Slaveri

Wikipedia

Slaveri innebär ursprungligast att en människa eller en grupp av människor (slavar) i juridisk mening helt anses sakna rättshandlingsförmåga och att de inte anses som personer i juridisk mening, utan kan ägas (såsom egendom) av sådana som i lag erkänns som personer. Ägarna kan sedan förfoga över slavarna helt enligt egna önskemål, och även överlåta ägande- eller förfoganderätten över dem till annan. Detta framgår klart av bl a en av de romerska termerna för slav, manicipium, vilket just betyder egendom, eller det arabiska mamlúk som har samma betydelse.

Definitionen av slaveri kan även utökas till människor som de facto utgör en persons egendom oavsett deras juridiska status.

Innehåll

1 Slaveri under forntid och antiken
2 Träldom i Norden
3 Slaveri i Nya världen
- 3.1 Svensk delaktighet i slaveri
- 3.2 Slaveri i USA
4 Slaveriet i den muslimska världen
5 Nutid
6 Ex på när Slaveriet avskaffande i olika länder
7 Källor
8 Se även:
9 Extern länk:

[redigera] Slaveri under forntid och antiken

När slaveriet först uppstod är förmodligen omöjligt att klarlägga. Under äldre stenåldern levde människor på jakt, fiske och födoinsamling, i regel i mycket små, ofta kringflyttande grupper. Såväl samhällets småskalighet som levnadssättet gjorde det svårare att samla på sig egendom än i ett bondesamhälle. Emellanåt har detta tolkats som att de sociala skillnaderna människor emellan var mindre, men denna slutsats är omdiskuterad och det kan inte uteslutas att det redan under äldre stenåldern funnits grupper eller enskilda personer som hållit andra människor som slavar, för en kortare eller längre period även om belägg saknas. Efter hand som människorna blev bofasta, jordbrukande bönder och samhället blev alltmer storskaligt kan man i det arkeologiska materialet, t ex gravar, se en ökad differentiering, som kan bero på större sociala eller ekonomiska skillnader. Att det sannolikt redan under yngre stenålder fanns "fattiga" och "rika", mäktiga och nästintill maktlösa, kanske till och med förtryckare och förtryckta vet vi alltså, men om det fanns människor som i juridisk mening var ofria är svårt att bevisa utan skriftliga källor.

De första skriftliga beläggen på slaveri finner man i några av de äldsta skrifter som bevarats, mer än 4000 år gamla kilskriftstavlor från Mesopotamien. Även i Gamla testamentet omnämns både slavar och slavägare, vilket visar att slaveri var välkänt även i den israeliska kultur där bibelns berättelser nedtecknades. Omfattningen av slaveriet i de forntida kulturerna i Främre Orienten, t ex Mesopotamien, Egypten och Israel är dock omstridd. I flera av dessa kulturer fanns ett omfattande system av tvångsarbete t ex för att gräva bevattningskanaler, men de människor som var ålagda detta tvångsarbete behövde nödvändigtvis inte vara ofria i juridisk bemärkelse, utan kan ha varit bönder som annars brukade sin egen jord och inte kunde säljas eller köpas. I de skriftliga källorna, som bl a utgörs av köpekonstrakt och lagar, framgår dock att det fanns ofria som kunde säljas och köpas och alltså betraktades som andras egendom. Dessa slavar tycks ofta ha varit husslavar som arbetat som tjänare i hushållen. Ett sätt att skaffa sig slavar var att ta krigsfångar, som fördes hem som slavar till segrarens land eller stad eller såldes vidare. Många slavar hade alltså en annan kultur och ibland ett annat språk än slavägarna. Det framgår också av de skriftliga källorna att människor kunde sälja sig själva eller sina barn som slavar, tvingade därtill av fattigdom, svält eller skuldsättning.

