Demokratiska partiet

Wikipedia

Demokratiska partiet {{{partinamn_officiellt}}}



Partiledare	{{{partiledare}}}
Partiordförande	Howard Dean
Språkrör	{{{språkrör}}}
Talesperson(er)	{{{talesperson}}}
Partisekreterare	{{{partisekreterare}}}
Gruppledare i riksdagen	{{{gruppledare}}}
Gruppledare i senaten	Harry Reid
Gruppledare i representanthuset	Nancy Pelosi

Grundat	1793/1828
Huvudkontor	430 South Capitol Street SE Washington, D.C. 20003
Antal medlemmar	{{{medlemstal}}} ({{{medlemstal_rank}}})

Politisk ideologi	Centerpolitik, liberalism
Internationellt samarbetsorgan	Inget¹
Nordiskt samarbetsorgan	{{{norden}}}
Europeiskt samarbetsorgan	{{{europa}}}
Partigrupp i Europaparlamentet	{{{europaparlament}}}
Färg(er)	Blå²

Webbplats	www.democrats.org

¹ National Democratic Institute, en organisation med nära kopplingar till det demokratiska partiet, finns listad som samarbetsorganisation till Liberal International. ² Inofficiell, används av media.

Demokratiska partiet (engelska: Democratic Party) är ett politiskt parti i USA, formellt grundat efter valet 1828.

Demokratiska partiet är ett av de två dominerande partierna i USA (det andra är Republikanska partiet) och har alltsedan sitt grundande många gånger kunnat se sin presidentkandidat vald, senast Bill Clinton (vald 1992, återvald 1996; president 1993-2001).

[redigera] Historia och idéutveckling

Partiets rötter finns hos antifederalisterna, som vid tiden för de amerikanska koloniernas frigörelse ville begränsa den federala makten och värna delstaternas självstyre. I och med det amerikanska inbördeskriget kom demokraterna att förknippas med sydstaterna och slaveriet (även om partiet var splittrat i slavfrågan), vilket bidrog till att republikanerna kom att vara det starkare partiet fram till och med den stora depressionen. Demokraterna tenderade även att vara mer frihandelsvänliga än republikanerna. Presidenten för Amerikas konfedererade stater, Jefferson Davis, var demokrat och under inbördeskriget fanns det i nordstaterna även så kallade Copperheads, demokrater som ville sluta en omedelbar fred med konfederationen.

Demokraterna kom efterhand att representera en mer populistisk och socialreformistisk linje. Detta märks delvis hos William Jennings Bryan, som kombinerade en viss socialreformism med konservatism i kulturfrågor. Ännu mer förstärktes den socialreformistiska profilen i och med Franklin D Roosevelts "New Deal" på 1930-talet. I och med Roosevelt började demokraterna återta rollen som det starkare partiet i USA. Under 1900-talets präglades partiet delvis av motsättningar mellan en socialliberal falang, som dominerade i nordstaterna, och en mer konservativ sydstatsfalang. Efterhand växte den socialliberala falangen sig starkare parallellt med att de försvagades inom republikanerna, vilket ledde till en renodling av de båda partiernas politiska profiler. Som ett resultat började sydstaterna i högre grad rösta republikanskt, och de tidigare liberalt republikanska delstaterna i nordöst valde allt som oftast demokraterna.

Då de amerikanska partierna inom sig har en mycket stor åsiktsspridning är det svårt att dra generella slutsatser kring var de står politiskt. Men oftast brukar demokraterna beskrivas liggandes till vänster om det republikanska partiet men till höger om de europeiska socialdemokratiska partierna. På grund av denna åsiktsspridning inom de amerikanska partierna än inom exempelvis de svenska, är det svårt att direkt jämföra demokraterna med något svenskt parti. Dessutom har ordet "liberal" en delvis annan betydelse i USA än i Europa, vilket ytterligare försvårar en jämförelse. Officiellt är folkpartiet demokraternas samarbetsparti i Sverige, men inom demokraterna ryms såväl människor som i Sverige skulle tillhöra bortre vänsterkanten som människor som skulle trivas bättre i moderaterna.