AC Milan

Wikipedia

För orten Milan i New Hampshire, se Milan, New Hampshire.

AC Milan

Fullt namn

Associazione Calcio Milan

Smeknamn

Rossoneri

Grundad

1899

Hemmaarena

Stadio Giuseppe Meazza

Kapacitet

85 700

Tränare

Carlo Ancelotti

Serie

Serie A





Hemmaställ





Bortaställ

Meriter

Serie A

17 (1901, 1906, 1907, 1951, 1955, 1957, 1959, 1962, 1968, 1979, 1988, 1992, 1993, 1994, 1996, 1999, 2004)

Coppa Italia

5 (1967, 1972, 1973, 1977, 2003)

Italienska supercupen

5 (1988, 1992, 1993, 1994, 2004)

UEFA Champions League

6 (2003, 1994, 1990, 1989, 1969, 1963)

Cupvinnarcupen

2 (1968, 1973)

Interkontinentala cupen

3 (1969, 1989, 1990)

Europeiska supercupen

4 (1989, 1990, 1994, 2003)

AC Milan är en fotbollsklubb i Milano i Italien och är en av landets storklubbar. Med undantag för två säsonger i Serie B i början på 80-talet har laget hela tiden hållit sig i första ligan.

AC Milan tillhör de klassiska klubbarna i Serie A med 17 ligatitlar, 16 andraplaceringar och 13 tredjeplatser. Bara Juventus kan visa till en bättre ligafacit över åren. I tillägg har man sex segrar i UEFA Champions League på meritlistan, vilket gör laget till näst bäst efter Real Madrid. Ett av Europas mest prestigefyllda derbyn spelar man mot Inter.

Innehåll

1 Den första tiden
2 Gre-No-Li och den första storhetstiden
3 Framgångar under 1960-talet
4 1970-talet
5 Nedflyttning och pånyttfödelse
6 Dominans i Europa
7 Milan de senaste åren
8 Berömda spelare genom åren
9 Skyttekungar
10 Spelare som har gjort mer än 100 mål för klubben
11 Kuriosa
12 Externa länkar

[redigera] Den första tiden

Den 16 december 1899 grundades Milan Cricket and Football Club av engelsmannen Herbert Kilpin. Den första titeln Milan vann var Medaglia del Re i januari 1900. Redan året efter 1901 vann man för första gången den högsta divisionen som på den tiden spelades i cupformat. Denna vinsten följdes upp några år senare med två ytterligare vinster 1906 och 1907. Engelsmannen Kilpin var för övrigt också den som bestämde färgerna på klubbens traditionella röda och svarta dräkter.

1908 var det ett internt bråk i klubben som ledde till att Inter bildades av några utbrytare från Milan. Historiskt sett så kom Milan av stödjas av stadens arbetarklass och de fackföreningsanslutna (som i huvudsak brukade vara immigranter från södra Italien) medan Inter var mer sedd som en klubb för medelklassen.

Efter de tre första ligatitlarna så följde en lång mörk period under ordförande Pirelli. Klubben placerade sig oftast i mitten av förstadivisionen (från säsongen 1929/1930 kallad Serie A) och i mellankrigstiden nådde man som bäst upp till en tredjeplats i ligan. mellankrigstiden. Pirelli lät bland annat bygga fotbollsstadion San Siro, som invigdes 1926 i en match mot Inter.

1938 tvingade fascisterna klubben (i likhet med andra klubbar som hade engelska namn) att italienisera sitt namn till "Associazione Calcio Milano". Ett namn som övergavs direkt efter det andra världskriget även om man valde att behålla AC i namnet, så i 1946 fick klubben sitt nuvarande namn "l’Associazione Calcio Milan"

[redigera] Gre-No-Li och den första storhetstiden

Perioden efter det andra världskriget var något av en gyllene period för Milan, som placerade sig bland de tre bästa i ligan under en lång sammanhängande period (med undantaget av fjärdeplatsen säsong 1946-47). I början av 1950-talet spelade inte mindre än tre svenskar samtidigt i Milan. Efter den svenska vinsten i OS i London så flyttade Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm till Italien och Milan i 1949. De tre svenska spelarna var en bidragande orsak till att klubben hade en storhetsperiod under 50-talet. Nordahl är en av Milans och Serie A:s största målskyttar genom tiderna. Liedholm verkade också senare som tränare i klubben i hela tre perioder, och han vann också ett ligaguld som tränare med klubben i 1978/1979.

