Chelsea FC
Wikipedia
 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fullt namn | Chelsea Football Club | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Grundad | 1905 | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Hemmaarena | Stamford Bridge | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kapacitet | 42,449 | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tränare |  José Mourinho |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ass. tränare | Steve Clark & Baltemar Brito | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Serie | FA Premier League | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
| Meriter | |||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ligamästare | 3 (1955, 2005, 2006) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| FA-cupen | 3 (1970, 1997, 2000) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Engelska ligacupen | 3 (1965, 1998, 2005) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Cupvinnarcupen | 2 (1971, 1998) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
Chelsea FC, Chelsea Football Club fotbollsklubb i London, England. Chelsea har blivit engelska mästare tre gånger: 1955, 2005 och 2006.
Innehåll |
[redigera] Starten
Chelsea Football Club har en lite udda start som idrottsförening. Klubben bildades i början av året 1905, därför det fanns en arena att spela på men inget lag. Det var den då kände byggmagnaten Gus Mears som tillsammans med sin bror J.T. hade köpt Stamford Bridge Athletic Ground och en närliggande marknadsplats som grund för den fotbollsstadion Mears drömde om att bygga. Samtidigt erbjöd The Great Western Railway sig att köpa marken för att bygga en godshanteringsplats bl a för kol.
Gus Mears övervägde erbjudandet, men inom ett par dagar hade han kontaktat en känd arkitekt av fotbollsarenor och han planerade istället att bygga sin egen fotbollsstadion. Arenan erbjöds till den etablerade klubben Fulham FC i närheten (Stamford Bridge ligger tekniskt sett inom Fulhams stadsdelsområde, just på gränsen till Chelsea). Men Fulham tyckte kostnaden, 1 500 pund om året var på tok för hög och tackade nej.
Gus Mears vän F.W. Parker (en välkänd finansiär) föreslog då Mears att de skulle starta sin egen klubb med målsättningen att bli en av de främsta i landet. Detta gjorde de på en pub och man diskuterade en hel del olika namn, bl a Stamford Bridge. Det blev dock Chelsea efter grannstadsdelen.
[redigera] Division två
De ansökte till The Southern League och efter protester från Fulham och Tottenham (en av anledningarna till den kända rivaliteten mellan klubbarna) avslogs deras begäran. Man bearbetade då de andra klubbarna i ligan under april och maj samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan gick det till ligans årsmöte och lade fram sin ansökan igen. Med spelarna, den nya arenan och efter ett mycket övertygande tal av F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två.
Efter två år i tvåan blev Chelsea FC uppflyttade, men laget åkte jojo mellan divisionerna trots ett flertal för sin tid mycket framgångsrika och kända spelare. Chelsea har alltid varit duktiga att producera framgångsrika spelare som nått internationella framgångar (men mindre duktiga på att behålla dem). De nådde en enda cupfinal, 1915 då de förlorade till Sheffield United med 3-0. Finalen var känd som Khaki-finalen på grund av det pågående kriget.
[redigera] Ligan
Vid ett tillfälle var alla Chelseas forwards (fem stycken på den tiden) landslagsspelare. Men laget var trots det minst sagt ojämna i sina framträdande och varvade bra med betydligt mindre bra insatser. Och så höll det på tills 1955 när man vann ligan och skulle spelat i Europacupens första år. De stoppades dock av engelska fotbollförbundet, FA, som inte ville att engelska lag skulle spela i de europeiska cuperna. Istället fick Real Madrid vinna 1956, men Chelsea tog en sen revansch genom att slå Real Madrid 1971 i Cupvinnarcupfinalen och 1998 i Europeiska Supercupen.
Ligasegern gjorde att man kunde attrahera bra yngre spelare och Chelsea var en av de första klubbarna i England och världen som etablerade en särskild ungdomssektion med lag och professionell träning.
Efter en ny sejour i tvåan kom de upp igen 1963 och under resten av sextiotalet var Chelsea stadigt med bland de främsta lagen i ligan utan att kunna vinna den igen. (plac 5-3-5-9-6-5-3-6-7). De vann dock Ligacupen 1965 och gick långt i FA-cupen både det året och året efteråt under managern Tommy Docherty.
