Struves meridianbåge

Wikipedia

Struves meridianbåge (eller gradmätning) var astronomen Friedrich Georg Wilhelm von Struves projekt för att mäta upp jordklotets rundning.

[redigera] Meridianbågen

Med hjälp av Carl Tenner, Christofer Hansteen och Nils Haqvin Selander uppmättes en triangelkedja. Christofer Hansten deltog doch inte själv i fältarbetet utan överlät detta till de två norska arméofficererna Fredrik L Klouman och Christopher A B Lundh.

Antalet länder som uppmätningen gjordes i var två: Sverige och Ryssland. Finland inte ett eget land förrän i början av 1900-talet. Dessförinnan räknades Finland som en del av Sverige eller del av Ryssland, allt efter historiens skiftningar. Likaså ingick Norge i en personalunion med Sverige.

Idag ligger meridianbågen i 10 länder. Antalet länder anges ibland felaktigt till 11. Förklaringen ligger i sättet att räkna. Räknat söderifrån började bågen i Ukraina och fortsatte i Moldavien. När bågen lämnade Moldavien återinträdde den i Ukraina en andra gång, vilket ibland, oriktigt, räknats som ett nytt land.

Meridianbågen sträcker sig från Fuglenes nära Hammerfest i Norge (70° 40′11″N, 22° 30′ O), över Norrbottens län i Sverige, genom mellersta och södra Finland, över ön Hogland i Finska viken som hör till Ryssland, ner genom Estland, Lettland och Litauen och vidare in i Vitryssland (Belarus) och Moldavien för att sluta i Izmail (45° 20′03″N, 30° O) vid Donau i Ukraina.

[redigera] Uppmätningen

Uppmätningen av den 2 822 km långa meridianbågen omfattade 265 huvudpunkter och 60 hjälppunkter och följer i stort meridianen 25°. På 10 ställen mättes längden av speciella baslinjer och ändpunkterna vid Fuglenes och Izmail jämte 11 andra stationer (bl a ön Hogland i Finska viken) bestämdes latituden genom astronomiska observationer. Bågen följer i stort sett meridianen 26° O.

Mätningarna påbörjades 1816 i Ryssland. Norröver kom mätningarna inte igång förrän under 1840-talet. Svenskarna mätte söderifrån och anslöt till den norska kedjan i Kautokeino i Finnmark. I norge påbörjades arbetet sommaren 1845 med att letade man upp 15 mätpunkter i Finnmark i Norge och markerade dessa med träkonstruktioner. Norrmännen utgick från en baslinje i Alta och mätte söderut från Fuglenes. Under de två följande åren mätte man upp alla vinklar vid punkterna. 1850 genomförde man astronomiska observationer vid punkten i Fuglenes.

Man kunde därvid dra fördel av de arbeten som tidigare gjorts i Tornedalen av Maupertuis 1736—1737, med utvidgning av Jöns Svanberg 1800—1804. Den norsk—svenska etappen blev klar 1852.

Den forsatta kedjan genom Finland anslöts till den ryska på ön Hogland i Finska viken genom en triangelspets. Det saknas alltså en gemensam triangelsida här, varför struvebågen egentligen är summan av två delsystem.

För kedjan genom Baltikum uppmättes en baslinje vid bl a Simuna norr om Dorpat (nuvarande Tartu i Estland).

Hela bågen blev färdig (1855). Avslutningen i norr är i Fuglenes som valdes bl.a. för att den ligger nära havsytan; endast 13 m över havet.

[redigera] Bågens längd

Alla mätningarna hade genererat en enorm mängd data, och det därav följande gigantiska beräkningsarbetet utfördes vid observatoriet i Pulkovo söder om Sankt Petersburg. Meridianbågen om 28° 20′ beräknades (utan hjälp av datorer!) ha en längd av 2821,8537 km, d v s på decimetern när.

Resultatet blev den första riktigt välgjorda mätningen av en stor del av en meridian. Detta gav möjlighet att räkna ut jordens storlek och utseende och var ett viktigt steg i forskningen om jorden och skapandet av topografiska kartor.

[redigera] Liknande projekt

Struve ville att mätningen skulle fortsätta ner mot Medelhavet till öarna väster om Turkiet och till Kreta. Ett senare projekt under ledning av astronomen David Gill i Sydafrika gällde en gradmätning genom hela Afrika längs meridianen 30 grader E. Man skulle därmed skapa en vetenskapligt intressant mycket lång båge, som omfattade betydande sträckor på ömse sidor om ekvatorn och då kunnat jämföra avplattningarna för norra resp. södra halvklotet.

[redigera] Inventering av triangelpunkterna

På 1880-talet inventerade man triangelpunkterna utefter sträckan Hogland — Torneå i Finland. Man återfann 51 punkter av 71. Många var markerade genom borrhål i berget, som ursprungligen varit blyfyllda. Traktens jägare hade sedan ofta stulit blyet för att göra gevärskulor av! Vid inventeringen säkrades punkterna för framtiden genom noggrann beskrivning och stenrösen.

