Raffaello Sanzio

Wikipedia

Rafael – ”Jungfruns bröllop” (1504). Pinacoteca di Brera, Milano

Rafael (egentligen Raffaello Sanzio), född 6 april 1483 i Urbino, död 6 april 1520 i Rom, var en italiensk konstnär och arkitekt under den romerska högrenässansen.

Rafael, som hade gått i lära hos konstnären Perugino i Perugia, introducerades 1508 hos påven Julius II av Donato Bramante. Påven imponerades av Rafael och gav honom i uppdrag att dekorera de påvliga privatvåningarna, de s.k. stanze (’rummen’), i Vatikanen. Detta var ett gyllene ögonblick, en kort period av skenbart välstånd, innan Rom plundrades 1527, och Rafael skapade visioner av oöverträffad storhet och frid.

Stanza della Segnatura smyckades först. Eftersom rummet ursprungligen var avsett som bibliotek, alluderar dess fresker på de fyra ”fakulteterna” eller humanistiska ämnesgrenarna, teologi, filosofi, poesi och juridik, som är personifierade i medaljonger i taket. På ena sidan ägnas väggen åt litteraturen, och där är klassiska och moderna författare samlade runt Apollon och muserna på Parnassen. Filosofin illustreras på en annan vägg i en fresk, som visar gamla grekiska tänkare och vetenskapsmän och som vanligen, om än något felaktigt, brukar kallas Skolan i Athen, där Platon och Aristoteles befinner sig i centrum, och det just här, i påvedömets själva medelpunkt. Detta förhärligande av det mänskliga förnuftet vetter dock mot den vägg, där teologin representeras av en samling helgon och katolska lärare, kallad Disputà del Sacramento (”Disputation om sakramentet”). Den fjärde väggen är delad i två delar. Civilrätten illustreras där på det fält som gränsar till Skolan i Athen och den kanoniska rätten på fältet bredvid Disputà. På så vis upprätthålls en perfekt balans mellan den kristna humanistiska kulturens olika trådar.

Rafaels måleri utmärks av symmetri, balans och harmoni, i synnerhet i hans framställningar av Jungfru Maria i Jungfruns bröllop och Sixtinska Madonnan, samt i porträtt av adelsdamer, till exempel La Donna Velata.

Rafael – ”Damen med slöjan” (La Donna Velata) (1516). Galleria Palatina, Palazzo Pitti, Florens.

Rafael verkade även som arkitekt, men få byggnadsverk är bevarade, däribland kyrkan Sant'Eligio degli Orefici (1516) mellan Via Giulia och Tibern. Rafaels sista stora arbete, Kristi förklaring (1517), är ett mästerverk med kombination av storslagenhet och mänsklighet. Kontrasten mellan den övre delens rofyllda, i övernaturligt ljus badande gestalter och de oroliga åtbörderna hos människorna, som befinner sig i skuggan nedanför och har blivit vittne till lärjungarnas misslyckade försök att bota en månadsrasande, epileptisk, pojke, förstärker målningens budskap att endast Kristus kan hela världens olyckor.

Rafael avled i feber 1520 och har fått sitt sista vilorum i Pantheon i Rom.