslor

Ett hot mot fågeln under främst vintern är att många fåglar fastnar i fiskenät och drunknar. Så mycket som 29,2% av alla ringmärkta sillgrisslor i Östersjön återfinns döda i fiskenät.^[6] Utifrån dessa siffror tror man att minst 1 500 fåglar årligen dör i fiskenät i Östersjön.

[redigera] Källor

^ Västerbottens kustfågel går mot strömmen - Vår fågelvärld. nr 3, 2006
^ Östra Nylands fågel- och naturskyddsförening r.f
^ Handbook of the Birds of the World, volym 3, 1996, ISBN 84-87334-20-2
^ Fåglar bli äldre än vad vi trott - Fågelvännen, nr 1, 2006
^ Länsstyrelsen Gotlands län Bevarandeplan för Natura 2000-område, 2005-08-30 (pdf)
^ WWF Bifångster i fiskeredskap (pdf)