Dialekt
Wikipedia
En dialekt är en språklig varietet med regional (geografisk) spridning. Ofta säger vi att en dialekt talas av invånarna i ett visst område, såsom till exempel ett landskap eller en socken. Detta är inte alldeles sant, då gränserna är ganska mycket suddigare än så, men det är den vanligaste definitionen. Man kallar normalt ett dialektalt drags utbredningsområde för en isogloss. När flera isoglosser faller i varandra kan man börja tala om ett dialektområde.
Inom språksociologin talar man om fyra nivåer av dialektanvänding:
- Neutralt standardspråk innehåller inga geografiskt betingade drag. Den är den standardiserade norm som vi säger varieras i andra dialekter. Ett exempel är rikssvenska. Ingen talar egentligen rikssvenska, utan det är ett uttal som mycket liknar skriften. Rikssvenska är den svenska som icke-svenskar lär sig.
- Regionalt standardspråk innehåller vissa regionala drag, till exempel uttal och prosodi, men röjer inte någon preciserad geografisk härkomst. Vissa nyhetsuppläsare i TV och radio kan sägas tala regionalt standardspråk.
- Utjämnad dialekt skiljer sig på flera punkter från standardspråk, men förstås väl av andra som inte talar dialekten. Man hör lätt på en utjämnad dialekt ungefär varifrån talaren härstammar.
- Genuin dialekt förstås normalt inte av någon utomstående. Grammatik, ordförråd och uttal skiljer sig väsentligt från standardspråket. Till de få genunina dialekter som överlevt i Sverige i dag hör den norrländska dialekten bondska, dialekterna gutniska, jämtska och några varianter av dalmål, till exempel älvdalska. I Österbotten i Svenskfinland lever genuina svenska dialekter kvar i högre grad.
