Hieroglyfer
Wikipedia
Hieroglyfer, grekiska hieroglyphikos´, kallas den fornegyptiska bildskriften. Totalt fanns cirka 1000 tecken, vilka uttryckte ord, stavelser eller bokstäver. Det finns även andra bildskrifter, vilka också benämns som hieroglyfer. Dessa användes av hettiter/luvier i den Främre Orienten och maya i Amerika. Även den minoiska skriften Linear A och dess efterföljare Linear B brukar betecknas som hieroglyfiska.
Innehåll |
[redigera] Egyptiska hieroglyfer
Hieroglyfskriften uppstod förmodligen efter inflytande av kilskriften ca 3000 f.Kr. Ett enskilt hieroglyftecken kan ha tre olika funktioner beroende på sammanhanget: logogram (återger ett ord), fonogram (återger konsonantljud) eller determenativ (klassificerar det redan skrivna ordet). I likhet med de allra flesta semitiska språk återges endast språkets konsonanter (alltså ej vokalerna) i hieroglyfskriften. Endast omkring ett hundratal tecken användes regelbundet.
[redigera] Skriftens utveckling
Hieroglyferna kom främst att användas till officiella inskriptioner på tempelväggar, i gravar och på konstföremål. För skrivandet av texter med mer vardagliga ämnen (brev, kvitton och dylikt) använde egyptierna hieratisk skrift skriven med bläck på papyrus. Denna kursiva skrift utarbetades av skrivarna ur hieroglyfskriften för att kunna skriva enklare och snabbare. Från de egyptiska hieroglyferna utvecklades även den så kallade proto-sinaitiska skriften av semiter, vilken senare på omvägar kom att utvecklas till det latinska alfabetet. Hieroglyfer användes i Egypten in i den romerska kejsartiden på monument och tempelväggar.
[redigera] Egyptiska hieroglyfer
Hieroglyfskriften uppstod förmodligen efter inflytande av kilskriften ca 3000 f.Kr. Ett enskilt hieroglyftecken kan ha tre olika funktioner beroende på sammanhanget: logogram (återger ett ord), fonogram (återger konsonantljud) eller determenativ (klassificerar det redan skrivna ordet). I likhet med de allra flesta semitiska språk återges endast språkets konsonanter (alltså ej vokalerna) i hieroglyfskriften. Endast omkring ett hundratal tecken användes regelbundet.
[redigera] Skriftens utveckling
Hieroglyferna kom främst att användas till officiella inskriptioner på tempelväggar, i gravar och på konstföremål. För skrivandet av texter med mer vardagliga ämnen (brev, kvitton och dylikt) använde egyptierna hieratisk skrift skriven med bläck på papyrus. Denna kursiva skrift utarbetades av skrivarna ur hieroglyfskriften för att kunna skriva enklare och snabbare. Från de egyptiska hieroglyferna utvecklades även den så kallade proto-sinaitiska skriften av semiter, vilken senare på omvägar kom att utvecklas till det latinska alfabetet. Hieroglyfer användes i Egypten in i den romerska kejsartiden på monument och tempelväggar.
[redigera] Lösningen av hieroglyfskriften
Genombrottet för uttolkningen av de egyptiska hieroglyferna skedde 1822 genom Jean François Champollions studie av de tre parallella texterna på Rosettastenen. Stenen (sedan 1802 i British Museum) har en inskrift bestående av 14 rader hieroglyfer, 32 rader demotisk skrift och 54 rader grekiska.
[redigera] Mytologi
Hieroglyfskriften förknippades med vishetens gud Thot som ofta avbildas med skrivarattiraljer, men även gudinnan Seshat kopplas samman med aktuella skrift som f.ö. tänktes vara en gåva från gudarna till människorna. Egyptierna själva kallade sin skrift för mdw ntr(w), "gudarnas ord".
