Tjäder

Wikipedia

?Tjäder Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Hönsfåglar Galliformes
Familj:	Fälthöns Phasianidae
Underfamilj:	Skogshöns Tetraoninae
Släkte:	Tetrao
Art:	Tjäder T. urogallus
Vetenskapligt namn
§Tetrao urogallus Auktor: Linné, 1758
Underarter ^[2]
T. u. urogallus T. u. hiomanus T. u. rudolfi T. u. aquitanicus T. u. taczanowskii T. u. cantabricus T. u. major T. u. volgensis T. u. uralensis T. u. kureikensis

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tjädern (Tetrao urogallus) är en hönsfågelart i familjen fälthöns, nära besläktade med orre. Hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar är ganska vanliga.

[redigera] Utseende

Tjädern skiljs, förutom genom sin storlek, från orren genom sin rundade stjärt. Könen är olika såväl i storlek som färg (könsdimorfism).

Hannen har huvud, hals och framrygg fint vattrade med svart och ljusgrått, mer eller mindre stötande i blått. Skuldror, vingtäckare och armpennor är bruna med svart och ljusgrå vattring, handpennor är gråbruna; armpennorna har vitaktig spets, och handpennorna är i utfanet (?) kantade med vitt; bakryggen, övergumpen och övre stjärttäckarna är svarta med gråvit vattring, de senare med vita spetsar; stjärten är svart, ofta med vita, i tvär-rad ställda fläckar på mitten; armhålsfjädrarna är vita och bildar en fläck vid vingvecket; bröstets främre del är grönaktig med stark metallglans; återstoden av bröstet, buken, undergumpen och undre stjärttäckarna är svartaktiga med vit vattring och sparsamma vita fläckar. Näbben är hos äldre individer gulvit, hos yngre mörkare. Längden är 85-98 cm och vingspannet omkring 115 cm.

Honan är spräcklig i brunsvart, rostgult, grått och vitt; strupen och frambröstet är gulbruna med en liten vit fläck vid vingvecket; stjärten är svart med oregelbundna rostbruna tvärveck och smal, vit kant i stjärtpennornas spets; undre stjärttäckare med vita spetsar. Längden är 60-66 cm och vingspannet omkring 95 cm.

Tjädertupp och tjäderhöna.

När hönan blir steril antar den mer eller mindre tuppens utseende: först mörknar bröstet och blir brunaktigt, ofta med grönaktig glans, vingarna blir mörkbruna; senare blir ryggen gråvattrad, övergumpen blågrå och stjärten brunsvart. Ännu längre gående tupplikhet har påträffats. Dock bibehålles alltid vissa hönkaraktärer: undersidans fjädrar behåller de långa övre stjärttäckarna och en del stjärtpennor sina vita spetsar.

Dunungen är på ovansidan grågul med rödbrun inblandning och svarta band och fläckar, under enfärgat grågul. I första fjäderdräkten är könen ganska lika (brunspräckliga, "hönliknande"); dock igenkänns ungtuppen på att huvudet och halsen är fint vattrade av ljusgrått och svartbrunt och att rygg och skuldror är mörkare än hos hönan.

[redigera] Utbredning

Arten förekommer i öppna skogar i norra och mellersta Europa samt i norra Asien och har ett utbredningsområde på mellan 1-10 miljoner km² och uppskattas till cirka 1,5-2 miljoner individer i Europa.^[3]

I Sverige finns tjädern i alla större barrskogar från norra Skåne upp till barrskogsgränsen i de lappländska fjällen. Sommartid visar den sig ofta uppe på högfjället, till och med ovanför björkregionen. Den norrländska tjädern är betydligt mindre än den syd- och mellansvenska. Tjädern uppehåller sig helst i skogar som är något blandade med lövträd och genomkorsas av kärr och myrar. Man har dock på flera ställen iakttagit att tjädern börjat trivas också i mindre skogsbestånd, till och med i hagmarker.

[redigera] Levnadssätt

Sommartid vistas tjädern mycket på marken men tillbringar alltid natten i träd, med undantag för honan under ruvningstiden och när ungarna är små. Tjäderns föda utgörs av diverse växtdelar, som knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan.

Tidigt på våren, ibland redan i mars men vanligen i början av april samlas tjädertupparna till sin fortplantningslek, "spelet". Honorna kommer till spelplatsen först efter mitten av april. Den är vanligen belägen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar. Luckor som uppstått i skogen genom skogsbrand är särskilt omtyckta. Spelet börjar tidigt på morgonen, vid 3-4-tiden, fram i maj t. o. m. vid 2-tiden. Först spelar tuppen från det träd, där han tillbringat natten, "från nattkvisten", men sedan kommer tupparna ned på marken och utkämpar där ofta heta strider. De äldre mota bort de yngre. Efter soluppgången spelar tuppen också från träd, "solspelet", vilket blir avslutning på dagens lek.

Under spelet bär tuppen stjärten solfjäderlikt utspärrad och släpar med vingarna. I själva spelet urskiljs tre olika ljud: "Knäppningarna", som liknar det ljud som uppkommer när tunna träpinnar slås mot varandra. De upprepas 8-10 gånger i allt hastigare takt. Därefter följer "klunken", som liknar ljudet av en kork dras ur en flaska. Slutligen kommer "sisningarna" som liknar det väsande ljudet av en lie som slipas. Av dessa ljud hörs klunken bäst, i lugnt väder t. o. m. på ett avstånd av 100-150 m. Under sisningen är tuppen i högsta extas så att han varken hör eller ser. Man kan därför, om man när man hört klunken tar 2 - 3 steg framåt och sedan står orörlig tills tuppen slår nästa klunk, närma sig en spelande tjädertupp utan att den märker det. Denna metod har använts i det så kallade "tjäderskyttet på spel".

Tjäderhönan lägger 8 till 9 ägg på marken i en enkel fördjupning. Äggen är gulaktiga med små bruna fläckar. Äggläggningen är i södra och mellersta Sverige i regel avslutad omkring mitten av maj. I Norrland infaller den vanligen i senare hälften av samma månad. Ungarna, som kommer fram efter 3 veckors ruvning, är i början mycket känlsiga för köld och väta. Vädret under första hälften av juni har därför stor betydelse för tillgången på ungtjäder under året.