[redigera] Dominant
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var Chelsea tillsammans med Leeds United FC det lag som dominerade engelsk fotboll och de vann FA-cupen 1970 och året därpå Cupvinnarcupen. Framträdande spelare var under denna tid Peter Osgood, John Hollins, Peter Bonetti, Ron Harris och Alan Hudson. Chelsea spelade under den här epoken en mycket attraktiv fotboll och klubben blev synonym med den växande musik- och modescenen runt King´s Road. En stor ombyggnad av Stamford Bridge startades som skulle ge plats för 60 000 åskådare. Endast en gigantisk läktare, The East stand, blev färdigställd och stora skulder gjorde att projektet övegavs.
[redigera] Hårda tider - 1980-talet
1980-talet var ett katastrofårtionde med stora ekononomiska problem där Chelsea ett tag var mycket nära att åka ned i division tre. Stamford Bridge såldes och Chelsea hade planer på att flytta och dela hemmaarena med grannklubbarna Fulham och Queens Park Rangers. Publiken svek, några matcher lockade bara 6 000 åskådare. Botten nåddes säsongen 1982/1983 då laget slutade på artonde plats med ett publiksnitt på endast 12 642. Managern John Neil lyckades med nöd och näppe rädda kvar laget i tvåan och han rekryterade också ett antal mycket talangfulla spelare (ex. Pat Nevin, David Speedie, Kerry Dixon) som hjälpte till att föra laget tillbaka till eliten. Tyvärr stannade inte spelarna länge nog i klubben för att den skulle kunna ta det där sista steget upp.
I början på 1980-talet köpte den dynamiske Ken Bates klubben och började ett segdraget arbete med att åter få Stamford Bridge i Chelseas ägo. 1994 startade en totalrenovering av arenan som stod klar 2001.
1993 kom spelande managern Glenn Hoddle till klubben efter att ha utträttat stordåd med Swansea City AFC. Namnet Hoddle lockade storspelare till klubben och nu lades grunden till de framgångar dagens Chelsea har. Efter ha att strulat med det erbjudna kontraktet och sedan brutit det för att bli engelsk förbundskapten försvann Hoddle och hans stora värvningssuccé Ruud Gullit tog över. Men 1998 hade Gullit alltför länge skjutit på att acceptera det kontrakt ledningen erbjudit honom (som bl.a. hade gjort honom till engelsk fotbolls kanske bäst betalde manager) och han hade gjort sig impopulär bland spelarna med sin något nonchalanta stil. Plötsligt fick han därför sparken trots framgångar i det lagbygge som ännu inte kulminerat, men som gjort Chelsea kända som en främlingslegion på grund av det stora antalet utländska spelare. Gianluca Vialli tog över och hade inom fyra månader vunnit Ligacupen, Cupvinnarcupen och Supercupen.
Vialli ersattes efter en konflikt med ägaren Bates av Claudio Ranieri som stannade till 2003, ett år efter att ägarmajoriten i Chelsea hade tagits över av Roman Abramovitj och klubben tagits bort från börsen och avregisterats som aktiebolag.
[redigera] Ny storhetstid
2004 blev José Mourinho ny manager och han lyckades genast vinna två titlar, först Ligacupen 2005 och sedan Premier League senare samma år. 2006 försvarade man titeln i Premier League.
Chelsea har alltid fått finna sig i att stå i skuggan av av de mer välmeriterade klubbarna från norra London; Arsenal FC och Tottenham Hotspur FC. De senaste säsongerna har Chelsea tagit ett stort kliv framåt och betraktas nu som en av de dominerande klubbarna i Europa. Säsongerna 2003/2004 och 2004/2005 nådde man semifinal i UEFA Champions League.
[redigera] Fakta
- Klubben bildades 1905
- Huvudägare:
Roman Abramovitj - Tränare: José Mourinho
- Hemmaareana: Stamford Bridge
- Ligatitlar: 3 (1955, 2005, 2006)
[redigera] Truppen
|
|
[redigera] Kända spelare
- Hernán Crespo
- Marcel Desailly
- Didier Deschamps
- Didier Drogba
- Ruud Gullit
- Brian Laudrup
- Juan Sebastian Veron
- Gianluca Vialli
- Gianfranco Zola
- Adrian Mutu
- Frank Lampard
- John Terry
- Dan Petrescu
- Peter Osgood
- Michael Ballack
- Andrej Sjevtjenko
- Magnus Hedman
[redigera] Extern länk
Wikimedia Commons har media som berör Chelsea FC