[redigera] Ett världsarv

34 av de 265 mätpunkterna nominerades 2004 av Finland till att bli uppsatta på UNESCO:s världsarvslista. Bakgrunden var en resolution som antagits på Federation of Surveyors:s konferens i Melbourne 1994. Den ansåg att meridiganbågen borde sättas upp på världsarvslistan. Den 14 juli 2005 godkände UNESCO det finska förslaget vid ett möte i Sydafrika. De flesta punkter upptagna i världsarvet har någon form av markering: ett hål i berget, järnkors, stenröse eller en obelisk. Världsarvskommitténs motivering löd:

 

kriterie ii: Den första riktigt noggranna mätningen av ett lång sträcka av en meridian, hjälpande i grundandet av den exakta storleken och formen av världen visar ett viktigt steg i utvecklingen av geoforskningen. Den är även ett extraordinärt exempel på en förändring i människans värderingar i form av vetenskapligt samarbete mellan forskare från olika länder. Det är också på samma gång ett exempel för samarbete mellan monarker med olika makt, för ett vetenskapligt syfte”

— ,.

 

kriterie iv: Stuves meridianbåge är utan tvekan ett enastående exempel på en teknologisk grupp - visar triangulgeringspunkter för mätningen av meridianen, är ett icke flyttbart och icke tangerbar del av mätteknologin.”

— ,.

 

kriterie vi: Mätningen av bågen och resultaten är direkt associerade med män som funderar på sin värld, dess form och storlek. Det är kopplat med Isaac Newtons teori att världen inte är en exakt sfär.”

— ,.

[redigera] Mätpunkterna i världsarvet

Meridianstøtten (Meridianpelaren) i Fuglenes

Norge

• "Fuglenaes" (Fuglenes) i Hammerfest kommun
• "Lille-Reipas" (Lille-Raipas) i Alta kommun
• "Lohdizhjokki" (Lodiken) i Kautokeino kommun
• "Bäljatz-vaara" (Bealjasvarri) i Kautokeino kommun

Sverige

• "Pajtas-vaara" (Tynnyrilaki) i Kiruna kommun
• "Kerrojupukka" (Jupukka) i Pajala kommun
• "Pullinki" (Pullinki) i Övertorneå kommun
• "Perra-vaara" (Perävaara på delen Alanen Perävaara) i Haparanda kommun

Invigningen av dessa fyra punkter ägde rum 2006–08–15.

Finland

• "Stuor-Oivi" i Stuorrahanoaivi, Enontekis kommun
• "Avasaksa" i Aavasaksa, Övertorneå kommun
• "Tornea" på Nedertorneå kyrka i Torneå, Torneå kommun
• "Puolakka" vid Tornikallio på Oravivuori, Korpilax kommun
• "Porlom II" nära byn Porlom, Lappträsk kommun
• "Svartvira" på ön Svartviran, Pyttis kommun

Ryssland

• "Mäki-päälys" (Mäkipäällys) på ön Hogland som administrativt ingår i området Kingisepp
• "Hogland, Z" (Gogland, Tochka Z) likaså på ön Hogland

Estland

• "Woibifer" (Võivere) i Avanduse
• "Katko" (Simuna) i Avanduse
• "Dorpat" (Tartu observatorium) i Tartu

Lettland

• "Sestu-Kalns" (Ziestu) i Sausneja
• "Jacobstadt" (Jekabpils) i Jekabpils

Litauen

• "Karischki" (Gireišiai) i Panemunelis
• "Meschkanzi" (Meškonys) i Nemencine
• "Beresnäki" (Paliepiukai) i Nemežis

Vitryssland

• "Tupischki" (Tupishki) i Oshmyany
• "Lopati" (Lopaty) i Zelva
• "Ossownitza" (Ossovnitsa) i Ivanovo
• "Tchekutsk" (Chekutsk) i Ivanovo
• "Leskowitschi" (Leskovichi) i Ivanovo

Moldavien

• "Rudy" (Rudi) i Rudi

Ukraina

• "Felschtin" (Felschtin) i Hvardiiske
• "Baranowka" (Baranowka) i Baranivka
• "Staro-Nekrassowka" (Stara Nekrasivka) i Nekrasivka

[redigera] Se även

• Geoid

[redigera] Externa länkar

• svt.se - Nyheterna: "Fyra svenska berg nytt världsarv"
• Sveriges nästa världsarv? - En artikel i tidningen Kart- och Bildteknik om Struves mätningar (pdf)]
• UNESCO World Heritage Centre - Struve Geodetic Arc
• FIG - Proposal to UNESCO for the Struve Geodetic Arc to become a World Heritage Monument
• Gradmåling fra Svartehavet til Hammerfest (Bjørn Geirr Harsson)

Lantmäteriverk om Struves meridianbåge

• Lantmäteriet - Världsarv med lantmäterianknytning
• Maanmittauslaitos (Lantmäteriverket) - Struves meridianbåge
• Maanmittauslaitos (Lantmäteriverket) - Struve Geodetic Arc
• Miljøverndepartementet