Kvinnlig rösträtt

Wikipedia

Kvinnlig rösträtt innebär att kvinnor får rösta vid myndig ålder (denna ålder är i Sverige 18).

[redigera] Kvinnlig rösträtt i olika länder

I Sverige infördes kvinnlig rösträtt år 1921. Detta som sista landet i Norden, efter Finland (då tillhörande Ryssland) 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915 (Island tillhörde då Danmark). Det första land i världen där kvinnor fick rösträtt (om än inte valbarhet) var Nya Zeeland (1893). Men redan 1838 infördes kvinnlig rösträtt i den brittiska kolonin Pitcairn. I USA blev Wyomingterritoriet först med kvinnlig rösträtt 1869 och första presidentvalet i USA där kvinnor deltog var i november 1920.I Frankrike fick kvinnor rösträtt först 1948 och i Italien ungefär samtidigt.

Den första kvinnan som röstade i ett val i Storbritannien var Lily Maxwell, redan år 1867. En domstol slog dock fast att kvinnor inte hade rösträtt. Rörelsen för kvinnlig rösträtt i England tog fart 1897 då Milicent Fawcett bildade National Union of Women’s Suffrage.

[redigera] Kvinnlig rösträtt i Sverige

Den första motion i Sveriges riksdag om kvinnlig rösträtt kom 1884, men förslaget fick klent stöd. Den verkliga kampen för kvinnlig rösträtt startas runt år 1900 och 1903 bildas Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Föreningen bildades på initiativ av såväl liberala som socialdemokratiska kvinnor. Den var bara öppen för kvinnliga medlemmar och samlade kvinnor från olika politiska håll.

Föreningen hade som mest 17 000 medlemmar och lyckades i en stor masspetition 1913 samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. Vid valet 1917 fanns en majoritet för kvinnlig rösträtt, 1919 togs det första beslutet för kvinnlig rösträtt i kommunala val och grundlagsändringen genomförs slutligen 1921, när också det första valet med kvinnligt deltagande hölls. När saken var avklarad upplöstes förbundet och de flesta medlemmar gick med i Fredrika-Bremer-Förbundet, medan ledningen bildade Svenska Kvinnors Medborgarförbund.