Jean Eric Rehn

Wikipedia

Jean Eric Rehn, född 18 maj 1717 i Stockholm, död 19 maj 1793; arkitekt, gravör. Son till lappfogden Eric Bjur och Rebecca Rehn (ca 1689-1748), dotter till bryggaren i Stockholm Johan Eriksson Rehn († 1711).

Jean Eric Rehn ingick i unga år i fortifikationen, där han blev dessinatörlöjtnant, reste – endast 23 år gammal - 1740 med offentligt understöd till Paris för att studera etsning, blev där elev av Le Bas och utförde flera jaktscener efter Oudry och Hondius med flera gravyrer, vilka likväl avslutades av läraren.

Att man hemma fäste stora förhoppningar vid Rehns skicklighet, smak och företagsamhet, framgår av det kontrakt Hårleman på statens vägnar uppgjorde med honom våren 1745. Rehn skulle komma hem för att mot årlig lön gå Manufakturkontoret och under detta ställda verk till hända med mönsterritningar för siden-, ylle- och linnefabriker. Han skulle nu till en början sätta sig in i de nyaste franska metoder, som han ansåg nyttiga för de svenska manufakturerna.

Efter sin hemkomst samma år utövade Rehn en flitig och mångsidig verksamhet. Förutom sitt åtagna arbete till fabrikernas gagn gjorde han ritningar till konstindustriella föremål, åt juvelerare, konstsnickare (Haupt) och åt Rörstrands porslinsfabrik, utförde kartonger till tapetvävnad, vilka användes av de vid slottet anställde franske vävarna, gjorde gravyrer och ritningar till medaljer, var lärare i teckning för kronprins Gustaf III och hans bröder - senare även för Gustaf IV Adolf som kronprins - samt vid akademien, där han även inrättade en gravyrskola. I överintendentsämbetet blev han dessinatör och kopist 1753.

På drottning Lovisa Ulrika av Preussens bekostnad reste han jämte målaren Johan Pasch 1755 till Frankrike och Italien. Resan tog sexton månader; ett halvår tillbragtes i Rom. Hemkommen, blev Rehn hovintendent och professor vid akademien 1757.

Han sysselsattes mycket för hovets räkning, särskilt under inredningsarbeten vid Lovisa Ulrika av Preussens tillbyggnader på Drottningholms slott (biblioteket, naturaraliekabinettet) och senare vid de omändringar på Gripsholms slott, som Gustaf III genomförde 1779 (Vita salen, drottningens sängkammare) samt på Stockholms slott, nydekorerade Bollhusteaterns salong 1772 och gjorde dessutom ritningar till möbler med Georg Haupt, vagnar m. m.

Under sin första verksamhetsperiod anslutande sig till den genom Carl Hårleman förmedlade franska rokokostilen, tog Rehn tidigt nog starka intryck av den gryende Ludvig XVI-stilen, som han här omplanterade och utvecklade i självständig riktning, och därmed blev han den gustavianska stilens egentliga skapare.

Som arkitekt var hans verksamhet mindre betydande: han lämnade ritningar till Väsby slott och Österby slott i Uppland och Ljungs slott i Östergötland, till Sutherska huset vid Adolf Fredriks torg - ett litet smakfullt och representativt prov på tidig gustaviansk stil (numera rivet) och till Johannes kyrka, en kupolkyrka med klassisk tempelfront. Denna kyrka grundlades 1783, men arbetena avbröts snart och blev sedan ej återupptagna. 1778 reste Rehn åter utrikes för att anskaffa garnsorter till savonnerivävnader för slottet.

Han var konstakademiens vice preses 1773-1789; sistnämnda år lämnade han även sin hovintendentsbefattning. Som gravör var han verksam ännu vid 1780-talets slut; antika byggnader från Rom graverades 1787-1789.

Rehn var näst efter Johan Tobias Sergel sin tids kvickaste karikatyrtecknare i Sverige. Sergel utförde hans minnesvård med porträttmedaljong i Klara kyrka.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)