Prins Wilhelm

Wikipedia

Prins Wilhelm, hustrun Maria och sonen Lennart, fotograferade 1911

Prins Wilhelm i Skanör 1916, tillsammans med tre lokala flickor.

Carl Wilhelm Ludvig, svensk prins, född 17 juni 1884 på Tullgarn, död 5 juni 1965 i Flen, hertig av Södermanland, arvfurste av Sverige och (till 1905) Norge ; tjänstgjorde 1898-1904 som kadett, avlade 1904 sjöofficersexamen och utnämndes samma år till underlöjtnant, 1906 till löjtnant och 1913 till kapten samt tjänstgjorde från 1914 som fartygschef och som divisionschef för torpedbåtsdivision. Under åren 1920 till 1949 producerade han ett trettiotal filmer, främst expeditionsfilmer och reseskildringar i exempelvis Afrika och Centralamerika men främst i Sverige där han för SF också gjorde en mängd journalfilmer.

Wilhelm var son till Gustaf V och drottning Victoria. Han författade reseskildringar och gjorde flera landskapsfilmer tillsammans med Gustaf Boge.

Han vigdes 3 maj 1908 i Sankt Petersburg med ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Deras son Lennart föddes 1909. Äktenskapet upplöstes 1914.

Wilhelm bodde till sin död på godset Stenhammar nära Flen. Där levde han under nära trettio år tillsammans med Jeanne Leocadie Tramcourt, född 9 december 1875 i Tracy sur Loire, Frankrike, som 1894-1911 varit gift med skulptören Christian Eriksson. Paret var alltså sambor i en tid då denna samlevnadsform var mycket ovanlig och officiellt inte fick förekomma bland kungliga. Tramcourt kallades därför "värdinna" på Stenhammar. Den 2 januari 1952 omkom hon i en bilolycka i närheten av Stjärnhov i Södermanland. Wilhelm körde själv vid olyckan, som inträffade i en snöstorm. Efter denna tragedi sägs han aldrig ha återhämtat sig.

Innehåll

1 Resor
2 Författarskap
3 Dokumentärfilmer
- 3.1 Regi
- 3.2 Manus
4 Se även
5 Källor

[redigera] Resor

Wilhelm reste till USA i augusti 1907, då han livligt hyllades av svenskamerikanerna. 1911 reste han till Siam, och han genomförde en jakt-och forskningsresa till södra Afrika mellan november 1913 till april 1914. En annan expedition, i etnografisk-arkeologiskt syfte, gick till Centralamerika januari-juni 1920 och i november samma år gjorde han en zoologisk forskningsfärd till Centralafrika.

[redigera] Författarskap

Wilhelm skrev främst prosa och hans första arbeten var reseskildringen Där solen lyser (1913), som handlar om besöket i Siam. 1912 utkom "Indisk erotik. Fritt efter L. HOPE: The garden of Karna"]]som han skrev under pseudonymen L. Wica. Därpå följde diktsamlingarna Släckta fyrar (1916) och Svart och vitt (3 uppl. 1918), novellsamlingen Den gamla tallen (1919) och reseskildringen Mellan två kontinenter (1920), ägnad besöket i Centralamerika.

Så här beskrevs hans författarskap i Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926:

Wilhelms resebeskrivningar är friska och flärdlösa turistböcker, där scenerier och händelser framställs med färg och fart. Hans dikter visar ett otvetydigt poetkynne, till sitt uttryckssätt påverkat av nittiotalets mästare, ett varmblodigt begär att njuta av livet, personlig öppenhet, naturlig lätthet för landskaps- och situationsmålning - särskilt är hans sjöstämningar verkningsfulla - och en kärnlyrisk åder, som strömmar rikare i hans andra samling.”

— ,.

[redigera] Dokumentärfilmer

Mellan åren 1920 till 1949 medverkar Prins Wilhelm i närmare 250 journalfilmer. under samma period producerar han ett trettiotal filmer av dokumentär prägel. Dessa filmer har kommit att förkortas PeWe-filmer. Han framträder alltid själv i bild då han berättar om de olika platser han besöker i en sorts populäretnografisk reseskildringar. Några av filmerna är inspelade i exempelvis Afrika och Central-Amerika men huvudparten är gjorda i Sverige. I dessa filmer om Sverige skildras ett nationalromatiskt rike med strävsamma gamla gubbar och snälla gummor. Filmerna präglas av nationella idyliska klichéer och propagerar för ett bevarande av det som varit. Man ska ha i åtanke att detta är samtidigt som Lubbe Nordström gjorde sina dokumentära radioreportage om Lort-Sverige, en tid då Per Albins folkhem tar sin form. Samtidigt var Prins Wilhelms insikt om filmens genomslagskraft, att mediet var ett utmärkt verktyg för att föra fram sina åsikter, en för sin tid mycket radikal och modern uppfattning.