Nils Karleby

Wikipedia

Nils Teodor Karleby, född 18 juni 1892 i Västra Karleby, Malmöhus län, död 2 mars 1926 i Stockholm. Svensk socialdemokratisk politiker, ideolog och tidningsman. Son till snickaren Nils Jönsson och Teolinda Erlandsson. Gift 1917 med Anna Elvira Söderberg, dotter till skomakaren i Malmö, Olof Pettersson och Selma Persson.

Innehåll 1 Biografi 2 Författarskap 3 Karleby och marxismen 4 Erlander och Karleby 5 Källor 6 Noter

[redigera] Biografi

Nils Karleby började som springpojke och typograf, och studerade sedan vid folkhögskola och borgarskola, varefter han fick anställning vid tidningen Skånska Socialdemokraten där han avancerade till redaktör, och var vid sidan redaktör vid en ungdomstidning. Han skaffade sig sålunda ett stort inflytande, och säges ha hejdat revolutionära strömningar i partiet från att bryta ut vid den svenska författningsstriden under första världskriget, fastän han inte var särskilt populär skribent.

Han blev sjuk i tuberkulos, och hade nästan oavbrutna sjukdomsperioder. 1920 blev han ledamot och sekreterare i Socialiseringsnämnden (där han stannade till sin död), och samma år blev han även ledamot av partistyrelsen. 1922 studerade han nationalekonomi för Gösta Bagge, då han kom i kontakt med Axel Hägerströms populära teorier och nyklassisk nationalekonomi. Han avled 1926, samma år som hans bok Socialismen inför verkligheten gavs ut.

Hans son fil.kand., pol.mag., jur.kand. Olle Karleby (f. 1918) blev generaldirektör vid Försvarsmakten.

[redigera] Författarskap

Det är inte främst för konkreta politiska gärningar som Karleby blivit ihågkommen, utan mer för sina ideologiska skrifter som fick stort inflytande på utformningen av den svenska socialdemokratin. En del av hans publikationer utgörs av observationer och analyser av socialiseringen i andra länder. I andra, i synnerhet Socialismen inför verkligheten (1926), tolkar han marxismen genom att försöka finna dess djupare avsikter, varför den svenska socialdemokratin alltmera kom att fjärma sig från den revolutionära ideologi som verkställdes i Ryssland. I likhet med Ernst Wigforss, som beundrade honom som teoretiker, bestred han idén om ett framtida statiskt samhälle av socialism, socialism för honom var en evigt dynamisk process, varigenom han kunde både bryta med Karl Marx och instämma med denne. För Karleby var dock staten ett instrument för arbetarnas rättigheter, och hade som uppgift att få makt över kapitalismen och privategendomen genom ingripanden. Ytterligare en insats var att han kritiserade avsaknaden av praktiska program inom partiet.

[redigera] Karleby och marxismen

Vid sidan av den mer vänsterreformistiske Wigforss räknas Karleby som den svenska socialdemokratins stora teoretiker, och han var en förebild inom ungdomsrörelsen. Han verkade i en tid då den svenska socialdemokratins förhållande till olika internationella händelseförlopp som den ryska revolutionen (1917) och det faktum att de bildade koalitionsregering under Nils Edén (1917) och bildade egen regering under Hjalmar Branting (1920) ställde ideologiska frågeställningar på sin spets.

En av de mest brännande frågorna kretsade kring partiets förhållande till Marx. Hur man ska se Karlebys grad av marxism råder det olika meningar om. Att han inte ställde upp på för Marx centrala idéer som socialisering, proletariatets diktatur och revolution står klart, och likaså att Karleby kunde se den statliga byråkratin som ett medel för socialismen till skillnad från Marx. Hur han ställde sig till klasskampen kan vara svårare att besvara.

Tage Erlander kallar Karlebys förtrogenhet med Marx "odoktrinär" och impulsgivande (SBL), och skriver att huruvida han "förstått Marx riktigt kan jag inte bedöma idag och kunde det ännu mindre på 1920-talet".¹ Karl-Erik Lundevall menar att den marxistiska ideologin upplöstes av Karleby genom att han anpassade teorin till en demokratisk form och att han bröt med den dogmatiska marxismen.

Andra framhåller liberala beröringspunkter hos Karleby. Dels kritiska partikamrater som menar att han själv egentligen uttryckte liberala dogmer under påverkan av liberal nationalekonomi ², dels socialliberaler som Bertil Ohlin som kunde attraheras av hans reformpolitik vilken Ohlin ansåg "överskuggade det marxistiska arvet" och tog avstånd från dess dogmer.³ Ett markerat avståndstagande från marxismen uttryckte Richard Lindström (1894–1950) som Karleby ofta sätts i ideologiskt samband med. Karleby försökte emellertid finna stöd för den reformerta linjen hos Marx, och ansåg själv att han var trogen Marx i så måtto att han förstod dennes djupare vilja och strävan.

[redigera] Erlander och Karleby

Trots att Karleby aldrig blivit särskilt mycket läst - till det är han alltför svår att förstå och kräver mycket förkunskaper - har han utövat ett stort inflytande genom att motivera den svenska socialdemokratins politik. Att Ernst Wigforss, och i viss mån kanske Östen Undén, varit mer betydelsefull är oomtvistligt, men båda deras teoretiska bidrag rör sig i andra sfärer även när de utreder samma fenomen. En av dem Karleby påverkade var statsministern Tage Erlander.

Tage Erlander skriver i sina memoarer att Nils Karleby betydde mycket för hans samhällsuppfattning, och det framkommer att det även gäller Erlanders syn på individen. Karlebys analys av äganderätten var inte banbrytande, enligt Erlander, men han förde in Östen Undéns och Vilhelm Lundstedts uppfattningar i politiken, uppfattningar som gav frågan om den socialistiska samhällsförändringen en annan utgångspunkt. Individen är en social varelse som endast existerar i samliv med andra. Synen på relationen mellan individ och samhälle strider självklart mot John Lockes individualistiska naturrätt, och har mera drag av Thomas Hobbes. Karlebys åsikter om äganderätten har senare kommit att kallas funktionssocialism.

Karleby ställde även frågan om det fanns en överensstämmelse mellan den politik som fördes och den ideologi de sades förespråka. Karleby försökte visa att arbetarrörelsen och borgarklassen hade gemensamma ideal, vilka borgarklassen förrått på grund av dess själviskhet. Erlander menar att Karleby lyckades bevisa att den stegvisa reformeringen inte stred mot Marx då den arbetade i Marx anda. Karleby blev Erlanders förståelse av det marxistiska i Karl Kautsky.⁴

[redigera] Källor

• Från Palm till Palme. Den svenska socialdemokratins partiprogram 1882-1960, Föreningen Socialistisk debatt (Sthlm 1972)
• Erlander, Tage,
  • artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon hft 100, s. 724-726 (Sthlm 1975)
  • Tage Erlander 1909-39, (Sthlm 1972)
• Larsson, Sven-Erik, Bertil Ohlin. Ekonom och politiker (Sthlm 1998)
• Lundevall, Karl-Erik, artikel i Svenska Män och Kvinnor 4 (Sthlm 1948)
• Wigforss, Ernst, Minnen I-III (Sthlm 1951)

[redigera] Noter

1. Tage Erlander 1909-39, s.125
2. Ulf Jonsson, "Social reformism kontra marxism", Från Palm till Palme, (Sthlm 1972) s. 94
3. Sven-Erik Larsson, Bertil Ohlin. Ekonom och politiker (Sthlm 1998), s.55, 114
4. Tage Erlander, s.125-129.