Svenska riksdagsvalet 1973

Wikipedia

Svenska riksdagsvalet 1973 hölls den 16 september 1973.

Innehåll

1 Valkampanjen
2 Valresultat
3 Regeringsbildning
4 Se även

[redigera] Valkampanjen

1971 hade Thorbjörn Fälldin tillträtt som partiledare för Centerpartiet. Genom Fälldins tydliga motstånd mot kärnkraften fick partiet en tydlig miljöprofil. Centerpartiet fick också sitt bästa valresultat någonsin.

Dagen innan valet avled kung Gustav VI Adolf. Många tror att detta gynnade den sittande regeringen.

Partiernas valaffischer:

Ett meningsfullt arbete - Din rättighet - Vänsterpartiet kommunisterna

[redigera] Valresultat

Parti		Partiledare	Röster			Mandatfördelning
Parti		Partiledare	Antal	%	+− %	Antal	+−
	Socialdemokraterna	Olof Palme	2 247 727	43,56	−1,78	156	−7
	Centerpartiet	Thorbjörn Fälldin	1 295 246	25,10	+5,19	90	+19
	Moderata samlingspartiet	Gösta Bohman	737 584	14,29	+2,76	51	+10
	Folkpartiet	Gunnar Helén	486 028	9,42	−6,79	34	−24
	Vänsterpartiet kommunisterna	C.-H. Hermansson	274 929	5,33	+0,58	19	+2
	Kristen demokratisk samling	Alf Svensson	90 388	1,75	−0,05	—	—
	KFML(r)	Frank Baude	8 014	0,16	−0,27	—	—
	Övriga partier	—	20 230	0,39	—	—	—
Antal giltiga röster			5 160 146	100,00		350
Ogiltiga röster			8 850
Totalt			5 168 996 (90,84 %)

Antalet röstberättigade var 5 690 333 personer. Valdeltagande, 90,84 %, ökade med 2,5 procentenheter jämfört med föregående val. Antalet kvinnliga riksdagsledamöter ökade från 51 till 75.

Bägge blocken fick 175 mandat vardera. Denna jämvikt kom att betyda att riksdagens makt ökade på regeringens bekostnad. Detta ledde till den så kallade lotteririksdagen.

[redigera] Regeringsbildning

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen, Regeringen Palme I, under ledning av statsminister Olof Palme valde att sitta kvar. Regeringen kunde i allmänhet, men inte alltid, påräkna stöd från Vänsterpartiet kommunisterna. Det parlamentariska läget med 175 mandat för vartdera blocket medförde att regeringen i större utsträckning än tidigare var tvungen att söka breda lösningar. Det har hävdats att tyngdpunkten i det parlamentariska balansspelet försköts i riktning mot riksdagen (se Hadenius m.fl. Sverige efter 1900. En modern politisk historia, 12:e uppl. 1991, s. 262, ISBN 9134511628).

Under mandatperioden avgjordes de flesta ärendena av breda majoriteter. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, dvs. 6,6 %. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det icke-socialistiska blocket 40 gånger (Riksdagens årsbok 75/76 s. 50).

I de 16 riksdagsutskotten gjorde man som så att de två blocken gavs majoritet i hälften var.