Tornedalingar

Wikipedia

Tornedalingar är en etnisk och språklig minoritetsgrupp i Tornedalen, norra Skandinavien, som uppkom när gränsen mellan Sverige och Finland drogs 1809 längs Torne- och Muonio älvdalar. Fram tills dess var Tornedalen ett flerspråkligt och mångkulturellt område där finska och samiska var de dominerande språken. Finskan och en relativt enhetlig kultur dominerade dock i den nedre delen av Torne älvdal. Tornedalens äldsta icke-samiska bosättningar är åtminstone från 1000-1100-talet.

Självbeteckningen bland stora grupper i nedre Tornedalen under modern tid är på meänkieli tornionlaaksolainen 'tornedaling', liksom i finska Tornedalen. Vem som är tornedaling kan dock definieras på olika sätt. En geografisk definition är de individer som bor längs Torne älvdal, men många i Torne älvdals övre lopp kallar sig inte tornedalingar, medan många i exempelvis Kalix älvdal norr om Hoppet är tornedalingar.

En kulturdefinition är den folkgrupp som bor i de fem nordligaste kommunerna: Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare kommuner. Men åtskilliga i Malmfälten kallar sig inte för tornedalingar. Malmfältsbor är en självbeteckning på svenska. I Kiruna kommun finns det ett antal individer som kallar sig för lantalaiset eller kväner på svenska. Lantalainen torde ha varit samernas finskspråkiga beteckning på de som idkade jordbruk och möjligen även hade renskötsel som en bisyssla, eller som överlät skötseln av de egna renarna till professionella renskötare. I finska Tornedalen används självbeteckningen tornionlaaksolainen, men där förekommer även termen lappalainen på den befolkning som inte är samer och som bor i finska Lappland och således även i finska Tornedalen.

Tornedalsfinnar är den beteckning som gavs den finsktalande befolkningen av den svenska staten. Den etnonymen är numera något pejorativ och ålderdomlig term, liksom norrbottensfinnar.

Befolkningen har sina främsta rötter i västra och östra Finland, Savolax, Nordfinland och Sverige, men även kulturellt assimilerade samer. Många tornedalingar talar både svenska, meänkieli och finska, samt en del samiska. Åtskilliga tornedalingar är före detta samer som blivit jordbrukare, men som fortfarande äger en del renar. Det finns således relativt många tornedalingar som kallar sig same, tornedaling, finne, sverigefinne, kvän och/eller lantalainen, beroende på de sociala omständigheter som definierar etniciteten.

En mer konkret definition på en tornedaling är en ägare av en jordbruksfastighet bosatt i området för koncessionsrenskötsel som äger skötesrenar (utom Kalix sameby). Åtskilliga tornedalingar äger renar som sköts av renskötande samer. Tornedalingen kan pga sin etnicitet inte sköta sina egna renar utan måste betala skötselavgift till samebyn denne tillhör och är medlem i.

Språkligt så dominerar svenskan numera kraftigt, särskilt i Gällivare och Kiruna kommuner där svenskan fick starkt fäste med inflyttade gruvarbetare som hade svenska som modersmål.

Tornedalsfinskan eller meänkieli betecknades tidigare som en finsk dialekt, men erkändes 1999 av riksdagen som officiellt minoritetsspråk i Sverige. Utöver språket finns också en tornedalsk kultur, präglad av såväl samiska som svenska och finska influenser. Det finns en tornedalsk matkultur, byggnadsstil och tornedalska traditioner däribland seden att bada bastu. Den laestadianska väckelserörelsen som växte fram på 1800-talet och som utöver finska har meänkieli som predikospråk har också påverkat den tornedalska kulturen.

Den tornedalska mattraditionen bygger mycket på samisk och västfinsk kultur. Man äter mycket torkat renkött; kött och fisk steks och kokas. Tidigare var det vanligt med blodrätter såsom blodkorv (pylsy, verimakkara) och fiskpalt (kalakakko). Färskpotatis med färsk lök stekt i smör anses vara en delikatess efter midsommar. Kaffeost (kahvijuusto) med hjortron som efterrätt är mycket allmänt förekommande.

Tornedalingens kultur är flerspråkig och mångkulturell. De samiska, svenska och finska kulturerna är sammanvävda inom flera olika domäner.

Tornedalingarna fick uppmärksamhet i media när de språkliga rättigheterna infördes och gruppen blev en erkänd nationell minoritet och genom att framgångsrika författare under senare tid satt Tornedalen på kartan och t o m på välrdskartan. Författarna Bengt Pohjanen, Mona Mörtlund, Mikael Niemi samt åtskilliga andra konstnärer och musiker har skapat föreställningar av de månngkulturella och flerspråkiga tornedalingarna.

[redigera] Historia

Tornedalingar är, liksom övriga etniska grupper i Norden under 1500-talet, inte lika intensivt beskrivna som samerna men namnges stundvis som bottningar av Olaus Magnus och förväxlas ibland med kemisamer (samer som hade ett nästan finskt språk). Tornedalen anses ha varit ett handelscentrum tidigare i historien med ett eget Birka där kväner, bjarmer och finnar samlades för handel. I de isländska sagorna hade kvänerna en kung vid namn Faravid. Många tornedalingar hävdar idag sina rättigheter genom att hävda ett släktskap med ovan nämnda kväner.