Airbus

Wikipedia

A340 (från Srilankan Airlines) är nu Airbus näst största produkt efter A380

Airbus S.A.S. är en kommersiell flygplanstillverkare som är baserad i Toulouse, Frankrike. Företaget inkorporerades under fransk lag som ett förenklat aktiebolag, eller ”S.A.S.” (Société par Actions Simplifiée), år 2001. Airbus var tidigare känt som Airbus Industrie och är vanligtvis benämnd enbart som Airbus.

Namnet uttalas som /ˈɛəbʌs/ på brittisk engelska (notera avsaknaden av ”r”), /ɛʀbys/ på standardfranska (notera att ”u” uttalas som ett /y/) och (Air-buss "air", fast med uttalat r som engelska och buss som svenska, totalt skulle jag skriva uttalet ungefär "Ärbuss" med svensk stavningskonvention) på tyska.

Airbus ägs av EADS (80 %) och BAE Systems (20 %), som är Europas två största militära leverantörer och tillverkare. År 2004 var Noël Forgeard VD för Airbus.

Airbus har omkring 40 000 anställda i ett flertal europeiska länder. Slutmonteringen utförs i Toulouse, Frankrike och i Hamburg, Tyskland. Konstruktionstillverkning sker dock på ett flertal platser i Europa.

Innehåll

1 Historia
- 1.1 Airbus bildas
- 1.2 A380 - världens största passagerarplan
2 Civila produkter
3 Militära produkter
4 Tävlan med Boeing
5 Internationell tillverkning
- 5.1 Arbetskraft, nationsvis
- 5.2 Arbetsstyrka per förläggning
6 Externa länkar

[redigera] Historia

Airbus Industrie började som ett konsortium av europeiska flygplanstillverkare för att tävla mot amerikanska företag såsom Boeing och McDonnell Douglas. På 1960-talet tävlade de europeiska flygplanstillverkarna lika mycket mot varandra som mot de amerikanska giganterna. I mitten av 1960-talet började man förhandla om att man skulle skapa ett europeiskt samarbete.

I september 1967 undertecknade de brittiska, franska och tyska regeringarna ett Memorandum of Understanding (MoU) för att starta utvecklingen av den 300-sitsiga Airbus A300. Detta var det andra större gemensamma flygplansprogrammet i europa efter Concorde för vilken inget fortgående konsortium planerades. Ett tidigare pressmeddelande hade gjorts i juli 1967 men hade komplicerats av British Aircraft Corporation (BAC). Den brittiska regeringen vägrade att backa upp dess föreslagna rival, en utveckling av BAC 1-11 och stöttade istället Airbus flygplan.

Under de påföljande månaderna uttalade både de franska och brittiska regeringarna tvivel om flygplanet. Ett annat problem var behovet av en ny motor (som skulle utvecklas av Rolls-Royce och som skulle kallas RB207). I december 1968 föreslog de franska och brittiska partnerföretagen Sud Aviation och Hawker Siddeley en reviderad konfiguration, den 250-sitsiga Airbus A250. Flygplanet skulle därmed inte behöva nya motorer, vilket i sin tur skulle minska utvecklingskostnaderna. Flygplanet skulle därmed kallas A300B.

År 1969 chockade den brittiska regeringen sina partner genom att dra sig ut ur projektet. Eftersom Hawker Siddeley hade deltagit intensivt i programmet fram till dess så var både Frankrike och Tyskland motvilliga att ta över formgivningen av vingarna. Därmed tilläts det brittiska företaget att fortsätta som en stor underleverantör.

[redigera] Airbus bildas

Airbus Industrie bildades formellt år 1970 efter en överrenskomelse mellan Aerospatiale (Frankrike) och Deutsche Aerospace (Tyskland) (till vilket senare CASA i Spanien anslöt sig år 1971). Varje företag skulle leverera sina sektioner, fullt utrustade, färdiga att flyga. Namnet "Airbus" togs från en icke-patentskyddad term som användes av flygplansindustrin på 1960-talet för att beskriva kommersiella flygplan av en viss storlek och räckvidd. Denna term var även språkligt acceptabel för fransmännen.

