Parma FC

Wikipedia

Parma FC

Fullt namn

Parma Football Club

Smeknamn

Crociati, Gialloblu

Grundad

1913

Hemmaarena

Stadio Ennio Tardini

Kapacitet

29 050

Tränare

Stefano Pioli

Serie

Serie A





Hemmaställ





Bortaställ

Meriter

Coppa Italia

3 (1992, 1999, 2002)

Italienska supercupen

1 (1999)

Uefacupen

2 (1995, 1999)

Cupvinnarcupen

1 (1993)

Europeiska supercupen

1 (1993)

Parma FC, italiensk fotbollsklubb från Parma. Klubben grundades 1913, då under namnet Verdi FC. Hemmaarenan Stadio Comunale Ennio Tardini ligger i Parma.

[redigera] Historia

1913 bildades klubben, men inte som Parma utan Verdi FC till minne av Kompositören Giuseppe Verdi. Klubben startades av några fotbollsälskare. men den 13 December 1913 byter klubben namn till Parma FC. Enbart spelade laget vänskapsmatcher Mot andra lokala lag Men 1919/1920 valde man att spela i seriesystemet för första gången. På den här tiden hade varsit region eget mästerskap och Parma var tvungen att kvala. 1924/1925 kvalade man in till det regionnala mästerskapet. 1928/1929 vann man mästerskapet och flyttades upp till Serie B.

Parma stannade i Serie B i tre säsonger innan klubben flyttades ner till Serie C. Det var under denna tid som laget bytte namn till AS Parma. I serie C skulle man hålla sig en lång tid.1939 bröt Andra Världskriget ut och män och Pojkar var ute i krig. När serie systemet startade 1941/1942 flyttades man upp till Serie B direkt. Där höll man till innan man flyttades ner igen efter att ha förlorat en kvalmatch mot Spezia med 4-1

1953/1954 tog man sig upp på nytt efter fem säsonger i Serie C. Man tog sig denna säsong till övre delen av tabellen.

1964/1965 åkte man ner till Serie C. I slutet av 60-talet var man så uselt att man till och med åkte ner i Serie D och bytte namn flera gånger innan man 1967/1968 fick namnet AC parma igen. och 1968/1969 slogs man ihop med AC Parmense för att få hopp till framtiden.

Klubben tog sig genast upp till Serie C och 1972/1973 upp till Serie B. Tre säsonger senare nådde man sin högsta placering någonsin då man kom femma i Serie B. Glädjen varade inte länge. Säsongen därpå åkte man ut. 1978/1979 tog man steget upp. detta gjorde man genom att besegra Triestina i ett playoff där en viss Carlo Ancelotti gjorde två mål. denna tid blev också kortvarig då man säsongen därpå åkte ur. 1984/1985 var man i Serie B igen, och åka ur.

Säsongen 1986/1987 under Arrigo Sacchis ledning tog man klivet upp och sa adjö för Serie C - för alltid. Men Sacchi lämmnade parma för Milan sedan Milan-presidenten Silvio Berlusconi blivit imponerad av Parmas spel i Coppa Italia.

Den 27:e Maj 1990 är ett datum ingen Parmasupporter glömmer. Man besegrade Reggina med 2-0, målskyttarna var Marco Osio och Alessandro Melli. Man tog sig upp till Serie A för första gången.

Inför Serie A debuten 1990 anställdes Nevio Scala som tränare, och med värvningar som Taffarel och en viss Thomas Brolin, visade de nytillträdda ägarna, familjen Tanzi, att Parma skulle vara ett lag att räkna med. Premiären spelades hemma på Ennio Tardini den 9:e September, och motståndet var inte mer än storlaget Juventus FC-som är idag är en av klubbens stora rivaler. Allesandro Melli öppnade målskyttet för Parma och gav dem en överraskande 1-0 ledning på straff. Men Juventus vände och vann med 2-1. I tredje omgången kom klubbens första seger, Mot Napoli med Diego Maradona i laget som besegrades på hemmaplan med 1-0 efter att Marcio Osio slagit in ända målet. Sedan flöt det på i serien och laget lyckades komma på en sjätteplats-och nästa säsong skulle man få spela i UEFA-cupen.

