Det svarta guldet
Wikipedia
Det svarta guldet (fr. Tintin au pays de l'or noir) är nummer femton i en serie av klassiska seriealbum skrivna och illustrerade av den belgiske serietecknaren Hergé, vars huvudperson är den unge reportern Tintin. Albumet publicerades först på franska 1950, och på svenska 1971. Episoden började publiceras redan före andra världskriget, men avbröts på grund av kriget. Först flera år efter kriget färdigställde Hergé äventyret.
[redigera] Synopsis
Det hela börjar med att Dupontarna är ute och kör i sin bil. De tankar bilen (och cigarettändaren) och kör iväg. Strax efteråt exploderar motorn. Vid vägen står en telefonautomat och de ringer bärgningsfirman Simoun. Medan de väntar på bärgningsbilen sätter de sig för att röka, men cigarettändaren exploderar även den.
Följande dag läser Tintin tidningen och är förskräckt över att situationen i Europa är kritisk och att det kan leda till krig. Kapten Haddock ringer och säger att han har blivit inkallad för att ta befäl över ett lastfartyg och att han inte har tid att komma och säga adjö till Tintin. Strax efter kommer Dupontarna hem till Tintin och berättar om motorn som exploderade. De har också kommit på en teori att bärgningsfirman Simoun har gjort något med bensinen så att den exploderar så att föraren måste tilllkalla bärgning. Tintin är inte övertygad, men Dupontarna vill undersöka saken. De besöker firman där man söker personal. Dupontarna tar jobb som bärgningsbilförare, men mycket snart krockar de med ett träd.
Samtidigt har Tintin bestämt sig för att göra lite egna undersökningar. Han går för att möta direktören för bensinbolaget Speedol. Han får inte veta något nytt, bara att direktören misstänker sabotage, men att laboratoriet arbetar natt och dag för att hitta anledningen. Om det blir krig blir alla fordon stillastående. Samtidigt blir Dupontarna utskällda för att de krockade bärningsbilen och får en chans till. När de ska pumpa däcken på direktörens bil tjuvlyssnar de på vad direktören och hans chaufför talar om. Distraherade sprängs däcket i bitar och Dupontarna får sparken.
Tintin går ner till hamnen för att ta reda på lite information. Han får höra ett samtal mellan två personer vid Speedols tankfartyg Speedol Star som låter mystiskt. Han blir nästan avslöjad, men lyckas komma undan tack vare Milou. Han ringer Speedols direktör och ber att få bli radiotelegrafist på tankfartyget. Dupontarna får också uppdrag att följa med ombord på Speedol Star till Khemed.
Ombord på Speedol Star får en besättningsman syn på Milou och kommer ihåg honom från natten innan. Han försöker undanröja Tintin, Milou och Dupontarna, men lyckas bara med att tappa minnet själv.
Väl i Khemed går tullen ombord för att söka igenom fartyget. Hos Dupontarna hittas kokain och i Tintins hytt hittas hemliga dokument. De arresteras och förs till polisstationen. Men innan Tintin hinner bli förhörd blir han kidnappad av Schejk Bab El Ehrs anhängare, som tror att han är en vapensmugglare som arbetar för schejken. Tintin blir förd till lägret, men schejken får reda på att Tintin inte är någon vapensmugglare. Han blir tvungen att följa med schejken på en marsch över öken, men han orkar inte, och svimmar.
Samtidigt som detta händer har Dupontarna blivit frisläppta och hyr en jeep och åker ut i öknen. Där krockar de med den enda palmen inom synhåll eftersom de tror att den är en hägring. Efter att ha lagat bilen åker de vidare, och möter flera hägringar.
Samtidigt som detta händer har Tintin hittat en äkta oas. När han ligger där hör han hur några ryttare kommer fram till oasen. Efter en stund hörs en explosion från en närliggande oljeledning. När ryttarna ska rida iväg har en av dem problem med stigbygeln och Tintin hoppar på honom och rider efter resten. Det vissar sig dock att ledaren av gruppen är en person som Tintin har haft med att göra tidigare, i Den svarta ön, en viss Doktor Müller, som går under namnet Smith. Müller slår ner Tintin och lämnar honom.
Dupontarna är nu fast i en sandstorm efter att ha åkt runt i cirklar i öknen. Men efter en stund stöter de på ingen annan än Tintin. De åker mot närmaste stad, men de somnar och krockar igen, den här gången med en moské. Dupontarna blir arresterade, men Tintin kommer undan. Han söker upp Emir Muhammed Ben Kalish Ezab, och berättar vad som har hänt. Emiren har blivit erbjuden ett kontrakt med Skoil Petroleum, som Müller arbetar för, men har tackat nej.
Sedan kommer en betjänt in och säger att Emirens son, Abdallah har blivit kidnappad. Tintin ger sig ut för att leta reda på Abdallah. Under sina undersökningar stöter han på en gammal vän, Oliveira da Figueira, från Faraos cigarrer. Han berättar att Müller bor i en fästning på en kulle och att han kan hjälpa Tintin komma in dit.
Som Oliveira da Figueiras brorson följer Tintin med och letar reda på Abdallah. Men Abdallah vill inte följa med, och smiter ifrån Tintin. Müller tar hand om Abdallah, och Tintin blir inlåst. Men Kapten Haddock kommer och räddar honom, även om man aldrig får veta varför han är i Khemed. De följer efter Müller, och lyckas ta reda på honom och Abdallah. De hittar också en tub med piller, som de skickar till Professor Kalkyl, som identiferar pillren som orsaken till att bensin exploderar. Det visar sig att Müller ville sabotera Speedol för att få emiren att skriva under kontraktet med Skoil.
[redigera] Bakgrund
1939 blev Hergé inkallad, men hade ändå tid att rita två sidor varje vecka och skicka in dessa till Petit Vingtième, Detta fungerade fram till den 8 maj 1940 när tyskarna invaderade Bryssel och historien hunnit fram till sida 27 där Tintin ligger medvetslös i öknen. Hergé flydde till Frankrike och tyskarna stängde tidningen. Av den ursprungliga berättelsen återstår sidorna 1-6 och 19-27.
1948 bestämde sig Hergé för att avsluta berättelsen. I denna andra version utspelas handlingen i Palestina där judiska motståndsgrupper kämpade mot de brittiska trupperna. Men under kriget hade det tillkommit två fasta figurer i persongalleriet i Tintin; kapten Haddock och Kalkyl. Därför dyker Haddock upp utan förklaring på sida 54 och Tintin får ett brev från Kalkyl på sida 61.
Inför en brittisk utgåva ritade Hergé och hans assistent Bob de Moor en tredje version 1971. I denna utgåva togs alla referenser till Palestina bort, och sidorna 7-18 tecknades helt om. Det är denna utgåva som finns på svenska.
[redigera] Kuriosa
- Den arabiska texten på framsidan är titeln på arabiska.
- Detta album är det mest sålda i Sverige.
