Romain Rolland
Wikipedia
Romain Rolland, född 29 januari 1866 i Clamecy, död 1944, fransk författare. Han ärvde från modern den musikaliska begåvningen, det entusiastiska och intuitiva musiksinne som är den röda tråden i hans livsgärning; hans nästan lika starka utpräglade historiska sinne och natur känsla fick tidigt näring i Nivernais vackra minnesrika byggnader.
Vid 15 års ålder kom R. till Paris, genomgick École normale supérieure och var 1889-90 stipendiat vid Académie de France i Rom. Denna vistelse i Rom blev av stor betydelse för hans utveckling genom den då grundlagda kärleken till Italien och genom den därunder knutna bekantskapen med författarinnan Malwida von Meysenbug. Tyskland och tysk anda lärde han dock personligen känna genom sina djupgående musikstudier och sina resor i landet. 1895 vann R. doktorsgrad vid Paris-universitetet på två avhandlingar varav den ena prisbelönades av Franska akademien. Han blev nu lärare i konsthistoria vid École normale, en verksamhet som satte spår i bland annat monografin över Millet (1902). Därefter var han lärare i musikhistoria vid Sorbonne. Han tog initiativet till den första internationella kongressen för musikhistoria i Paris 1900. Förutom de redan antydda bildningselementen med musiken som brännpunkt har R:s världs- och konståskådning vesäntligen påverkats av Leo Tolstoj, Jean Marie Guyau, de för-sokratiska filosoferna och Stor-Greklands tänkare, i synnerlighet Empedokles. Dualismen här mäktigt påverkat R. som energiskt sökt finna en föreningspunkt för världsutvecklingens ömsom enande, ömsom söndrande principer.
Han fick 1916 1915 års nobelpris i litteratur. En renhjärtad internationalism bär upp hans författarskap, främst den stora bildningsromanen Jean-Christophe (vol. 1-10, 1904-12).
Under första världskriget förde Rolland fredens talan och blev senare kommunist.
[redigera] Weblinks
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
