Västpreussen
Wikipedia
Västpreussen, ty. Westpreussen, var benämningen på tysk provins i västra Preussen mellan åren 1772 och 1918.
Området var från 600-talet slaviskt men erövras av Tyska Orden 1309. Området återeövras av Polen-Litauen 1466 och har fram till Polens första delning 1772 namnet Kungliga Preussen. Större delen av provinsens territorium motsvaras av landskapet Pommerellen / Östpommern (för tidigare historia, se Pommerellen).
Vid en folkräkning 1910 angav 65 % av invånarna tyska som modersmål, 28 % polska och 7 % kasjubiska. Tyskarna utgjorde en överväldigande majoritet i staden Danzig emedan resterande delar av provinsen i huvudsak beboddes av polacker. Efter första världskriget tvingades Tyskland avträda större delen av Västpreussen till det återupprättade Polen (den så kallade Polska korridoren). Staden Danzig bildade en egen fristat i tullunion med Polen. Kvarvarande tyska delar av provinsen fördelades på provinserna Grenzmark Posen-Westpreussen och Ostpreussen. Vid Tysklands angrepp på Polen 1939 ockuperades västra Polen, däribland hela Västpreussen. Under den tyska ockupationen upprättades provinsen Danzig-Westpreussen på den gamla provinsens territorium. Efter gränsomläggningen vid Jalta- och Potsdamkonferensen och efter att den tyska befolkningen har fördrivits, ingår området sedan 1945 i Polen.
