Stockholms historia
Wikipedia
Stockholms historia inleds med stadens grundande under mitten av 1200-talet. Även tidigare har dock området varit bebott.
Innehåll |
[redigera] Förhistoria
Stockholms förhistoria är höljd i dunkel. Man känner till ett nittiotal förhistoriska fornlämningar, dock inga från sten- eller bronsåldern. På nuvarande Djurgården finns fem gravfält från yngre järnålder. Inga fynd av bosättningar från denna tid har gjorts på Södermalm, Kungsholmen och Stadsholmen (dagens Gamla stan), men på den senare har man funnit några nergrävda skatter från vikingatid och tre runstenar inmurade i källare från medeltida byggnader.
Vissa källor nämner ett fiskeläger, Agnefit, beläget på det som idag kallas Riddarholmens västra del, under vikingatida 800-tal. Det finns dock inga arkeologiska fynd som bekräftar denna bys existens.
Cirka år 1010 anlades en pålspärr, eventuellt med kedjor i Norrström som på den tiden var segelbar. Avspärrningen ska ha utgjorts av pålar eller stockar och platsen skall ha kallats Stocksund. Därav fick ön där Stockholm senare skulle anläggas sitt namn, Stockholmen. Befästningsarbetena tycks därefter ha fortsatt på dagens Helgeandsholmen, enligt fynd gjorda vid utgrävningarna i samband med ombyggnadsarbetena av Riksdagshuset 1978 - 80. Senare anlades ett citadell på Stadsholmen i form av ett stentorn (den första delen av slottet Tre Kronor där Kungliga Slottet ligger idag.
Namnet Stockholm och vad det ursprungligen avsåg är dock omtvistat; vissa forskare anser att det avsåg den lilla delvis konstgjorda ö vid Almarestäket som fram till 1500-talet hyste en biskopsborg. Där fanns ett stäk som spärrade farleden till Sigtuna och Uppsala. Ordet stäk ska enligt denna teori vara besläktat med stock, staket och stake.
[redigera] 1200-talet
Namnet Stockholm förekommer i bevarade skriftliga dokument för första gången 1252, då Birger jarl daterade ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Södermanland med orden Datum Holmensis (latin för "Givet i Stockholm").
Samma år slöt kung Valdemar (Birger jarls då nioårige son) ett handelsavtal med Hansan i Stockholm. Avtalet bevittnades av svenska biskopar och Birger jarls släktingar, stormännen Karl Karlsson och Karl Ulfsson. Detta handelsavtal anses utgöra Stockholms stads grundande. Under tyskt inflytande inleddes nu handeln och bosättningen på Stadsholmen. Det skulle dock dröja till på 1400-talet innan Stockholm blev rikets huvudstad. Ännu behöll Strängnäs ställningen som den viktigaste staden i Mälardalsregionen.
På 1270-talet uppfördes Gråbrödraklostret på Getholmen (enligt andra källor Kidskär), det som vi idag kallar Riddarholmen.
Stadens sigill finns i sin äldsta version i bevar på dokument från 1280-talet.
[redigera] 1300-talet
Omkring 1300 hade Stockholm med sitt handelsstrategiska läge mellan Mälaren och Saltsjön utvecklats till regionens viktigaste handelsstad. Under seklet som följde etablerades det första gatunätet och längs stadens stränder anlades bryggor. Stadsmuren fick flyttas i takt med att staden växte.
I slutet av 1310-talet donerade hertig Valdemar Magnusson en tomt på nuvarande Helgeandsholmen till Stockholms Helige Andes Hus. På denna tomt uppfördes ett sjukhus med ålderdomshem. Där fanns även en kyrkogård, ett badhus och ett kapell.
[redigera] 1400-talet
I mitten av 1400-talet hade Stockholm mellan fem- och sextusen invånare. De var svenskar, finländare och tyskar. Tyskarna hade en mycket stark ställning i Stockholm; det stadgades bland annat att hälften av medlemmarna i stadens råd skulle vara tyskar. Den lilla staden på Stadsholmen var trångbodd och hygienen usel. Exkrementer och avloppsvatten hälldes direkt ut på gatan. Rent vatten var sällsynt. Detta ledde till att sjukdomar grasserade. Den täta bebyggelsen var dessutom orsak till ständiga bränder.
År 1436 omnänms Stockholm för första gången som Sveriges huvudstad i offentliga dokument.