Tyvärr för Parmas del blev Europaäventyret kortvarigt och man åkte ur mot CSKA Sofia i den första omgången, men man skulle få revansch snart i Europa. I den italienska halvön blev säsongen mer lyckad. Parma vann sin första titel då man vann Coppa Italia-finalen mot Juventus med 2-0, I Maj samma år kallades Di Chiara upp till Italienska landslaget, som förste Parma-spelare någonsin. I ligan hamnade laget på en sjundeplats och skulle spela ute i Europa igen.

Parma hade nu gjort sig ett namn i Italien, Men det var först säsongen 1992/1993 som Europa för första gången fick smaka på fotbollslaget Parma. Den tolfte Maj 1993 vann Parma mot Antwerpen i Cupvinnarcupens final på Wembley. I ligan placerade man sig på tredje plats.

Säsongen 1993/1994 startade med final i Europeiska supercupfinalen mot AC Milan som vann Champions League efter att ha kört över Barcelona med 4-0. Men Parma skulle man inte köra över och det blev seger med 2-0 efter förlängning. Parma gick åter igen till final i Cupvinnarcupen mot Arsenal men lyckades inte försvara titeln. I Ligan placerade man sig i övre halvan. Ennio Tardini fick för första gången besök av Gli Azzuri i en vänskapsmatch mot Finland, genrep inför det stora USA VM:et 1994.

Säsongen 1994-1995 blev Parmas bästa; Parma placerade sig på tredje plats i ligan och i Coppa Italia besegrades Juventus i finalen. Ute i Europa hade man också framgångar; i finalen i UEFA-cupen detta år mötte man Milan. Väl där vann man med totalt 2-1, efter att Dino Baggio målat båda gångerna. Detta blev också Nevio Scalas sista triumf med laget. Klubben hade större mål, man ville vinna Scudetton och Carlo Ancelotti anställdes som ny tränare. Och Ancelotti var mycket nära att lyckas ta hem Scudetton redan under sitt första år, 1996-1997. I ligan hamnade Parma på andra plats efter en lång kamp mot Juventus.

I Europaspelet var Parma för första gången med i Champions League, säsongen 1997-1998. I kvalet slog man ut polska Widsew Lódz med totalt 7-1 och laget hamnade i samma grupp som regerande mästarna Borussia Dortmund, Sparta Prag och Galatasaray. I gruppspelet hamnade man på andra plats med nio poäng och lyckades inte ta sig vidare till kvartsfinalen - endast de sex gruppsegrarna och de två bästa tvåorna gick vidare - efter att bland annat onödigt kryssat mot gruppens båda strykpojkar Sparta Prag och Galatasaray. I ligan, samma år hamnade Parma på sjätte plats och fick "nöja" sig med en plats i UEFA-cupen.

Och väl där hade man bestämt sig för att gå hela vägen. Under ledning av Alberto Malesani och med ett lag beståendes av spelare som Hernan Crespo, Fabio Cannavaro och Gianluigi Buffon vann man UEFA-cupen, efter att ha slagit Olympique de Marseille med 3-0 i finalen i Moskva. I ligan hamnade Parma på en andra plats, efter Juventus. Samma år vann man också Coppa Italia, efter att ha slagit Fiorentina i finalen. Säsongen 1998-1999 var Parmas i särklass bästa säsong, sedan uppflyttningen 1990.

1999-2000 startade med en seger i den europeiska Supercupen, över Milan, men i klubbens andra CL-äventyr gick det sämre. Glasgow Rangers blev för svåra och laget hamnade än en gång i UEFA-cupen, där det inte gick lika bra som föregående säsongen. I ligan hamnade både Parma och Inter på fjärdeplatsen, med samma poäng och ett playoff fick avgöra vilket av lagen som skulle få äran att representera Italien i Champions League. Inter vann med 3-1 och Parma fick än en gång nöja sig med UEFA-cupspel.

Malesani lämnade rodret och Arrigo Sacchi övertog tränarrollen. Men det blev en kortvarig sejour för Sacchi, då denne drabbades av hjärtproblem. Renzo Ulivieri fick ersätta och ledde laget, framgångsrikt till fjärdeplatsen och ännu ett Champions League-äventyr. I Coppa Italia gick laget fram till finalen, där Fiorentina dock blev för svåra.