År 1972 gjorde A300 sin jungfrutur och den första produktionsmodellen A300B2 kom i tjänst år 1974. Inledningsvis hade konsortiet liten framgång, men år 1979 var 81 st flygplan i bruk. I och med A320:s avstamp år 1981 befäste Airbus sig som en storspelare på flygplansmarknaden - flygplanet hade beställts i över 400 exemplar innan det ens hade lyft; detta kan jämföras med 15 för A300 år 1972.

Den relativt lösa alliansen av flygplanstillverkare förändrades är 2000 när DASA, Aerospatiale och CASA fusionerades till EADS och år 2001 när BAE och EADS bildade Airbus Integrated Company för att sammanträffa i och med utvecklingen av den nya Airbus A380, som kommer att ha plats för 555 passagerare och som kommer att bli världens största kommersiella jetpassagerarflygplan när den tas i bruk år 2006.

[redigera] A380 - världens största passagerarplan

Huvudartikel: Airbus A380-800

Den 27 april, 2005 genomförde A380 framgångsrikt sin jungfrutur i Toulouse, Frankrike. Flygturen tog nästan fyra timmar från och med att planet startade från Toulouse Blagnac Airport vid 08:29 UTC (10:29 lokal tid), varvid det flög västerut, mot den Atlantiska oceanen, gjorde en sväng över oceanen, flög över de Pyreneiska bergen och slutligen landade på Toulouse Blagnac Airport kl 12:23 UTC (14:23 lokal tid). Besättningen utgjordes av den franska testpiloten Jacques Rosay (kapten vid starten och den inledande delen av testflygningen) och Claude Lelaie (kapten vid den andra delen av testflygningen som även inkluderade landningen) så väl som tre flygtestingenjörer (en spanjor, en fransos och en tysk) och en fransk testflygningsingenjör. Med den nyliga fransk-tyska tvisten över ledarskapet av EADS i färskt minne så utfärdade Airbus ett uttalande för att klargöra att besättningen inte hade valts utifrån nationalitet utan valet hade baserats på kompetens. Testflygningarna är planerade att fortsätta till mitten av år 2006.

Singapore Airlines är vid 2006 års slut det första flygbolaget i världen med den nya A380:n. Men det har också börjat diskuteras om det här kommer att bli en lönsam affär för Airbus. EADS behöver sälja minst 250-300 flygplan för att affären skall anses vara lyckad. För närvarande är 159 st A380 beställda. Det stora flygplanet är inte heller välkommet överallt, som i till exempel Las Vegas där man inte bygger ut flygplatsen så att den ska få plats.

[redigera] Civila produkter

Airbus produktionslinje började med A300, världens första flygplan med dubbla mittgångar och som hade två motorer. En kortare variant av A300 är känd under benämningen A310. För att spela vidare på framgången så presenterades A320 med dess innovativa fly-by-wire kontrollsystem. A320 blev en stor kommersiell framgång. A318 och A319 är förkortade varianter där bl.a. några A319 konstruerats för den finansiella biz-jet-marknaden (Airbus Corporate Jet). En förlängd version är känd som A321 och har visat sig vara en fullvärdig tävlingspartner till Boeings 737.

Airbus flygplan med längre räckvidd, såsom den tvåmotoriga A330 och den fyrmotoriga A340:s vingaerodynamik effektiviseras med vingfenor. Airbus A340-500 har en operativ räckvidd på 13921 kilometer vilket är den näst längsta räckvidden hos de kommersiella jetflygplanen - flygplanet är endast slaget av Boeings 777-200LR (räckvidd: 17446 km). Dessa Airbusflygplan tävlar framgångsrikt med de motsvarande Boeingprodukterna och kan delvis förklara varför flygplanstillverkningen hos Lockheed avbröts år 1983 och varför Boeing övertog McDonnell Douglas åren 1996-1997. Airbus är speciellt stolta över användningen av fly-by-wire-teknologi samt den gemensamma cockpitutformningen och de systemen som används inom flygplansfamiljen, vilket gör att det är enklare att träna besättningar.

