Albert Lindhagen

Wikipedia

Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till!
Se Diskussion:Albert Lindhagen för detaljer. Se även fler artiklar med brister

Claes Albert Lindhagen, född 25 juli 1823 i Askeby socken, Östergötlands län, död 21 oktober 1887 i Stockholm, stadsplanerare och jurist, riksdagsledamot, kommunalman. Bror till Georg Lindhagen, far till Carl Lindhagen och Anna Lindhagen.

Albert Lindhagen blev student i Uppsala 1841, filosofie kandidat 1847 och filosofie doktor 1848 samt avlade 1849 examen till rättegångsverken. 1854 blev Lindhagen fiskal i Svea hovrätt, 1860 hovrättsassessor och 1863 revisionssekreterare. 1864 kallades han till expeditionschef i Civildepartementet, 1869 till byråchef i Justitiestatsexpeditionen och 1871 till ledamot av Lagbyrån samt var 1874-86 justitieråd.

Lindhagen var framförallt en inflytelserik byggnadspolitiker och hans lagförslag har kommit att sätta sin prägel på de stadsplaner som gjordes upp från slutet av 1800-talet in på 1900-talet. Enligt särskilda uppdrag sammanfattade Lindhagen förslagen till 1868 års ordningsstadga samt 1874 års byggnadsstadga och brandstadga för rikets städer ävensom 1874 års hälsovårdsstadga för riket. En effekt blev att nytt trähusbyggande i det närmaste förbjöds inne i stadsplanereglerat område. Vis av 1800-talets brandkatastrofer som drabbade många svenska städer förbjöds flervåningshus i trä. Viss uttänjning av reglerna förekom dock, i Göteborg bland annat genom stadens karaktäristiska landshövdingehus.

1862-79 tillhörde Lindhagen överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, och alltsedan början av de nya kommunalförfattningarnas tillämpning (1863) var han stadsfullmäktig i Stockholm. Inom denna kår, vars vice ordförande han var från 1879, samt dess beredningsutskott och stadens drätselnämnd utövade han en energisk och inflytelserik verksamhet, särskilt i frågor angående Stockholms reglering och sundhetsförhållanden. Det var på hans initiativ många fastigheter kom att anslutas till avloppsnät och få vatten indraget i lägenheterna istället för att hänvisa folk till ohygieniska utomhusbrunnar.

För 1870- och 1880-talens stadsplaner ävensom deras lyckliga finansiering har huvudstaden väsentligen honom att tacka. Lindhagen lade ut ett reglerat gatunät i enlighet med tidens stil med rutnät och stora fyrkantiga kvarter, omringat och genomkorsat av stora esplanader och boulevarder. Lindhagens stadsplan blev dock endast delvis genomförd, bland annat blev hans förslag för en reglering av Gamla stan aldrig verklighet. För stiftandet och organiserandet av Stockholms högskola var Lindhagen verksam mer än någon annan. Han blev denna skolas inspektor och så att säga själen i dess styrelse. Vid 1869 års riksdag var Lindhagen en av huvudstadens representanter i Andra kammaren, och 1883 invaldes han i Första kammaren, likaledes för huvudstaden. Stockholms stad reste 1891 hans gravvård på "Lindhagens kulle" på Norra begravningsplatsen.