ZSU-57-2

Wikipedia

ZSU-57-2
ZSU-57-2 vid Yad la-Shiryonmuséet i Israel.
Generella egenskaper
Typ	luftvärnskanonvagn
Besättning	6
Längd	6,22 m
Bredd	3,27 m
Höjd	2,75 m
Vikt	28 ton
Tillverkare
Skydd och beväpning
Skydd	15 mm
Primär beväpning	2 × 57mm L/69 S-60 automatkanoner
Sekundär beväpning	-
Mobilitet
Motor	Modell V-54, V-12 vattenkyld dieselmotor 388 kW (520 hk)
Upphängning	Krängningshämmare
Hastighet på väg	50 km/h
Hastighet i terräng	km/h
Hastighet i vatten	-
Kraft/vikt	13,8 kW/ton
Räckvidd	420 km

ZSU-57-2 är en lätt bepansrad luftvärnskanonvagn av sovjetisk ursprung som är beväpnad med två 57 mm automatkanoner. ZSU står för Zenitnaya Samokhodnaya Ustanovka - "självgående luftvärnssytem".

[redigera] Historia

Fordonet trädde i tjänst år 1955 och produktionen fortsatte fram till 1960. Fordonet bar ett S-68 kanonsystem som utvecklats av V. G. Grabins grupp vid NII-58 och som bestod av två 57 mm L/69 S-60 automatkanoner i ett stort torn som var öppet uppåt. Tornet var monterat på ett modifierat chassi från en T-54-stridsvagn.

Kanonen kunde skjuta upp till 120 FRAG-T eller APC-T -skott per minut från varje pipa, och vid upprätthållen eld kunde man skjuta cirka 70 skott per minut per pipa. Den maximala horisontala räckvidden var 12 000 meter (medan den maximala effektiva räckvidden var omkring 4 km) och den maximala räckvidden i höjdled var 8 000 meter (den maximala effektiva räckvidden i höjdled var omkring 4 250 meter). Fordonet kunde bära med sig ett ammunitionsförråd på 300 granater som förvarades på insidan. Eldledningssytemet var helt optiskt och radar saknades.

ZSU-57-2 deltog i strid för första gången i Vietnamkriget. Iran använde sina ZSU-57-2 i Iran-Irakkriget. Liksom många andra luftvärnskanoner användes den ofta mot markmål. Luftvärnsegenskaperna hos ZSU-57-2 var dock otillfredsställande. Dess eldledningskontroll var inte tillräckligt bra, eldhastigheten inte tillräckligt hög och tornet kunde inte röra sig snabbt nog för att effektivt genskjuta jetflygplan som flög på låg höjd (det måste dock noteras att dess motsvarighet i väst, M42 Duster som var beväpnad med de berömda Boforskanonenerna hade liknande problem). ZSU-57-2 kom dock att ersättas av ZSU-23-4 Shilka som hade radar och var beväpnad med fyra kanoner med finare kaliber (23 mm), men som hade snabbare eldhastighet.

ZSU-57-2 självgående luftvärn

[redigera] Användare

Fordonet såldes eller gavs till Angola, Kuba, Östtyskland, Egypten, Finland, Ungern, Iran, Irak, Nordkorea, Kina, Polen, Syrien, Vietnam. Den kinesiska luftvärnsvagnen Typ 80 har samma torn som ZSU-57-2 men ett annorlunda amfibiegående chassi. Nordkorea utvecklade en variant av ZSU-57-2 som baserade sig på chassit av den kinesiska Typ 59-stridsvagnen.