Tintin

Wikipedia

Tintin är huvudpersonen i 23 seriealbum som skrevs och tecknades av belgaren Georges Remi, alias Hergé (initialerna G R i omvänd ordning). Hjälten Tintin är en ung resande reporter som ständigt råkar in i halsbrytande äventyr ofta åtföljd av sin trogna hund Milou, den alkoholiserade kapten Haddock, de klantiga detektiverna Dupond och Dupont och den egensinnige Professor Kalkyl.

Serien började som en följetong i ungdomstidningen Le Petit Vingtième år 1929, och samlades först senare i albumform, varav det första kallades Tintin i Sovjet. Serien blev snabbt mycket populär och är numera en av de mest populära av 1900-talets europeiska tecknade serier. Över 200 miljoner album har sålts och serien har översatts till mer än 50 språk. Med tiden tog Hergé längre och längre tid på sig för varje album; mellan de två sista albumen gick det nio år.

Vid Hergés död 1983 höll han på med ett tjugofjärde album, Tintin och alfabetskonsten. Efter hans död ville hans medhjälpare Bob de Moor slutföra albumet men Hergés fru sade nej. Det finns även ett filmalbum, som Hergé inte var inblandad i, Tintin och hajsjön, samt två franska/flamländska album baserade på de två spelfilmer som gjordes i början av 1960-talet; Tintin i piraternas våld och Tintin och de blå apelsinerna. Dessa album består av foton från filmerna med berättande text.

Berättelserna spänner över många olika genrer: mustiga sjörövarhistorier, fantasy, politisk thriller, mysterier och science fiction. De tidiga albumen innehåller mycket action och slapstick-humor, medan de senare även blandar in mer sofistikerad humor och politiska kommentarer.

[redigera] Seriens mottagande

Seriens rena men uttrycksfulla teckningsstil, "den klara linjen" (ligne claire), har fått många efterföljare, liksom dess äventyrsromantiska intriger och den noggranna research som Hergé lade ner inför de senare albumen.

De tidigare albumen kritiserades dock starkt för sina rasistiska och kolonialistiska inslag, inklusive närmast karikatyrmässiga skildringar av icke-européer. Hergé har senare förklarat att det berodde på att hans research då kom från andra- eller tredjehandsuppgifter om de länder som Tintin reste till.

Det första albumet som Hergé gjorde egen research för var Blå lotus som utspelar sig i Kina under det dåvarande kriget mellan Kina och Japan. Det albumet kritiserade starkt Europas inblandning i Kina och hjälpte till att krossa många myter om det kinesiska folket (även om albumet innehåller stereotypiska skildringar av japaner). Under arbetet med albumet hade Hergé stor hjälp av en kinesisk student, Tchang Tchong-Yen, som bland annat hjälpte till med alla kinesiska skyltar som syns i albumet. Tchang fick plats i albumet och även flera album efter "Blå Lotus".

[redigera] Tintin på svenska

Huvudartikel: Tintin på svenska

Till 75-årsjubiléet den 10 januari 2004 startade Bonnier Carlsen en nyutgivning av samtliga album på svenska, med en nyöversättning av Björn Wahlberg. Den tidigare översättningen var gjord av Karin och Allan B. Janzon på 1960- och 70-talen.

[redigera] Tintin

Tintin (vars namn betyder ungefär "ingenting alls" på franska och som är det enda namnet vi får på figuren) baserades till stor del på Hergés tidigare rollfigur, scouten Totor, vars äventyr publicerades mellan 1926 och 1929. Hergé, som jobbade på Le Petit Vingtième, fick i uppdrag att göra en uppbyggande serie där Belgien framställdes i positiv dager mellan de äventyr som läsarna krävde. Hergés lösning blev att skicka huvudpersonen till olika exotiska platser, och då blev yrket som reporter idealiskt. Trots att Tintin nästan alltid är ute på uppdrag, får vi endast se honom skriva en artikel en gång (i Tintin i Sovjet).

Figuren Tintin är en ung man med mer eller mindre neutrala drag, bortsett från att han ofta blir involverad i farliga fall som han klarar sig ur genom sitt mod. Framför allt är Tintin rätt slätstruken i jämförelse med seriens bifigurer.

Men Tintin förändrades under seriens gång. Från att ha varit lite rebellisk under de tidiga albumen, blev han med början i albumet Castafiores juveler en mer passiv figur som väntade på att äventyren skulle komma hem till honom. Den trenden blev än mer tydlig i de två sista albumen Plan 714 till Sydney och Tintin hos gerillan. Vissa fans anser att de albumen sviker Tintin som figur, andra menar att de är de mest välgjorda och underhållande albumen.

[redigera] Övriga figurer

Av de övriga figurerna i albumen är det särskilt kapten Haddock, Dupontarna, Bianca Castafiore, professor Kalkyl samt hunden Milou som förtjänar större fokus.

Kapten Haddock är Tintins bäste vän. Han börjar som en svag och alkoholiserad sjökapten i Krabban med guldklorna (1941), men blir sedermera alltmer seriens hjälte. Haddocks råa mänskliga sidor kontrasterar fint med Tintins idealistiskt optimistiska sätt. Hans outtömliga förråd av invektiv då något eller någon går honom emot, kan bara beskrivas som målande. Haddock gillar whisky och bor på slottet Moulinsart, som en gång tillhörde hans anfader François Haddoque.
Dupondtarna (detektiverna Dupond och Dupont), står för mycket av seriens slapstick-humor. Men deras inkompetens går lika mycket ut på att de hela tiden försöker gripa fel person - inte sällan Tintin.
Bianca Castafiore är snarast kapten Haddocks största antagonist, något Bianca själv är omedveten om. Den stora operadivan verkar inte störa Tintin nämnvärt och professor Kalkyl är t o m lite förtjust i henne.
Professor Kalkyl (i original "Professeur Tryphon Tournesol") ger liksom Dupontarna serien många komiska situationer genom sin lomhördhet, eller snarare sin bristande insikt om denna. Han är emellertid en begåvad vetenskapsman och bidrar med flera uppfinningar. I tidiga album är uppfinningarna ofta lite stolliga; senare får vetenskapsmannen Kalkyl en allt mer seriös prägel, utan att förlora sin komiska funktion.
Milou, Tintins vita foxterrier, är Tintins sidekick som lika ofta räddar Tintin som han behöver bli räddad. Hon är uppkallad efter en ungdomskärlek till Hergé.