Redan det första året svensktrion spelade i laget (1949/1950) var Milan mycket nära att vinna Serie A men titeln hamnade hos Juventus FC trots att Milan slog dem borta med hela 7-1. Men 1950/1951 vann Milan sin efterlängtade ligatitel för första gången på 44 år. En vinst som sedan följdes upp i säsongerna 1954/1955, 1956/1957 och 1958/1959. I säsongen 1957/1958 nådde laget också som andra italienska lag (efter Fiorentina) finalen i Europacupen för mästarlag där man förlorade mot dåtidens gigant i europeisk fotboll, Real Madrid. Finalen spelades på Heyselstadion i Bryssel och Milan förlorade med 3-2 efter mål i förlängningen. I denna finalen så var Liedholm den enda svensken på plan för Milan sedan Gren och Nordahl lämnat klubben för Fiorentina och Roma några respektive något år tidigare. Nils Liedholm var kapten på det förlorande laget och blev därmed förste svensk att spela en final i denna turneringen. Milan är historiskt sett det italienska lag som har gjort det bäst i turneringen med totalt 10 finaler (varav 6 vinster).

[redigera] Framgångar under 1960-talet

Milan hade precis som grannklubben Inter framgångar under 60-talet, med ligavinst 1961/1962 under tränaren Nereo Rocco med profiler som Gianni Rivera, den senare så berömde tränaren Giovanni Trapattoni- och brasilianaren José Altafini i laget. 1963 spelade Milan final i Europacupen och slog SL Benfica med 2-1 och blev därmed det första italienska lag att vinna Europacupen. José Altafini frälste Milan genom att göra båda målen. Laget i finalen: Giorgio Ghezzi-Mario David, Mario Trebbi-Morales Benitez Victor, Cesare Maldini, Giovanni Trapattoni-Gino Privatelli, Dino Sani, José Altafini, Gianni Rivera, Bruno Mora.

1967 vann Milan italienska cupen för första gången och säsongen 1967/68 tog man hem ligatiteln igen och Pierino Prati blev Serie A:s skyttekung. I och med segern i italienska cupen så deltog man i Cupvinnarcupen 1968. Där gick man till final mot Hamburger SV med Kurre Hamrin som en framträdande spelare. Kurre gjorde bägge målen i finalvinsten mot Hamburg och ett mål var ett solonummer, där han tunnlade två försvarare innan han satte bollen i mål. 1969 vann Milan Europacupen igen och Kurre Hamrin blev därmed förste svensk att vinna turneringen. Finalen spelades mot Ajax och Milan vann med 4-1 efter ett hat trick av Pierino Prati och ett mål av Angelo Sormani. Laget i finalen: Fabio Cudicini-Angelo Anquilletti, Karl-Heinz Schnellinger-Roberto Rosato, Saul Malatrasi, Giovanni Trapattoni-Kurt Hamrin, Giovanni Lodetti, Angelo Sormani, Gianni Rivera, Pierino Prati.

[redigera] 1970-talet

1970-talet var framför allt ett decennium med framgångar i cuper, och "bara" en ligatitel. 1972 vann Milan italienska cupen och året därefter vanns både Cupvinnarcupen och italienska cupen. I Cupvinnarcupens final mötte man Leeds United och vann matchen med 1-0. Milans Chiarugi gjorde matchens enda mål. Laget i finalen: Vecchi-Zignoli, Anquiletti, Turone-Rosato(Dolci), Rivera, Benetti-Sogliano, Bigon, Chiarugi. 1974 gick man till final igen i cupvinnarcupen men förlorade mot Östtyska FC Magdeburg.

Efter en serie med ganska medelmåttiga ligaplaceringar i mitten av 70-talet så vann man både den italienska cupen för fjärde gången 1977 samt klubbens 10:e ligatitel 1979.

[redigera] Nedflyttning och pånyttfödelse

Efter säsongen 1978/1979 drabbas klubben av en mutskandal och flyttas ned till Serie B tillsammans med Lazio. Klubbens dåvarande ordförande, Felice Colombo, och flera spelare fick personliga straff. Klubben går upp igen men åker ur året därefter och det tidiga 80-talet är en svår period för klubben som placerar sig runt 5-6:e plats i ligan.

I tillägg till uteblivna sportsliga framgångar så har klubben också finansiella problem. I mars 1986 köps klubben upp av företagsmannen (och den blivande presidenten) Silvio Berlusconi som ger Arrigo Sacchi i uppdrag att träna laget. Sacchi inför zonförsvar och har till sin disposition tre enastående nederländska spelare Ruud Gullit, Marco van Basten, Frank Rijkaard i tillägg till försvarsklipporna Franco Baresi och Paolo Maldini.