Under antiken ökade slaveriet i omfattning. I Grekland fanns det redan under klassisk tid enligt samtida skriftliga källor många slavar i de förmögna hushållen i Aten och andra grekiska stadsstater, men slavarna tvingades även att arbeta i t ex gruvor, där få fria kunde förmås att arbeta. Under romarrikets tid ökade antalet slavar än mer. De för Roms del framgångsrika krigen, först inom Italien, senare i länder allt längre bort, ledde till att tillgången på krigsfångar, och därmed slavar, ökade. I de rikaste hushållen kunde det nu finnas hundratals slavar och slavinnor. Liksom i Grekland arbetade också romerska slavar i gruvor, men nu tillkom också ett nytt sätt att utnyttja slavarna. Den fattige, men självägande småbonden trängdes redan före Kristi födelse till viss del ut av rika herremän som köpte upp jorden och samlade den till jättelika jordbruksgods, latifundier. Tusentals slavar sattes att arbeta på dessa gods, som med tiden blev allt större. Slaveriet i romarriket utmärktes att slavar fanns inom hel rad olika sysselsättningar och positioner, en del även i ledande befattningar, så t ex var förvaltarna på latifundierna ofta själva slavar eller frigivna slavar, trots att de stundom på egen hand styrde dessa godskomplex med hundratals både fria och ofria under sig. Slavar återfanns även inom den offentliga förvaltningen; under kejsartid tillhörde en del slavar staten eller kejsaren och de hade uppgifter inom den offentliga verksamheten, som t ex underhåll av akvedukterna, och även inom byråkrati och förvaltning. Många slavinnor, men även slavar, utnyttjades dessutom sexuellt, antingen av sina ägare eller som prostituerade.

Frigivning eller friköpande av slavar har förekommit under hela forntiden och antiken, men i varierande omfattning. I Grekland blev de frigivna slavarna inte medborgare utan betraktas som "utlänningar" utan medborgeliga rättigheter. I Rom kunde en frigiven slav bli romersk medborgare, även om han som frigiven fortsatte att vara knuten till sin förre ägare som klient. De frigivnas barn betraktades däremot som fullständigt fria medborgare. Rymningar och slavuppror förekom också. Slavarna i gruvorna eller på latifundierna var de som oftast levde under mest outhärdliga förhållanden och var också de som tycks ha deltagit mest i uppror. Gladiatorn och slaven Spartacus ledde ett av de största upproren år 73 f.Kr.

[redigera] Träldom i Norden

Under vikingatiden i Sverige kallades slavar för trälar och var dels gratis arbetskraft, dels handelsvara. Träldomen förbjöds i svensk lag 1337.

[redigera] Slaveri i Nya världen

I Europa var slaveriet nästan helt avskaffat i början av 1400-talet. När portugiserna började resa och sedan handla med lokala härskare efter Afrikas västkust återupptäcktes det slaveri som sedan lång tid fanns i Afrika. Portugiserna köpte slavar som sattes i arbete i deras nya kolonier. Framförallt i sockerplantager.

Se triangelhandeln.

Exempel på behandlingen av slavar: ryggen är mycket ärrad av pisksnärtar

[redigera] Svensk delaktighet i slaveri

Huvudartikel:Den svenska slavhandeln

[redigera] Slaveri i USA

Huvudartikel: Slaveri i USA

Slavar importerades från bl.a. Togo, Ghana, Nigeria och Benin. Slavar förbjöds 1866 i USA.

[redigera] Slaveriet i den muslimska världen

Från Muhammeds tid och fram tills idag beräknas mellan 10 och 15 miljoner människor tagits som slavar från Östafrika till den muslimska världen, främst Persien, Osmanska riket och Arabien. Då den islamiska rätten förbjöd att den som var född muslim gjordes till slav var man tvungen att erhålla slavar från icke-islamiska områden. De användes i huvudsak som tjänare och arbetskrafts men även som hustrur och konkubiner i förmögna personers harem. I flera arabländer levde slaveriet in i modern tid. Först 1962 förbjöds slaveri i länder som Saudiarabien och Jemen.

Från Östafrika gick slavhandeln huvudsaklingen via tre vägar norrut:

Genom Sahara.
Från rödahavskusten.
Från Östafrika via indiska oceanen.

De muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten använde förr till stor del slavar i sina arméer. Slavsoldaterna kallades mamluker och hämtades främst från icke-islamiska områden som Sydryssland och Kaukasus.

[redigera] Nutid

Slaveriet är dock fortfarande vanligt än idag. Det finns de som påstår att det finns fler slavar i världen idag än det funnits någonsin tidigare.

Slaveri är idag förbjudet i Sverige genom Europeiska konventionen om skydd för det mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) artikel 4 vilken är en del av svensk grundlag genom regeringsformen 2:23. Slaveri definieras så som legalt ägandeskap av annan och förbjuder även träldom vilket definieras som arbetsförhållanden vilka arbetstagaren inte kan påverka eller undvika. Undvika skall förstås som mycket strikt, närmast att jämföras med att fly. Det räcker alltså inte att man inte kan hitta ett annat jobb.

FN uppskattar att ca 12 miljoner människor lever som slavar. Den mest växande delen av slavhandeln är sexhandel av kvinnor och barn som också före kommer i västvärlden. De flesta slavarna idag finns dock i Asien (ca 9 miljoner). Källa: Allt om Historia nr 10 2006