2001-2002 började "raset"! I Champions League-kvalet fick Parma ta sig an det franska överraskningslaget Lille. En lätt match för Parma, trodde många men fransmännen visade prov på stor vilja och lyckades ställa till med en stor skräll, vann med 2-1 och gick vidare till gruppspelet i Champions League. I ligan gick det uselt och Ulivieri fick sparken redan i oktober månad. Argentinaren Daniel Passarella tog över, men då han inte lyckades ta en enda poäng under två månaders tid, fick också han sparken. I december tog Pietro Carmignani över och lyckades föra laget upp på säker mark. Dessutom vann Parma sin tredje titel i Coppa Italia, efter att ha besegrat Juventus med 2-2, men med fler bortamål.

Inför säsongen 2002-2003 anställdes Claudio Cesare Prandelli som ny tränare för A.C. Parma och med unga fräscha talanger som Adriano, Matteo Ferrari och Adrian Mutu såg framtiden ljus ut för laget. I ligan lyckades laget ta en stabil sjätteplats men i UEFA-cupen blev det sorti mot polska Wisla Krakow i den andra omgången.

2003-2004 inleddes även denna med stor optimism! Adriano hade stort ansvar i offensiven efter att den egenkära Mutu låtit pengarna tala och lämnat klubben för Chelsea. Laget startade fint och var med i kampen om fjärdeplatsen, som leder ut i Champions League. Men vintern 2003 blev ett stort bakslag för klubben. Det uppdagades att ägarna Tanzi, som även äger Parmalat-koncernen (motsvarande Sveriges Arla) hade förskingrat flera miljarder kronor, varav en del genom A.C. Parma, och hade enorma skulder. Detta drabbade även Parma, och klubbens framtid var mycket oviss. Skräckscenariot var att klubben skulle tas ur Serie A och relegeras till Serie C1, men den italienska staten gick in med ekonomiska förvaltare och räddade klubben. A.C. Parma bytte namn till F.C. Parma och laget spelade vidare i serien. Inter köpte loss Parmas halva av Adriano (spelaren var delägd klubbarna emellan) i januari och många trodde att klubben skulle rasa i tabellen. Parma hamnade på femte plats, och missade chansen till friska och välbehövliga CL-pengar.

Om 2003-2004 startade med optimism så var den efterföljande säsongen dess absoluta motsats. Prandelli hade lämnat klubben och även ett flertalet klasspelare. På tränarsidan var Silvio Baldini det nya namnet och man hoppades att han skulle kunna leda laget till en stabil mittenplacering. Det blev fiasko och efter 15 omgångar fick Baldini sparken. In kom Pietro Carmignani, ännu en gång och skulle även den här gången försöka rädda klubben kvar i Serie A. Seriespelet var bedrövligt men i UEFA-cupen gick det unga laget fram som en ångvält och skapade bragder på löpande band. I semifinalen mot CSKA Moskva tog det dock stopp, efter 0-0 hemma och 0-3 borta, men detta var ändå mer än vad man hade räknat med.

Pietro "Stålmannen" Carmignani lyckades få laget över nedflyttningsstrecket och Parma hamnade på en delad 17:e plats tillsammans med bittra rivalen Bologna. Ett playoff-spel fick avgöra. Dubbelmötet inleddes på Ennio Tardini i Parma och laget var tvungna att spela utan flera nyckelspelare. Matchen vanns av Bologna med 1-0 efter att albanen Igli Tare nickat in matchens enda mål. På Renato Dall'Ara krävdes Parmavinst, annars skulle den 14 år långa eran i Serie A få sitt slut. På en hörna nickade lagkaptenen Giuseppe Cardone in 1-0 och några minuter senare gjorde målkungen Alberto Gilardino 2-0, vilket också blev slutresultatet. De flertalet tusen tillresta Parmasupportrarna jublade ikapp med spelarna och härliga scener utspelades efter matchen.

[redigera] Svenskar genom tiderna

[redigera] Kända spelare

Denna sportartikel är bara påbörjad. Hjälp till genom att fylla i mer!

[redigera] Externa länkar

Officiell hemsida

	Serie A 2006/2007
Ascoli Calcio \| Atalanta \| Cagliari Calcio \| Calcio Catania \| AC Chievo Verona \| US Città di Palermo \| Empoli FC \| ACF Fiorentina \| FC Inter \| SS Lazio \| AS Livorno Calcio \| FC Messina \| AC Milan \| Parma FC \| Reggina Calcio \| AS Roma \| UC Sampdoria \| AC Siena \| Torino FC \| Udinese Calcio