Hellenism

Wikipedia

Hellenism är en term i antik historia som avser övergången från en grekisk kultur som dominerades av etniska greker till en kultur som dominerades av människor som talade grekiska men hade skiftande etnisk bakgrund. En äldre betydelse av ordet är den språk- och bildningsriktning som representeras av hellenisterna (se nedan) och i vidsträcktare mening den som var rådande i de vid delningen av Alexander den stores världsvälde bildade s.k. hellenistiska rikena (se nedan).

Innehåll

1 Grekiska hellenismen
- 1.1 Hellenistisk konst
2 Hellenister i äldre betydelse
- 2.1 De hellenistiska rikena
3 Se även

[redigera] Grekiska hellenismen

Hellenistiska civilisationen vid Alexander den Stores död

Den hellenistiska perioden i Greklands historia var mellan 323 f.Kr., Alexander den Stores död, och Roms erövrande av Grekland 146 f.Kr.. Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar av Främre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen. Den hellenistiska perioden innebar också en övergång från en tid ledd av stadsstater till en dominerad av monarkier.

Grekiska hellenismen föregicks av perioden Antika Grekland 776 f.Kr. - 323 f.Kr. och följdes av perisoden Grekland under Rom 146 f.Kr. till år 330.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Hellenistisk konst

Huvudartikel: Hellenistisk konst

Wikimedia Commons har media som rör Hellenism

Med hellenistisk konst avses den grekiska konst som producerades omkring 300–30 f.Kr. Under den hellenistiska perioden ändrade den grekiska kulturen karaktär och upptog starka influenser österifrån, särskilt från Persien. Greker bosätter sig i de erövrade områdena och städer som Antiokia, Pergamon och Alexandria blir nya centra för grekisk kultur.

[redigera] Hellenister i äldre betydelse

Hellenister (grek. Hellenistai) kallades av forntidens greker de främlingar, som tillägnat sig grekiskt språk och grekisk kultur, särskilt grekisktalande judar. Redan efter Jerusalems första förstöring genom Nebukadnessar (586 f.Kr.) utvandrade ett stort antal judar till Egypten. Den judiska kolonin därstädes förstärktes genom en ny utvandring under Alexander den stores tid. Det av honom grundlagda Alexandrias befolkning utgjordes från början till en ej obetydlig del av judar. Dessa antog snart grekiskt språk och rönte stort inflytande i den grekiska bildningen, ty greker hade redan under den sista egyptiska dynastin (från mitten av 600-talet f.Kr.) i betydligt antal börjat bosätta sig i denna del av Egypten. Under de första ptoleméerna (tiden efter 323 f.Kr.) hade judarna i Egypten redan hunnit så mycket glömma hebreiskan, att de behövde en grekisk bibelöversättning, den s.k. Septuaginta. Påverkade av grekisk bildning och filosofi, höll hellenisterna ej så strängt som judarna i Palestina på sin religions yttre former och ceremonier, utan tolkade dess läror på ett friare och mera andligt sätt.

Genom hellenisterna förmedlades spridandet av monoteistiska religionsåsikter inom hednavärlden likasom även upptagandet av dess bildningselement bland de kristna. Med tiden kom ordet hellenist att användas i betydelsen "lärd kännare av det forngrekiska språket och litteraturen".