Redan det första året under Sacchi 1987/1988 så vinner man ligan. 1989 går Milan till semifinal i Europacupen. Man möter Real Madrid och klarar 1-1 borta. Hemma vinner man med 5-0 och är i final för första gången sedan 1969. I finalen möter man Steaua Bukarest som vann samma turnering tre år tidigare. Milan vinner med 4-0 och målen görs av holländarna Marco van Basten (2) och Ruud Gullit(2). Laget i finalen: Giovanni Galli-Mauro Tassotti, Alessandro Costacurta(Filippo Galli), Franco Baresi, Paolo Maldini-Colombo, Frank Rijkaard, Carlo Ancelotti, Roberto Donadoni-Ruud Gullit(Virdis), Van Basten. Detta blir början på ett nytt gyllene decennium för klubben.

[redigera] Dominans i Europa

I början av 1990-talet tar Fabio Capello över som tränare. Laget vinner ligan obesegrat och med ett rekordstort antal poäng (56). I samma period så går laget obesegrat genom hela 58 matcher. Milan dominerar Europa med segrar i Europacupen för mästarlag och efterföljaren UEFA Champions League 1990 och 1994. Bland lagens spelare märktes den nederländska stjärntrion Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard som alla vunnit EM 1988 med Nederländerna.

1990 går man till final i Europacupen för mästarlag för andra året i rad. Denna gång möter man Benfica. Matchen slutar 1-0 efter ett mål av Frank Rijkaard i den 68:e minuten. Laget i finalen: Galli-Tassotti, Costacurta, Baresi, Maldini-Colombo, Rijkaard, Ancelotti, Evani-Gullit, van Basten, Avbytare: F.Galli, Massaro. 1991 vinner man Interkontinentalcupen och 1991/1992 vinner man scudetton igen. Säsongen därefter 1992/1993 vinner man ligan igen och spelar i den första upplagan av Champions League. I första matchen mot IFK Göteborg mäktar Van Basten med bl.a. fyra mål i 4-0 segern. I finalen mot Marsielle förlorar man emellertid med 0-1. Finalen blev också en mörk historia för van Basten. Han blev attackerad av målskytten Boli och skadan han ådrog sig gjorde att han aldrig riktigt kom tillbaka till sin tidigare form.

1993/1994 vinner man scudetton för tredje året i rad. Men det är i Champions League som man når den största framgången. Efter en knapp seger mot schweiziska Aarau i första omgången utklassade man FC Köpenhamn med sammanlagt 7-0 och var i gruppspelet. Där mötte man bl.a Porto och Werder Bremen och lyckas vinna gruppen. I semifinalen slog man Monaco med 3-0 och kvalificerade sig till final mot FC Barcelona. Milan stördes av vissa skador och Barcelona kom med ett starkt lag med bl.a Romario och Hristo Stoichkov. Milan spelade emellertid ut katalanerna och matchen slutade hela 4-0. Laget i finalen: Rossi-Tassotti, Panucci, Albertini, Galli, Maldini-Donadoni, Desailly, Boban, Savicevic, Massaro. Denna säsongen (1993/1994) blir Milan ett av få lag som har klarat av att vinna dubbeln Champions League och den italienska ligan under samma säsong. Säsongen därefter går man till tredje raka Champions Leaguefinalen men förlorar mot Ajax med 0-1 efter ett mål i slutminuterna.

Efter Cappellos sista vinst med klubben i 1995/1996 så går klubben in i en besvärlig period med flera tränarbyten. 1996/1997 värvade man spelare som inte höll samma klass som tidigare, spelare som Ibrahim Ba, Christophe Dugarry, Edgar Davids. Man hade ändå kvar vissa spelare från dominansen i Europa, men slutar på en svag 11:e plats och det hela är ett fiasko. Efter fiaskosäsongen lämnar spelare som Roberto Baggio, Tassotti och Baresi klubben. Inför 1997/1998 värvade man spelare som Christian Ziege, Patrick Kluivert och Jesper Blomqvist. Dessa spelare skulle inte heller bli några frälsare och laget slutar på en ny svag placering (10:e plats) och Fabio Capello fick sparken. 1998/1999 vann man överraskande Serie A, mycket tack vare målskyttet av nyförvärvet Oliver Bierhoff. Laget vann scudetton på sitt 100-årsjubileum. Efter denna guldsäsong värvade man ukrainaren Andrej Sjevtjenko som vann skytteligan i sin debutsäsong. Milan slutade på 3: plats i ligan men åkte ur gruppspelet i Champions League.

