Spelmansmusik
Wikipedia
Spelmansmusik är den typ av nordisk folkmusik som spelats och spelas till dans. Spelmansmusik är den vanligaste typen av svensk folkmusik, och det som nordbor oftast tänker på när man säger bara "folkmusik". De regionala skillnaderna inom varje land är stora, så det är oftast mer relevant att prata om spelmansmusik från olika regionala traditioner än från olika länder. Vid sidan om spelmansmusiken har de nordiska länderna även andra folkmusiktraditioner; i Sverige och Norge finns till exempel fäbodkulturen med de musiktraditioner som hör dit - näverlurar, kohorn och spelpipor (enkla flöjter) av olika slag - medan Finland har sin kantele och runosång.
Melodierna inom spelmansmusiken går i olika dansrytmer, som inte ursprungligen kommer från de nordiska länderna. Istället var de från början den europeiska överhetens modedanser, som småningom spred sig ner genom folklagren och blev kvar där efter att de blivit omoderna på slotten och herresätena. Många av dessa dansrytmer återfinns även i andra delar av Europa. En del av dem har även använts i klassisk musik och används ibland som satsbeteckningar.
De flesta av de danser som dansades till spelmansmusik är pardanser. Till undantagen hör menuetten, som är vanlig i delar av Finland men även återfinns på sina håll i Sverige, gånglåtar och marscher som oftast går under benämningen brudmarscher. Den vanligaste dansrytmen är polska, som går i tre fjärdedelstakt. I den vanligaste typen av polska betonas första och tredje taktslaget. Det finns oerhört många varianter av polskarytmen, som upptecknats på olika platser. Oftast hörde ett särskilt sätt att dansa polska ihop med sättet att spela dem. Andra vanliga dansrytmer var schottis, snoa, hambo och vals. Till de mer ovanliga dansrytmerna hör engelska.
Spelmansmusik är oftast fiolbaserad, men traditionellt har den även framförts på exempelvis klarinett och senare dragspel. Nyckelharpa förekom i Sverige, och i vissa trakter av Norge finns en särskild typ av fiol med resonanssträngar, hardangerfela.
