Spårvagn
Wikipedia
En spårvagn är ett lätt järnvägsfordon främst avsett för lokal personbefordran inom tätbebyggda områden. Fordonet skall normalt kunna framföras på i vägbanan nedsänkt spår (gatuspår), men även på egen banvall. De första spårvagnarna anses ha använts i New York redan på 1830-talet.
Innehåll |
[redigera] Skillnad mot andra spårfordon
Det finns inte alltid en knivskarp gräns mellan en spårvagn och annan typ av järnvägsfordon. Det kan beror på olika traditioner till vilken grupp ett visst fordon hänförs.
En skillnad är att spårvagnen måste kunna framföras i gatuspår, vilket bl.a. innebär ett krav på ganska kort längd på tåget, till exempel 30 m. En tunnelbanetåg kan vara över 100 m långt. De kan knappast vara bredare än bussar för att få plats i en fil i gatan.
Med avseende på framdrivningsystem kan spårvagnar indelas i en mängd olika typer.
[redigera] Muskeldrift
Med detta avses vanligen spårvagnar förspända av dragdjur, vanligen hästar. Även mänsklig muskelkraft lär i vissa fall ha förekommit. Hästspårvagnar var den ursprungliga driftformen och var vanlig fram till sekelskiftet 1900, då eldriften slog igenom.
Hästspårvagnar fanns i Stockholm år 1877-1905, i Göteborg år 1879-1902 och i Malmö år 1887-1907. Dessutom fanns kortare linjer med säsongstrafik i Limhamn, Ljunghusen och Ramlösa (den sistnämnda var för övrigt Sveriges första hästspårväglinje).
[redigera] Ångdrift
Ångspårvagnar av olika typer användes främst i brytningstiden mellan häst- och eldrift. De var vanligen konstruerade så att drivenheten, allstå ångmaskinen med tilhörande utrustning, upptog omkring 1/3 av vagnen, medan resten var passagerarutrymme. Ångspårväg fanns i Sverige åren 1887-1901 på Södermalm i Stockholm.
[redigera] Förbränningsmotordrift
För att slippa kostsamt kontaktledningsbygge användes i bland bensin- eller dieseldrivna spårvagnar. En sådan vagn har funnits i Sverige.
I Stockholm användes en bensinspårvagn under 1920-talet mellan Karlaplan och Frihamnen. Krigsmakten ville inte ha någon luftledning över Gärdet, som måste passeras på denna sträcka, då man hade viss flygverksamhet där vid denna tidpunkt. Linjenumret var 19 och linjen existerade 14 april 1924–1 mars 1929.
[redigera] Kabeldrift
I städer med branta backar har kabelspårvagnar använts. De fungerar så att föraren medelst en gripklo under vagnen griper tag i en kontinuerligt löpande stållina, varvid vagnen sätts i rörelse. Kollektivtrafik med kabeldrift finns i San Francisco.
[redigera] Eldrift
Den i dag överlägset vanligaste typen av spårvagn är den som drivs elektriskt genom strömtillförsel från en ovanför banan anbragt kontaktledning. Normalt används omkring 600-700 V likström. I vissa städer har valt att istället använda olika typer av strömskenor förlagda i rännor i gatan. Detta framför allt av stadsbildsskäl. Även ackumulatorbatterier har förekommit.
[redigera] Duovagnar
En duospårvagn är en vagn avsedd att kunna framföras på såväl spårvägar som på järnägsnätet. Vagnens elektriska system kan då ställas om mellan spårvägens strömsystem (normalt omkring 700 V likström) och järnvägens (ofta över 15000 V växelström). En duospårvagn kan även vara försedd med kombination av elektrisk motor samt förbränningsmotor för drift på ej elektrifierade järnvägssträckor.
[redigera] Spårvagnar i Sverige
Spårvagnar som transportmedel i Sverige finns idag i olika omfattning i Göteborg, Norrköping och Stockholm. Dessutom finns museibanor med spårvagnar i Malmö och Malmköping. I Göteborg saknas museiespårväg, men där finns i stället Spårvägssällskapet Ringlinien som disponerar hela Göteborgs Spårvägars linjenät för trafik med gamla vagnar.
För att finna andra platser i Sverige och Norden där spårvagnar rullat se även artikeln Spårväg.
[redigera] Spårvagnar i Norden
Spårvagnar finns förutom i Sverige i Oslo, Trondheim och Helsingfors, och fanns förr i fler städer. I Helsingfors fungerar en av de gamla mustangerna sommartid som pub och går som sightseeingtur ungefär följande linje 3. ([1])
[redigera] Se även
Se även ordet "spårvagn" på Svenska Wiktionary.
