Borgare

Wikipedia

Borgare innebar ursprungligen personer med burskap d.v.s. ägde fast egendom i staden som var verksamma i. Man kunde i vissa fall istället erlägga s.k. burskapsavgift. Oftast var de borgare i städerna där de i bodde men ibland kunde de vara gäster. Ordet borgare kommer av det tyska ordet borger, "borginvånare". Under medeltiden använde man istället oftast begreppet byaman. Den kvinnliga motsvarigheten till borgare är borgerska.

Borgarna var ett av de fyra stånden: borgarståndet, till representationsreformen 1866. Burskapet var ärftligt. Borgaren hade rätt att delta i stadens beslutande organ, byamotet, och dömas efter stadslagen. De förvaltade dessutom sockenkyrkan, betalade förmögenhetsskatt s.k. borgerlig tunga men organiserade också stadens brandskydd, nattvakt och försvar.

Vid industrialiseringen blev borgerskapet allt rikare och fick mer makt. På 1800-talet infördes näringsfrihet i Sverige.

I modern svenska är det också liktydigt med sympatisör till något av de fyra borgerliga partierna. Betydelseförskjutningen beror till en del på de borgerliga partiernas fokusering på näringslivet. Inom kommunistisk terminologi medlem av Bourgeoisien, "borgarklassen", kapitalisterna.