Förutom dessa finns det många andra viktiga figurer i serierna. Många gånger är det de andra figurerna som är intressantast i handlingen.

Se även:Lista över seriefigurer i Tintin

[redigera] Utgivna album

Tintin-affär i Covent Garden, London

Nr	Svensk titel	Fransk titel
1	Tintin i Sovjet (1975)	Tintin au Pays des Soviets (1930)
2	Tintin i Kongo (1978)	Tintin au Congo (1930)
3	Tintin i Amerika (1975)	Tintin en Amérique (1931)
4	Faraos cigarrer (1970)	Les Cigares du Pharaon (1934)
5	Blå Lotus (1977)	Le Lotus Bleu (1936)
6	Det sönderslagna örat (1971)	L'Oreille Cassée (1937)
7	Den svarta ön (1968)	L'Île Noire (1938)
8	Kung Ottokars spira (1960)	Le Sceptre d'Ottokar (1939)
9	Krabban med guldklorna (1970)	Le Crabe aux Pinces d'Or (1941)
10	Den mystiska stjärnan (1960)	L'Étoile mystérieuse (1942)
11	Enhörningens hemlighet (1961)	Le Secret de la Licorne (1942)
12	Rackham den rödes skatt (1962)	Le Trésor de Rackham le rouge (1944)
13	De sju kristallkulorna (1968)	Les 7 Boules de cristal (1948)
14	Solens tempel (1968)	Le Temple du soleil (1949)
15	Det svarta guldet (1971)	Tintin a Pays de l'or noir (1950)
16	Månen tur och retur (del 1) (1969)	Objectif lune (1953)
17	Månen tur och retur (del 2) (1969)	On a marché sur la lune (1954)
18	Det hemliga vapnet (1968)	L'Affaire Tournesol (1956)
19	Koks i lasten (1970)	Coke en stock (1958)
20	Tintin i Tibet (1969)	Tintin au Tibet (1960)
21	Castafiores juveler (1970)	Les Bijoux de la Castafiore (1963)
22	Plan 714 till Sydney (1969)	Vol 714 pour Sydney (1968)
23	Tintin hos gerillan (1976)	Tintin et les Picaros (1976)
24	Tintin och alfabetskonsten¹ (1989)	Tintin et L'Alphart (1986)
*	Tintin och hajsjön² (1973)	Tintin et le lac aux requins¹ (1973)

1. Ofullbordat.

2. Detta album är ett filmalbum, som inte skrevs eller ritades av Hergé.

Hergé bestämde att ingen annan skulle få fortsätta att rita Tintin efter att han hade dött. Det är därför albumet Tintin och alfabetskonsten aldrig blev färdigställt.

[redigera] Tintin i andra medier

[redigera] Filmatiseringar

Det finns två spelfilmer med Tintin från tidigt 1960-tal, Tintin i piraternas våld och Tintin och de blå apelsinerna, som även finns utgivna på svensk DVD.
Under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet producerade den belgiska animationsstudion Belvision sju tecknade TV-serier för den franska televisionen. Varje serie omfattade en filmatisering av ett album och bestod av fyra till åtta avsnitt på 10-12 minuter - totalt producerades 50 episoder. I denna omgång adapterades följande album: Den svarta ön, Månen tur & retur, Enhörningens hemlighet, Rackham den rödes skatt, Den mystiska stjärnan, Krabban med guldklorna och Det hemliga vapnet. De sex förstnämnda har visats ett fleratal gånger på SVT, medan den sistnämnda i Sverige enbart har givits ut på VHS.
1969 producerade Belvision den tecknade långfilmen Solens Tempel, baserad på albumen De sju kristallkulorna och Solens tempel. I den svenska dubbningen spelades Tintins röst av radiosportjournalisten Jacob Hård.
1991-1992 producerade animationsstudiorna Nelvana och Ellipse en TV-serie i 39 avsnitt, som i Sverige både har visats på TV och givits ut på DVD. 21 av Hergés färdigställda album filmatiserades i denna omgången - bara de två äldsta, Tintin i Sovjet och Tintin i Kongo, exkluderades.

[redigera] Ljudböcker

Under 1970-talet och 1980-talet producerades en serie svenska skivor och kassetter med Tomas Bolme som Tintin, Åke Lindström som Kapten Haddock, och Bert-Åke Varg som Dupondtarna och ett flertal andra roller. Alla album bearbetades med Tintin som berättare. De har sedermera givits ut på CD.

[redigera] Elektroniska spel

På 1990-talet producerades flera spel med Tintin i huvudrollen till Super Nintendo och PC. I Sverige släpptes Tintin i Tibet.

[redigera] Litteratur

Tintin et moi. Entretiens avec Hergé - Numa Sadoul, franska.
Le monde d´Hergé - Benôit Peeters, franska (Hergé. Boken om Tintin och hans skapare, svenska)
Tintin. The Complete Companion - Micheal Farr, engelska, ISBN 0719555221 (Storbritannien), ISBN 0867199016 (USA)
Tintin - A biography - Harry Thompson, Sceptre 1991, engelska, ISBN 0340564628