**Produkter och detaljer (Källa: Airbus)**
Flygplan	Beskrivning	Säten	Lanseringsdatum	Första flygning	Första leverans
A300	2 motorer, 2 mittgångar,	250-361	maj 1969	okt 1972	maj 1974
A310	2 motorer, 2 mittgångar, modifierad A300	200-280	juli 1978	apr 1982	dec 1985
A318	2 motorer, 1 mittgång, förkortats med 6,17 m jämfört med A320	107	apr 1999	jan 2002	okt 2003
A319	2 motorer, 1 mittgång, förkortats med 3,77 m jämfört med A320	124	juni 1993	jan 1995	apr 1996
A320	2 motorer, 1 mittgång	150	mar 1984	feb 1987	mar 1988
A321	2 motorer, 1 mittgång, förlängd 6,94 m jämfört med A320	185-220	nov 1989	mar 1993	jan 1994
A330	2 motorer, 2 mittgångar	253-295	juni 1987	nov 1992	dec 1993
A340	4 motorer, 2 mittgångar	261-380	juni 1987	okt 1991	jan 1993
A350	2 motorer, 2 mittgångar	250-300	dec 2004	2009	2010
A380	4 motorer, 2 mittgångar, dubbla däck	555-840	2000	apr 27, 2005	2006

[redigera] Militära produkter

I januari 1999 bildade Airbus ett separat företag, Airbus Military S.A.S., för att sköta om utvecklingen och produktionen av det militära turboproptransportplanet Airbus Military A400M. A400M utvecklas av ett flertal Nato-medlemmar: Belgien, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Turkiet, Tyskland och Storbritannien. Flygplanet är ett alternativ till C-130 Hercules. Expansionen på den militära flygplansmarkanden förväntas minska – men inte upphäva – Airbus utsatthet för de cykliska nedåtgångarna för civilflyget.

Airbus A400M
A310 MRTT (Multi Role Tanker Transport)
A330 MRTT

[redigera] Tävlan med Boeing

Airbus A320

Boeing har kontinuerligt protesterat mot det statliga stöd som Airbus erhåller från partnerstaternas regeringar, senast i juli 2004. Harry Stonecipher (Boeings VD) anklagade Airbus för att missbruka ett icke-bindande avtal från 1992 som täcker lanseringshjälp. Airbus gavs lanseringshjälp från europeiska regeringar och måste i sin tur återbetala genom strikta kommersiella kontrakt. Företaget ansåg därmed att de var fullt i linje med avtalet från år 1992 och att man följde WTO:s regler. Avtalet stipulerade att upp till 33 % av programmets kostnader skulle finansieras genom lån från regeringar, vilka sedermera skulle betalas tillbaka i sitt fullo med räntor och royalties inom 17 år. Dessa lån hölls på en minimiräntenivå i likhet med kostnaderna för regeringslånen, plus 0,25 %, vilket skulle vara under de marknadsräntor som Airbus skulle vara tvungen att nyttja ifall statligt stöd inte fanns att tillgå [1].

Airbus argumenterade även för att några av de pork barrel-militärkontrakt som getts till Boeing (den näst största amerikanska försvarsentreprenören) i själva verket var en form av subventioner (se den militära kontraktsskandalen med Boeing KC-767). Det avsevärda amerikanska regeringsstödet för Nasas utveckling av teknologi innebar också ett stort stöd för Boeing, likaså de stora skattesänkningarna som erbjöds Boeing och som är en kränkning av avtalet från 1992 och WTO:s regler. Bland Boeings nyaste produkter, såsom 787, har företaget även erbjudits ansenligt stöd från lokala och statliga regeringar. EU:s handelsrepresentanter har ifrågasatt stödet som tillhandahölls av den japanska regeringen och japanska företag för lanseringen av 787:an.

För första gången i dess 33-åriga historia så levererade Airbus fler jetdrivna flygplan än Boeing år 2003. Efter att ha förlorat överhögheten i slaget om försäljningen av kommersiella flygplan, till Amerika under 1950- och 1960-talet, så ser nu Europa ut att åter ha tagit överhanden. Industrianalytiker ger äran främst åt Airbus mer effektiva tillverkningslinje, i jämförelse med många av Boeings äldre modeller; Boeing 737 använder ännu komponenter som konstruerades under 1950-talet. Boeing 747 konstruerades under sent 1960-tal och Boeing 757 och 767 tänktes ut under sent 1970-tal. Boeing hävdar att Boeing 777 har sålt mer än dess europeiska motparter, vilket inkluderar den hela A340-serien såväl som A330-300. Den mindre A330-200:an tävlar med 767 och har dominerat klassen fram tills Boeing 787 började säljas.

