Wikipedia
[redigera] Fysiska egenskaper
Den nuvarande modellen för månens inre erhölls från de seismometrar man använde under Apolloprogrammet. Dessa instrument användes för att mäta spridningen av de seismiska vågorna som passerar genom kärnan och manteln under månskalv och kraternedslag.
Månens massa är tillräckligt stor för att eliminera teoriarna att månen inre är ett tomrum, så nu tor man att månen inte är någon konstruktion med ett tomt inre. Den låga densitetn indikerar att lätt metall är dominerande. Månens skorpa varierar i djup, men har ett medeldjup på ungefär 68 kilometer. Skorpan är tjockare i högländerna och är tunnast under "haven". Månens baksida har en allmänt tjockare skorpa än den sidan vi ser från jorden, vilket kan förklara att man inte hittar några stora "hav" på baksidan.
Månans mantel är ungefär 1000 km djup, med en liten kärna som har en diameter mellan 300 och 425 km. Den yttre delen av kärnan kanske fortfarande är smält, men detta vet man inte säkert. Den mesta av den nuvarande seismologiska aktiviteten sammanträffar med tidvattenseffekter med jorden.
[redigera] Mall: solsystemet
51 2006
- Merkurius' geologi
- Venus' geologi
- Månens geologi
- Mars' geologi
- Callistos geologi
- Europas geologi
- Ganymedes geologi
- Ios geologi
- Titans geologi
- Tritons geologi
- Plutos geologi
