Illyrien
Wikipedia
Illyrien (Illyria, Iliria) är namnet på en historisk region och kungadöme på västra delen av Balkanhalvön, vid Adriatiska havets östra kust. En under äldre tid använd parallell beteckning för regionen är Dalmatien, detta är dock lite snävt då Dalmatien i själva fallet är en del av det historiska Illyrien.
Enligt grekisk mytologi grundades första kungariket av kung Illyrius.
Under mer än flera tusen år innan slaverna på 500-talet invandrade var området öster om Adriatiska havet, alltsedan 4000 år före Jesus, hemvist för antikens illyrer. Den illyriska civilisationen är därför följaktligen en av Europas äldsta, om inte den äldsta. De bebodde det som idag motsvarar större delen av det forna Jugoslavien (huvudsakligen Bosnien och Dalmatien) samt norra och södra Albanien. De talade ett indoeuropeiskt språk vilket knappt lämnat några spår. Många namn på illyriska folkgrupper och platser har överlevt i skriftliga källor på både grekiska och latin. Vi kan inte vara säkra på att de själva kallade sig illyrer; i de flesta fall gjorde de förmodligen inte det. Vanligtvis har illyrerna främst definierats utifrån de grannfolk de skiljde sig från, det vill säga kelter, daker, thraker, greker och antikens makedoner.
Trots att William Shakespeares pjäs Trettondagsafton utspelade sig i "en stad i Illyrien" tog det mer än två sekel innan namnet uppenbarade sig på Europakartan. På villkor från Schönbrunnfördraget skrivet den 14 oktober 1809 överlät Österrike en stor landmassa öster om Adriatiska havet tillsammans med Kärnten, den Istriska halvön och Dalmatiska kusten till det napoleanska kungadömet av Italien att styras under beteckningen den Illyriska provinsen.
Under 1830- och 1840-talen uppstod illyrismen, en sydslavisk rörelse, ledd av Ljudevit Gaj, med syfte att förena alla sydslaver.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Illyrien har i geografisk-etnografisk mening under olika tider haft olika betydelse. Först betecknades därmed det av en mängd illyriska folk bebodda området mellan floderna Arsia (nu Arsa i östra delen av halvön Istrien) i väster, Drinus (nu Drina), Boebiska bergen och den från Scardus i söder löpande bergåsen (Turjanska Planina och Grammos, mellan Albanien och Makedonien) i öster, Pannonien i norr, Epirus i söder och Adriatiska havet i sydväst och väster. Det omfattade sålunda större delen av nuvarande Kroatien och Bosnien, Dalmatien, Montenegro och norra hälften av Albanien. Men man gav det stundom en ännu vidsträcktare omfattning, i det man dit räknade även Pannonien och Noricum i norr.
[redigera] Historia
Huvudartikel: Illyriens historia
Ett flertal illyriska stammar kan ha slagit sig ner på Apenninska halvön. Dessa stammar kallas i förekommande fall italo-illyrier. Nordliga illyriska stammar vid floden Sava assimilerades av där boende keltiska stammar. Under 400-talet började keltiska folkslag att slå sig ned i områdena mellan Drava och Savafloden som sträckte sig från öst i Kroatien till väst om Serbien.
Uppgifter hos antika författare kan tyda på att stammarna Agrianes, Triballi och Paeoni var av trakiskt ursprung.
Se vidare även lista över illyriska stammar.
[redigera] Civilisationen Illyrien
Idag återstår inte många illyriska efterlämningar som vittnar om dess civilisation, ofta förklaras detta med att många krig och assimileringar förekommit i området som har resulterat i att den illyriska civilisationen har varit svår att bevara. Dock kom en efterlängtad upptäckt till kännedom år 2006, där vissa arkeologiska bevis om pyramiders existens i Bosnien lagts fram av den bosniske arkeologen Semir Osmanagic. Han är utbildad i Los Angeles och har 15 års erfarenhet av forskning, enligt många experter har han lagt fram starka bevis för att åtminstone tre pyramider ska ha funnits i området runt Visoko i Bosnien; dessa tre pyramider har blivit lokalt kända som "sol, mån och drakpyramiderna". De är även i så fall världens högsta pyramider och de enda i Europa. Upptäckten är ett vitkigt led i forskningen om ett av europas äldsta och mest mysteriösa folkslag, genom upptäckten har illyrerna visat sig vara mer avancerade än vad man innan antog. Än är det, trots allt, inte bestämt att det är pyramider som ligger till grund för de arkeologiska fynden, fast fakta pekar i alla fall hittills starkt på det; vidare utgrävningar får ge ett mer bestämt svar.
[redigera] Militärväsende
Uppgifter från 280 f.Kr omtalar att den illyriske kungen Monun erbjöd kungariket Makedonien 20 000 man som försvar mot en keltisk invasion. Arkeologiska fynd tyder på att illyrierna använde ett flertal olika vapen: Svärd, yxa, kniv, pilbåge och spjut (sybina). Sica var en böjd kniv som användes av illyrierna enligt den romerske poeten Ennius, och sicarius var det latinska termen för en illyrisk avrättningsmetod med hjälp av kniv.
Stora delar av Illyrien var skogsbevuxet och bergigt, något som möjliggjorde överraskningstaktik mot inkräktare. Försvararna ska ofta ha tagit till flykten. Thukydides skriver "Kriga eller fly var lika hedersamt för dem".
Skeppsbyggnadskonsten ska ha stått högt, med lätta och snabba galärer (jämför Liburnae och slaget vid Actium).
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
