Empiri

Wikipedia

Empiri är vetenskapliga undersökningar av verkligheten. Empiriska erfarenheter är erfarenheter som inte grundar sig på filosofiska resonemang eller liknande, utan på verkliga erfarenheter, undersökningar och experiment.

Empiricism/Empirism är metoden att låta erfarenhetsmässiga fakta bestämma utformningen av teorin kring ett område, och är väsentligt annorlunda än framför allt hypotetisk deduktion. Grundad teori är en form av empiricism.

Empiriker/Empirist är en person som menar att endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som tillförlitligt. Bland personer som förknippas med empiri kan nämnas Thomas av Aquino, Aristoteles, Thomas Hobbes, Francis Bacon, John Locke, George Berkeley och David Hume.

Erfarenheten har blivit indelad i en yttre erfarenhet (det vi vet om den yttre världen) och en inre erfarenhet (det vi genom introspektion vet om våra egna själsverksamheter och själstillstånd). Men våra sinnesförnimmelser (materialet för vår yttre erfarenhet) är också, sedda från sin psykiska sida, själstillstånd hos oss (bestämningar i vårt medvetande), och produkter av själsverksamhet. Därför kan det späda barnet och den vuxna människan inte sägas förnimma samma sak, även om det fysiska förloppet vid sensationen är detsamma hos båda. Mellan det omedelbara sinnesintrycket och perceptionen (varseblivningen) ligger en kedja av tankeprocesser. Varseblivningarna i sig själva ger ingen erfarenhet i egentlig mening. Erfarenheten uppkommer först genom jämförelse mellan och kombination av flera varseblivningar. Isolerade erfarenheter kan inte utgöra vetenskap. De empiriska vetenskaperna har uppstått först genom gruppering och systematisering av många erfarenheter. Iakttagelsernas bevisvärde beror på deras noggrannhet och omfattning, och satsernas logiskt riktiga härledning från den gjorda erfarenheten.

Empiri har ibland uppfattats som något negativt, dels på grund av att man i misstro mot erfarenhetens andliga sida sett empirin som en motsats till tänkande, och därför ansett den som någonting underordnat, och dels då att man förbisett att erfarenheten själv inte är tillräcklig för utrönandet av vad som verkligen är objektivt i erfarenheten, utan att det för detta också behövs en undersökning av den mänskliga kunskapsförmågan.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)