Handelsstaden Stockholm tog framför allt emot salt från Tyskland och exporterade järn från Bergslagen. Slitningar inon Kalmarunionen innebar starka slitningar mellan centralmakten Danmark och Sverige, vilket ledde till Engelbrektsfejderna på 1430-talet. Den slutliga brytningen mellan länderna och Kalmarunionens upplösning skedde vid slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471.
[redigera] 1500-talet
Under 1500-talet blev det tyska inflytandet mer påtagligt än tidigare. Alla i ledande ställning talade lågtyska och antog tyska seder och bruk. Från denna tid finns fortfarande lånord i svenska språket som Borgmästare och rådhus. Staden hade nu mellan sju och åtta tusen invånare.
År 1520 inträffade Stockholms blodbad i samband med den så kallade Sturefejden.
På midsommarafton år 1523 gör Gustav Vasa sitt intåg i Stockholm. Under dennes tid som kung stärktes Stockholms betydelse i och med att han byggde upp en stark centralmakt.
Stockholm hade fått nationell betydelse som handelsstad. Viktiga exportvaror var fortfarande järn och tjära, men även koppar från Falu koppargruva. Importen bestod av salt, tyger, kryddor och örter.
[redigera] 1600-talet
I början av 1600-talet var Stockholm en fattig stad som mest bestod av trånga gränder och dåligt underhållna trähus. Stadens befolkning uppgick till omkring 9 000 personer.
En omfattande brand 1625 ödelade de västra delarna av Gamla stan. Inför återuppbyggnadsarbetena antog man en ny stadsplan, med ett rutnät av gator, som skiljer sig avsevärt från de tidigare ringlande gränderna i stadens äldre delar. Staden började expandera utanför Stadsholmen, till malmarna. År 1650 uppgick befolkningen i till 50 000 personer.
Sveriges krigsframgångar under trettioåriga kriget och under stormaktstiden spelar stor roll för Stockholm. De krigsherrar som gjort sig stora förmögenheter genom krigen anlade ståtliga palats inne i staden. På malmarna (främst Södermalm) anlades malmgårdar av de rikemän som föredrog att inte bo i den osunda Staden.
År 1697 eldhärjades slottet Tre Kronor. Det enda som återstod efter branden var i stort sett norra gaveln mot Norrström, som uppförts 1692 efter Tessins ritningar. Återuppbyggnaden av slottet inleddes omedelbart, men kom att avstanna år 1709 och återupptogs inte förrän 1727. Det nya slottet skulle inte komma att stå klart förrän på 1750-talet. Kungafamiljen flyttade till Wrangelska palatset på Riddarholmen.
[redigera] 1700-talet
Början av 1700-talet innebar slutet på Sveriges ställning som stormakt. Under 1710-talet drabbades Stockholm av pesten.
I mitten av 1700-talet hade Stockholm omkring 60 000 invånare och var Sveriges största industristad. I faktorierna på malmarna gjordes försök med att tillverka siden från inhemskt odlat silke, till tobaksodlingar, allt i avsikt att göra landet oberoende av onödig import från utlandet. Under denna period, Frihetstiden, förflyttades stadens centrum till Norrmalm, där ståtliga palats och institutionsbyggnader uppfördes.
[redigera] 1800-talet
Första hälften av 1800-talet innebar en stagnationsperiod för Stockholm liksom hela Sverige. Trångboddhet, fattigdom, svält, bristande hygieniska förhållanden och grasserande sjukdomar var stora problem. Missväxten i jordbruket ledde till att många människor från landsbygden sökte sig till staden och där hade svårt att finna sin försörjning. Barnadödligheten var mycket stor; nästan en tredje del av de nyfödda dog före ett års ålder.
År 1850 hade Stockholm strax under 100 000 invånare. Industrialiseringen kom igång förhållandevis sent i Sverige - först på 1860- och 70-talen. Denna period kom dock att bli en av stadens mest expansiva perioder. Nya arbetstillfällen skapades, liksom nytt investeringsvilligt kapital. På 35 år kom befolkningen att öka till 300 000 invånare. En ny stadsplan togs fram under ledning av borgmästaren Albert Lindhagen. Den hade sin förebild i Paris' stadsplan och dess rätlinjiga system av esplanader och breda gator gav staden en prägel av storstad. De första gaslyktorna infördes, liksom hästdragna omnibusar och spårvagnar.
På 1880- och 90-talen växte den nya stadsdelen Östermalm fram på det som tidigare kallats Ladugårdslandet. Där hade tidigare legat slummässiga stugor och ruckel, samt militära garnisonsbyggnader. Istället byggdes nu lyxuösa stenhus i patricierstil för stadens överklass.
