Gudinna

Wikipedia

Gudinnan Isis

Ceres, romerska gudinnan för agrikultur.

Gudinnan Lakshmi

En gudinna är en kraft eller övernaturligt väsen förbunden med kosmos och med jorden. Gudinnor är ofta både immanenta och trancendenta i sin karaktär. Gudinnor, eller som de vanligen benämdes i samlar- och jägarkulturer, Mödrar (Moder jord, Moder sol, Moder måne etc), är människornas ursprungliga sätt att närma sig det heliga.^{[källa behövs]}

[redigera] Gudinnors natur

Gudinnan är den första kända gestalten i människans pantheon. Hon är både Moder Jord och en kosmisk Himmelsgudinna. Gudinnan har och har haft många olika namn och tagit gestalt för människor på olika sätt i olika tidsåldrar och kulturer världen över. Därmed kan gudinnetron ses som polyteistisk (tron på många gudomliga krafter) men i grunden är den monoteistisk (tron på en gudomlig kraft) eftersom det är olika aspekter av en Gudinna som genom tiderna haft ett numinöst och trancendentalt innehåll. Hon är en allomfattande gudom som väver samman allt som existerar i kosmos. Hon är både jord och himmel, både liv och död och genom henne skapas allt.

Till skillnad från gudar, som överträder naturlagarna så följer gudinnorna/mödrarna naturlagarna eftersom de är naturen och kosmos. Detta innebär också att de inte härskar över en skapelse, utan verkar i sig själva emedan de är själva skapelsen. Eftersom naturen rör sig i en ständig cirkel av födelse, liv, död och återfödelse bär gudinnorna/mödrarna alla dessa aspekter. Därmed är cirkeln också en symbol för gudinnorna/mödrarna. Många kulturer har eller har haft gudinnor vanligast som en del av en pantheon. Ursprungligen (under paleolitikum, äldre stenåldern) bestod denna pantheon av enbart kvinnliga väsen/mödrar. Under neolitisk tid (bondestenålden) fick gudinnan/modern en gemål och pantheonen kom att bestå av både gudinnor och gudar. Så småningom kom gudinnor, precis som gudar, i mytologin ofta att få ansvar över ett område. Exempel på områden är visdom, tur, kärlek, jakt, krig, osämja, moderskap, himmel, underjorden m.m.

Gudinnorna/mödrarna förkroppsligar naturen och de krafter som finns inneboende i den. De anses ofta ha sin boning i till exempel träd, källor, floder och sjöar. Redan stenålderns samlar- och jägarkulturer dyrkade en kvinnlig makt. Gudinnor är ofta kärlekgudinnor, fruktbarhetsgudinnor eller moderskapsgudinnor, till exempel Afrodite i antikens Grekland, fornnordens Freja och romarnas Juno. De riktigt gamla gudinnorna som till exempel Hel (härskare över dödsriket i fornordens mytologi), hinduismens destruktiva Kali har behållt sin karaktär av "hela" gudinnor som omfattar både livs- och dödsaspekten. Medan de antika grekernas krigiska Athena är en modern gudinna, avskärmad från naturen i och med hennes onaturliga födelsesätt (ur Zeus huvud).

I den gamla Orienten var gudinnornas roll ibland mycket tvetydigt: kärleks- och fruktbarhetsgudinnor är samtidigt ofta krigsgudinnor som är upphov till fördärv och död, till exempel Astarte, Ishtar och Anath.

Kvinnliga makter ansågs råda i regel även över ödet och livets lott exempelvis nornorna eller Fortuna. Men de hämnas och vedergäller också den som förgår sig mot den kosmiska ordningen, till exempel de grekiska erinyerna.

I modern tid har idén om en ursprunglig Gudinna som trängts undan av patriarkala religioner tagits upp av en del feminister. Inom New Age återfinns ofta idén om Moder Jord (Gaia) som ett andligt väsen.

Bland dagens världsreligioner är det i princip endast judendom, kristendom och islam som inte har gudinnor.