Tidvatten

Wikipedia

Tidvatten avser de periodiska variationer i havsvattnets nivå som orsakas av månens och solens gravitation.

Ebb är den tidsperiod då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker tills lågvatten uppnås. Därefter följer flod, då vattnet stiger tills högvatten uppnås, varefter förloppet upprepar sig. Ibland kallas lågvatten ebb och högvatten flod. Tidvattenhöjden är skillnaden mellan lågvatten och högvatten.

Månens gravitation är litet starkare på den sida av jorden som är närmast månen och litet svagare på den motsatta sidan av jorden. Denna lilla obalans leder till att till den sida av jorden som befinner sig närmast månen och den som befinner sig längst bort från månen. Då jorden roterar kring sin axel kommer en given ort att ungefär två gånger per dygn ha lågvatten och två gånger högvatten.

Solen orsakar tidvatten på samma sätt som månen men solens bidrag till tidvattnet är knappt hälften så stor som månens. Då månen, solen och jorden befinner sig på ungefär samma linje vid nymåne och fullmåne förstärker solens och månens tidvattenkrafter varandra och tidvattenhöjden blir större än genomsnittet. Man har då springflod. Då solen och månen från jorden sett är 90 grader från varandra vid halvmåne motverkar tidvattenkrafterna varandra och tidvattenhöjden är mindre än genomsnittet. Detta kallas nipflod.

Tidvattenhöjden ute i oceanerna är högst ungefär en meter. Intill kuster och i smala och grunda sund kan tidvattenhöjden nå över tio meter och tidvattenströmmarna kan vara starka. I Engelska kanalen förekommer tidvattenhöjder på 12 meter och i Fundybukten och Ungavabukten på kanadensiska östkusten upp till 17 meter. Saltstraumen nära Bodö i Norge har världens snabbaste tidvattenström: 22 knop eller 40 kilometer i timmen. I flodmynningar kan tidvattnet orsaka vågor som fortplantar sig upp längs floden, se bore.

Månens och solens tidvattenkrafter påverkar också jordens fasta del (vilket kallas tidjord) och atmosfären.