Även på Södermalm, Kungsholmen och Norrmalm bredde stenstaden ut sig allt mer. Detta ledde till förbättrade levnadsförhållanden även för arbetare och lägre tjänstemän, i förhållande till de tidigare träkåkarna.
[redigera] 1900-talet
|
|
Början av 1900-talet innebar en politiskt turbulent tid i och med arbetarrörelsens protester mot de usla arbets- och levnadsförhållandena. Det första årtiondet präglades av stora demonstrationer och i vissa fall upplopp.
Stockholm hade nu runt 300 000 invånare och staden började expandera utanför stadstullarna. Kring sekelskiftet inleddes arbetet med att elektrifiera spårvägstrafiken. Under första världskriget började man bygga speciella barnrikehus för familjer med många barn. Rinnande vatten och avlopp blev allt vanligare.
I mitten av 1920-talet inleddes den så kallade egnahemsrörelsen, som syftade till att arbetar- och hantverkarfamiljer skulle, på ekonomiskt fördelaktiga villkor kunna skaffa sig ett egna småhus. Stockholm blir den stad som har flest telefoner per invånare. År 1936 invigdes Bromma flygplats, Stockholms första flygplats för landbaserade flygplan.
Högkonjunkturen under 1950- och 60-talen innebar ett mycket expansivt skede. På 1950-talet inleddes det som kallades citysaneringen, en process som kom att pågå under hela 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Den innebar en omdaning av främst stadsdelen Klara (Stockholm i centrala Stockholm. Bostads- och affärsfastigheter revs, för att ersättas med kontorsbyggnader och affärskomplex. Man gav sig även på stadens själva topografi i och med att stora delar av Brunkebergsåsen schaktades bort. Motiven var att stadens styrande ville skapa en modern stadskärna för handel och näringsliv, det så kallade Stockholms City. Den 1 oktober 1950 invigdes den första delen av Stockholms tunnelbana mellan Slussen och Hökarängen och då tunnelbanan skulle dras vidare genom centrala Stockholm, krävdes att många fastigheter rivdes. De främsta exemplen på denna utveckling är områdena kring Hötorget och Sergels torg. Under 1960-talets senare del växte protesterna mot vad man såg som hänsynslöst skövlandet av bebyggelsen i innerstaden, något som kulminerade under Almstriden i maj 1971.
I samband med högertrafikomläggningen den 3 september 1967 försvann spårvagnarna från Stockholms gator. Endast de spårvagnslinjer som helt gick på egna banvallar, Nockebybanan och Lidingöbanan blev kvar. År 1991 invigdes Djurgårdslinjen, en museispårväg mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde/Bellmansro på Djurgården. I Dennispaketet beslutades om att bygga en snabbspårväg, Tvärbanan. Den invigdes år 2000 och stod klar i sin nuvarande sträckning 2002. Vissa delar av Tvärbanan går på gatumark.
Parallellt med citysaneringen på 1960-talet inleddes det så kallade miljonprogrammet, efter ett riksdagsbeslut 1964. Det innebar för Stockholms del att ett flertal nya förstäder kom att byggas, dels ABC-städer som till exempel Vällingby och Farsta, men även "sovstäder" som i de södra förorterna och exempelvis Tensta och Rinkeby. I främst Stockholms kranskommuner tillkom nya villa- och radhusförorter.
Omdaningen av Stockholms innerstad och utflyttningen till miljonprogramsområdena, tillsammans med utglesning av bebyggelsen, kontorisering och sammanslagning av små lägenheter till större fick omfattande följder för Storstockholms demografi. Stockholms kommun nådde en topp på 810 000 invånare år 1961, men under de följande 20 åren minskade befolkningsantalet till att 1981 endast uppgå till 674 000 personer. Däremot har befolkningen i kranskommunerna ökat i antal. Befolkningsmängden i Stockholms kommun har under de senare åren ökat med cirka 100 000.
[redigera] 2000-talet
Den 3 januari 2006 inleddes det så kallade Stockholmsförsöket, som skall pågå till den 31 juli 2006. Det är ett försök med trängselskatt för biltrafik i Stockholms innerstad tillsammans med utvidgad kollektivtrafik. I samband med riksdagsvalet den 17 september 2006 genomfördes folkomröstningar i flera kommuner för att få svar på vad vad länsinvånarna själva tycker. En folkomröstning efter försöket ledde till att försöket blev permanent med några förändringar senare