2000/2001 vann man kvalet till Champions League med 6-1 mot Dinamo Zagreb. Milan vann gruppen och besegrade till exempel Barcelona borta. I andra gruppspelsomgången åkte man ur efter förluster mot lag som Deportivo La Coruna och Galatasaray SK. I ligan gick det inte mycket bättre. Mitt under säsongen fick tränaren Zaccheroni lämmna klubben och ersattes av Cesare Maldini som debuterade med en 4-0 vinst mot AS Bari. Man vann också mot rivalen Inter med hela 6-0. Milan slutade dock bara på en 6:e plats det året.

[redigera] Milan de senaste åren

2001 tog turken Fatih Terim över som tränare. Han tog över spelare som Rui Costa och Umit Davala. Andra nyförvärv var Filippo Inzaghi, Kakha Kaladze och Andrea Pirlo. I november 2001 fick Terim lämmna posten och den tidigare Milanspelaren Carlo Ancelotti tog över som tränare. Laget spelade i UEFA-cupen och avancerade fram till semifinal. Inför säsong 2002/2003 storsatsade klubben och värvade spelare som Clarence Seedorf, Alessandro Nesta och reserven Dida som snart blev ordinarie mellan stolparna. Man vann den italienska cupen för första gången sedan 1977 men de bästa resultaterna nådde man i Europaspelet. I den tredje kvalomgången var man nära att åka ur mot tjeckiska Slovan Liberec. Efter en 1-0 seger hemma förlorade man borta med 1-2 men gick vidare på mål på bortaplan. I gruppspelet vann man sin grupp. I andra omgången vann man också gruppen. I kvartsfinalen var man sekunder från att åka ut mot Ajax. Efter 0-0 i Amsterdam stod det 2-2 i 90:e minuten. Någon minut senare lobbade Inzaghi över målvakten och precis framför mållinjen forcerade Jon Dahl Tomasson in bollen. I semin blev det derby mot Inter. Den första matchen slutade 0-0 och i returen (där Milan var "bortalag") så sköt Sjevtjenko Milan i ledning men Inter kvitterade. Matchen slutade 1-1 och Milan gick vidare på bortamål. I finalen mötte man Juventus. Efter en mållös match så vann Milan efter straffar, den avgörande av Sjevtjenko. Laget i finalen: Dida-Costacurta, Nesta, Maldini, Kaladze-Gattuso, Pirlo,Seedorf, Rui Costa-Sjevtjenko, Inzaghi. Avbytare: Roque Junior, Serginho, Ambrosini.

Säsongen 2003/2004 tog man sin senaste ligavinst med nyförvärvet Kakà i laget. I Champions League däremot åkte man ur kvartsfinalen efter en brakförlust mot Deportivo La Coruna. Efter vinst 4-1 hemma föll man borta med 0-4. 2004/2005 slutade Milan 2:a och gick än en gång till final i Champions League. Efter en mycket dramatisk finalmatch där Milan hade en ledning i paus med 3-0 lyckades Liverpool FC komma tillbaka och kvittera samt vinna matchen efter straffar. 2005/2006 kom man återigen tvåa i ligan. I Champions League gick man vidare från gruppspelet. När man vann borta mot Fenerbache med 4-0 gjorde Sjevtjenko samtliga mål. I åttondelen slog man ut Bayern Munchen efter 1-1 på bortaplan och hela 4-1 på San Siro. I kvartsfinalen mot Lyon var det turen som avgjorde. 0-0 borta och 1-1 på hemmaplan efter ett mål av Pippo Inzaghi som snabbt besvarades utav Lyons mittfältare Diarra. Men i de sista minuterna av matchen gjorde Inzaghi och Sjevtjenko varsitt mål och Milan räddades och nådde semifinal där man förlorade mot Barcelona hemma med 0-1. I returen fick man ett mål felaktigt bortdömt och matchen slutade 0-0. Det spelar en rad storstjärnor i laget; flera italienska landslagsspelare som veteranen Paolo Maldini playmakern Andrea Pirlo, rivjärnet Gennaro Gattuso, backveteranen Alessandro Nesta, målgörarna Filippo Inzaghi och Alberto Gilardino de brasilianske världsmästarna Cafù, Kaká och Dida, och längst fram Le ballon d'or-vinnaren Andrej Sjevtjenko för att nämna några. Efter sju enastående år (och 173 mål) i klubben lämnade Sjevtjenko klubben inför säsongen 2006/2007 för att spela i engelska Chelsea.

