Symfoni
Wikipedia
En symfoni är vanligtvis ett stort upplagt verk för symfoniorkester. Begreppet började användas i denna betydelse på 1700-talet. Fram till 1900-talet bestod symfonin oftast av fyra satser i ordningsföljden snabb sats, långsam sats, menuett eller scherzo och sist en snabb final. Denna modell fastställdes av Joseph Haydn. Det var han som tillade menuetten till den gamla tresatsiga italienska operasinfonian, och Haydn kallas därför ofta "symfonins fader". Sonatform kallas den form som första satsen av en traditionell symfoni alltid är byggd på. Även andra satsen och finalen kan ha sonatform. Nutida symfonier styrs inte av några formella regler utan kan ha valfritt antal satser, vanligast är en till fyra. Många symfonier saknar namn och heter enbart t ex "Symfoni nr 2", men på 1900-talet blev det vanligt att ge symfonier beskrivande titlar, något som dock förekom sparsamt även tidigare (bl a Beethovens "Pastoralsymfoni").
En symfoni med korta satser kallas för sinfonietta, 'liten symfoni'.
