Menuett

Wikipedia

Menuett är en dansrytm i lugn tre fjärdedelstakt, som oftast dansats som pardans men även förekommit som gruppdans. Namnet menuett är franska; menuet kommer ursprungligen från ordet menu, liten. Namnet syftar troligen på menuettens korta steg, pas menus. Vid sin höjdpunkt var menuetten elegant, sirlig och ceremoniell.

Ursprungligen var menuetten en dans som dansades vid hov och på fina herresäten; den introducerades vid det franska hovet kring 1650, var som populärast på 1700-talet och levde kvar in på 1800-talet. Dansen spred sig även till den lantliga befolkningen, och menuetter är därför vanliga i spelmansmusik främst i Finland men även i delar av Sverige.

Menuetten har även använts som musik utanför sällskapsdansens domäner; i dessa sammanhang var menuetten i allmänhet snabbare. Från början bestod menuetten av två delar, men småningom fick den även en mittdel som kallas trio. Den som först använde menuetten i konstmusik var Jean-Baptiste Lully, som använde sig av menuett i opera. Mot slutet av 1600-talet blev menuetten inkorporerad som ett element i sviten. Både Bach och Händel har skrivit sviter med menuetter i. De andra danser som ingick i barocksviten blev omoderna, men menuetten behöll sin popularitet. De menuetter som skrevs av italienska kompositörer var ofta snabba och livliga, ibland i tre åttondelstakt eller sex åttondelstakt, och menuetten var ofta den sista delen i den italienska overtyren.

Den ursprungliga dansmenuetten hade en grundstruktur med två sektioner som skiljde sig från varandra om vanligen åtta takter vardera. Småningom utökades den andra sektionen med en del som liknade den första, så att en sorts ABA-form erhölls. Sedan kombinerades två sådana menuetter, med repetition av den första menuetten efter den andra. Den mittersta menuetten är vanligen en kontrast till den första, och går ofta i en annan tonart eller använder sig av andra instrument. Under Lullys tid blev det populärt att skriva denna mittsektion för en trio; Lully använde ofta två oboer och en fagott. Denna orkestrering av mittsektionen var ett övergående mode, men mittdelen kallas fortfarande trio.

Menuetten och trion kom småningom att bli en standardingrediens i den fyrdelade klassiska symfonin. Den förste som regelbundet skrev i denna form var Johann Stamitz Både Haydn och Mozart brukade ha en menuett som tredje sats i sina symfonier. En snabb version av menuetten utvecklades småningom till scherzo, som även denna oftast förekom tillsammans med en trio. Scherzot kom att ersätta menuetten ungefär vid Beethovens tid, men själva scherzo-formen kan dock spåras så långt tillbaka som till Haydn. Menuetter har även ingått i sonater.

Ett exempel på en typisk menuett finns i Mozarts opera Don Giovanni. Bland särskilt berömda menuetter finns en skriven av Luigi Boccherini.