Efter sin medverkan i Serie A-skandalen 2006 (som berör säsongerna 2004/2005 och 2005/2006) där Lazio, Milan, Juventus och Fiorentina anklagades för att ha mutat domare, dömdes Milan till att börja Serie A-säsongen 2006/2007 med åtta minuspoäng.

[redigera] Berömda spelare genom åren

Italien

Argentina

Roberto Ayala
Hernán Crespo
Fernando Redondo

Nederländerna

Brasilien

Sverige

England

Jimmy Greaves
Ray Wilkins
Mark Hateley

Frankrike

Tyskland

Danmark

Kroatien

Zvonimir Boban

Montenegro

Dejan Savićević

Portugal

Rui Costa

Ukraina

Andrej Sjevtjenko

Liberia

George Weah

[redigera] Skyttekungar

Följande Milanspelare har blivit skyttekungar i Serie A:

Säsong	Spelare	Mål
1938/39	Aldo Boffi*	19
1939/40	Aldo Boffi	24
1941/42	Aldo Boffi	22
1949/50	Gunnar Nordahl	35
1950/51	Gunnar Nordahl	34
1952/53	Gunnar Nordahl	26
1953/54	Gunnar Nordahl	23
1954/55	Gunnar Nordahl	26
1961/62	José Altafini*	22
1967/68	Pierino Prati	15
1972/73	Gianni Rivera*	17
1986/87	Pietro Paolo Virdis	17
1989/90	Marco van Basten	15
1991/92	Marco van Basten	15
1999/00	Andrej Sjevtjenko	24
2003/04	Andrej Sjevtjenko	24

1938/39 delad förstaplats med Ettore Puricelli – Bologna
1961/62 delad förstaplats med Aurelio Milani – Fiorentina
1972/73 delad förstaplats med Paolino Pulci – Torino och Giuseppe Savoldi - Bologna

[redigera] Spelare som har gjort mer än 100 mål för klubben

Spelare	Mål	Antal säsonger	Snitt
Gunnar Nordahl	221	8	27,6
Andrej Sjevtjenko	173	7	24,7
Gianni Rivera	164	19	8,6
José Altafini	161	7	23,0
Aldo Boffi	136	9	15,1
Marco van Basten	124	6	20,7
Giuseppe Santagostino	106	11	9,6
Pierino Prati	102	7	14,6

[redigera] Kuriosa

• Milan har ligarekord i antal matcher utan förlust (58 matcher). Ett rekord som härstammar från säsongerna (1990/91, 1991/92, 1992/93).

• Paolo Maldini har ligarekord i antal spelade matcher i Serie A (582) (tom säsongen 2005/06). Maldini är fortfarande aktiv så detta kan komma att öka.

• Sebastiano Rossi har ligarekord i antal minuter utan insläppta mål i Serie A (930) från säsongen 1993/94

• Milan har ligarekord i antal vinnare av skytteligan - 16 gånger har en Milanspelare vunnit skytteligan

• 5 Milanspelare har vunnit Le ballon d'or "Guldbollen" när de spelade i Milan: Gianni Rivera (1969), Ruud Gullit (1987), Marco van Basten (1988, 1989 och 1992), George Weah (1995) och Andrej Sjevtjenko (2004). Bara Juventus har fler Guldbollar (6)

• Tröjnummer 6 kommer aldrig mer att användas efter att backkämpen Franco Baresi slutade efter säsongen 1997/98. Samma sak kommar att inträffa med tröjnummer 3 när Paolo Maldini bestämmer sig för att sluta spela

[redigera] Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör AC Milan

Officiell webbplats
AC Milan - Milanfan
Milanadictos - (La Web del Milan en Español/Foros)

UEFA Champions League 2006/2007

	Serie A 2006/2007
Ascoli Calcio \| Atalanta \| Cagliari Calcio \| Calcio Catania \| AC Chievo Verona \| US Città di Palermo \| Empoli FC \| ACF Fiorentina \| FC Inter \| SS Lazio \| AS Livorno Calcio \| FC Messina \| AC Milan \| Parma FC \| Reggina Calcio \| AS Roma \| UC Sampdoria \| AC Siena \| Torino FC \| Udinese Calcio