Tredje riket
Wikipedia
Tredje riket var den benämning som nazistiska ideologer gav Nazityskland (1933-1945). Begreppet härleddes av att de ansåg att Nazityskland var det tredje tyska kejsardömet. Enligt dem var det tysk-romerska riket som skapades under medeltiden (962-1806) det första tyska kejsardömet. Detta rike skapades när Otto I kröntes till kejsare av påven Johannes X. Tanken var att kejsaren skulle styra hela den kristna världen. Riket upplöstes 1806 under Napoleonkrigen. Det andra kejsardömet utropades i Versailles efter det franska nederlaget mot Preussen. Kejsardömet existerade under åren 1871-1918 och samlade många mindre tyska stater under kejsar Wilhelm I och kanslern Otto von Bismarck. Kejsardömet upplöstes i slutet av första världskriget efter det tyska nederlaget, Wilhelm II:s abdikation och den revolution som innebar upprättandet av Weimarrepubliken.
Idén till att använda begreppet "tredje riket" om Nazityskland ska ha hämtats ifrån boktiteln Das dritte Reich från 1926 av Arthur Moeller van den Bruck, men begreppet hade används långt tidigare. Den italienske teologen Joakim av Floris (it. Gioacchino da Fiore) (ca. 1130-1202) skrev om att ett tredje rike skulle infinna sig under 1200-talet. Han menade på att tre världsåldrar svarade mot de tre personerna i gudomen. Det första riket var Faderns rike, det andra var Sonens rike och det tredje riket var Andens rike, ett egendoms- och klasslöst samhälle som enligt hans beräkningar skulle infinna sig runt 1260 och som skulle föregå den Yttersta domen.
