Svenska riksdagsvalet 1982

Wikipedia

Riksdagsvalet 1982 till Sveriges riksdag hölls den 19 september 1982.

[redigera] Valkampanjen

Regeringen Fälldin III presenterade sin statsbudget i januari 1982 som visade på ett underskott på 82,6 miljarder kronor. I februari kom regeringspartierna överens om att införa två karensdagar i sjukförsäkringen och 87 procents ersättning. Den ökande arbetslösheten är kanske förklaringen till att Centerpartiet fick under 10 procent i en SIFO-undersökning i februari.

Förändringarna i sjukförsäkringen användes naturligtvis av socialdemokraterna i valrörelsen. Medan regeringen ville spara 12 miljarder och moderaterna ännu mer ville socialdemokraterna riva upp redan fattade sparbeslut inom socialförsäkringarna. Både Centerpartiet och Folkpartiet backade också i valet. Moderaterna, som inte var med i regeringen, fick sitt högsta valresultat någonsin.

Även löntagarfonderna blev en valfråga. De borgerliga partierna hade under våren gemensamt sagt nej till fonderna. Socialdemokraterna hade redan på partikongressen 1981 lagt fast hur förslaget till fonder skulle se ut. Näringlivet hade under 1982 genom tidningsannonser från Näringlivets ekonomifakta gjort klart sitt motstånd mot löntagarfonder.

Miljöpartiet hade bildats i Lund 1981 och dess språkrör Per Gahrton hade fått god uppmärksamhet men valkampanjens fokusering på s.k. plånboksfrågor missgynnade partiet. Även KDS uppmärksammades genom diskussionen om partiet skulle lyckas få 12 procent i riksdagsvalet i Jönköpings län och därigenom få en riksdagsplats. Partiet lyckades dock inte med detta.

Partiernas valaffischer:

• Slå vakt om barnbidragen - barnfamiljernas ekonomi ska värnas - Socialdemokraterna
• Lägre skatter - Moderaterna
• Vi lovar inte guld... Men gröna skogar - och ett människovänligt samhälle - Miljöpartiet
• Slå vakt om familjen - Moderaterna
• Slå vakt om miljön - Centern
• Våra viktigaste uppgifter: fred och arbete - Socialdemokraterna
• Här är Folkpartiet - Folkpartiet
• Fred - Vänsterpartiet kommunisterna

[redigera] Valresultat

Parti		Partiledare	Röster			Mandatfördelning
			Antal	%	+− %	Antal	+−
	Socialdemokraterna	Olof Palme	2 533 250	45,61	+2,37	166	+12
	Moderata samlingspartiet	Ulf Adelsohn	1 313 337	23,64	+3,30	86	+13
	Centerpartiet	Thorbjörn Fälldin	859 618	15,48	−2,59	56	−8
	Folkpartiet	Ola Ullsten	327 770	5,90	−4,69	21	−17
	Vänsterpartiet kommunisterna	Lars Werner	308 899	5,56	−0,05	20	+0
	Kristen demokratisk samling	Alf Svensson	103 820	1,87	+0,48	—	—
	Miljöpartiet1	—	91 787	1,65	—	—	—
	Övriga partier	—	16 113	0,29	—	—	—
Antal giltiga röster			5 554 602	100,00		349
Ogiltiga röster			52 001
Totalt			5 606 603 (91,44 %)

¹Miljöpartiet hade varken språkrör eller partiledare vid denna tid.

Antalet röstberättigade var 6 130 993 personer och antalet röstande var 5 606 603 personer. Valdeltagandet uppgick därmed till 91,44 procent, det näst högsta i ett allmänt val i Sverige. De två vänsterpartierna fick 186 mandat medan de tre borgerliga partierna fick 163 mandat.

[redigera] Regeringsbildning

För Olof Palme blev valet en stor personlig framgång. Under Palmes tid som partiledare hade partiet gått tillbaka i riksdagsvalen 1970, 1973 och 1976. Vid valet 1979 hade den lilla ökningen av väljarstödet inte räckt för att bilda en socialdemokratisk regering.

Dagen efter valet, den 20 september, begärde statsminister Thorbjörn Fälldin sitt entledigande. Talmannen entledigade omedelbart statsministern och övriga statsråd. Samma dag ägde samtal rum mellan talmannen och de övriga partiledarna.

Måndagen den 4 oktober omvaldes Ingemund Bengtsson (s) till talman. Han sammanträffade samma dag med partiledarna och vice talmännen. Av dessa samråd framgick att det med hänsyn till valresultatet var helt naturligt att talmannen föreslog Palme som statsminister.

Den 5 oktober föreslog talmannen riksdagen "att till ny statsminister utse Olof Palme, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för arbetarepartiet-socialdemokraterna". Förslaget bordlades.

Riksdagen prövade talmannens förslag den 7 oktober. Innan omröstningen avgavs röstförklaringar av Ulf Adelsohn (m), Kjell Mattsson (c), Jörgen Ullenhag (fp) och Lars Werner (vpk). Med hänvisning till valresultatet deklarerade de tre borgerliga partierna att de skulle lägga ned sina röster. De menade att talmannens förslag stod i överensstämmelse med den aktuella parlamentariska situationen. Samtidigt betonade de att detta inte innebar något ställningstagande till den politik som den föreslagna regeringen skulle komma att föra. Vänsterpartiet kommunisternas ledare förklarade att vpk:s riksdagsgrupp stödde talmannens förslag. Partiet skulle dock sakligt pröva alla förslag regeringen lade fram.

Vid omröstningen röstade 179 ledamöter ja till förslaget och ingen nej. De närvarande borgerliga ledamöterna (147) avstod från att rösta. Riksdagen hade alltså godkänt förslaget och utsett Palme till statsminister. Talmannen utfärdade samma dag på riksdagens vägnar förordnande för statsministern.

Regeringen Palme II tillträdde den 8 oktober 1982.