För närvarande flyger omkring 3 800 Airbus-flygplan och Airbus har erhållit över 50 % av flygplansbeställningarna under de senaste åren. Antalet Airbus-produkter är dock ännu bara 1/6 av antalet Boeing-flygplan i drift (det finns till exempel över 4 000 Boeing 737 i drift). Detta är dock resultatet av forna framgångar. Beräkningen tar inte hänsyn till Airbus sena ankomst i den moderna jetflygplansmarknaden (1972 mot 1958 för Boeing) och att Airbus försäljning nästan fullt sker till den civila marknaden (i jämförelse med de åtskilliga Boeing-flygplanen i USA:s och andra länders arméer).

[redigera] Internationell tillverkning

Airbus huvudfabrik i Toulouse ligger precis bredvid Toulouse flygfält.

Airbus två monteringsfabriker finns i Toulouse, Frankrike och Hamburg, Tyskland.

Airbus har därtill övriga fabriker runtom i Europa, vilket reflekterar att det grundandes som ett konsortium. Företaget har löst problemet att förflytta flygplansdelar mellan olika underleverantörer och monteringsfabriker på ett originellt sätt genom att använda ”Beluga-flygplanet”, ett speciellt jetflygplan som är förstorat för att kunna bära hela flygkroppssektioner. Denna lösning har även undersökts av Boeing, som överväger att tillverka en förstorad variant av dess Boeing 747 för att transportera komponenterna till Boeing 7E7. Ett undantag från detta förfaringssätt är A380:an, vars flygkropp och vingar är för stora för att bäras av Beluga. De stora A380-delarna transporteras istället med fartyg till Bordeaux och sedan till monteringsfabriken i Toulouse via en speciellt breddad väg på långtradare.

Nordamerika är en viktig region för Airbus, både i fråga om flygplansförsäljning och leverantörer. 2 000 av de ungefärligen 5 300 sålda Airbus-flygplanen i välden har beställts av nordamerikanska kunder. Dessa inkluderar varje flygplan från den 107-sitsiga A318 till den 565-sitsiga A380 på dess produktionslinje. Amerikanska leverantörer representerar ungefärligen 120 000 arbeten och uppskattas till ett affärsvärde av 5,5 miljarder USD (2003). A380 har kan till exempel 51 % amerikanskt innehåll i form av arbetsfördelningsvärde, beroende på vilken motor som väljs av kunden.

[redigera] Arbetskraft, nationsvis

Land	Direkt anställda av Airbus	Anställda av underleverantörer
Frankrike	19 358	bör kompletteras
Tyskland	18 423	bör kompletteras
Storbritannien	8 688	bör kompletteras
Spanien	2 726	bör kompletteras
USA	405+	120 000
Kina	100+	bör kompletteras
Summa	49 700+

(Data från 31 december 2003)

[redigera] Arbetsstyrka per förläggning

Airbusförläggning ¹	Land	Arbetsstyrka
Toulouse (Saint-Martin-du-Touch, Colomiers, Blagnac)	(FR)	14 133
Hamburg (Finkenwerder, Stade, Buxtehude)	(DE)	11 185
Bristol (Filton)	(UK)	4 379
Chester (Broughton)	(UK)	4 309
Bremen	(DE)	3 051
Madrid (Getafe, Illescas)	(ES)	2 243
Saint-Nazaire	(FR)	2 227
Nordenham	(DE)	2 106
Nantes	(FR)	1 869
Varel	(DE)	1 172
Albert (Méaulte)	(FR)	1 129
Laupheim	(DE)	909
Cadiz (Puerto Real)	(ES)	483
Washington, D.C. (Herndon, Ashburn)	(US)	165+
Wichita	(US)	140
Peking	(CN)	100+
Miami (Miami Springs)	(US)	100
Summa		49 700+