Spårvagnstrafik i Stockholm
Wikipedia
Spårvagnstrafik i olika former har bedrivits i Stockholm med omnejd sedan 1877.
Innehåll |
[redigera] Olika typer av spårvagnar
Trafik med hästspårvagnar påbörjades i Stockholm den 10 juli 1877 och bedrevs av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag (SNS). Trafiken bedrevs de första tio åren endast norr om Slussen, men 1887 startade Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) trafik på Söder. De sista hästspårvagnarna i Stockholm togs ur trafik den 10 februari 1905.
Från den 11 augusti 1887 togs ångspårvagnar i drift av SSB för att klara trafiken i den branta backen på Hornsgatan på Södermalm vars lutning var alltför stor för hästspårvagnar. Ångspårvagnarna trafikerade fram till den 15 november 1901.
Elektriska spårvagnar infördes först på Söder, den 5 september 1901. Den 13 februari 1904 rullade de första elektriska vagnarna på Norr.
Införandet av elektrisk drift möjliggjorde även längre linjer och trafiken kunde utsträckas utanför Stockholms innerstad. Nätet kom att omfatta Västerort, Söderort och Lidingö.
Även en förbränningsmotordriven bensinspårvagn har gått i trafik i Stockholm. Det fanns bara en sådan vagn och den gick på ett oelektrfierat spår tvärs över Gärdet. Man fick nämligen inte sätta upp kontaktledning där, då det ansågs som ett reservflygfält under 1920-talet.
[redigera] Samordning av spårvagnstrafiken inom Stockholm
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1915 för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags (SNS) hela rörelse och därefter Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags (SSB) trafiknät 1918.
Även efter det att trafiken på Norr och Söder förenats under ett bolag var linjenäten fortfarande separata. Inte förrän år 1922 var förbindelsen över broarna vid Slussen klar. Den 1 april detta år gjordes en stor linjenätsreform och Stockholms innerstad fick ett sammanhängande spårvägsnät med nya nummer på spårvagnslinjerna. Ett flertal linjer passerade över Slussbroarna.
Den 1 oktober 1933 öppnades en nybyggd tunnel under Södermalm mellan Slussen och Skanstull för underjordisk spårvagnstrafik. Bandelen fick namnet Tunnelbanan och var embryot till det som skulle utvecklas till Stockholms tunnelbana. Den trafikerades av spårvagnar fram till 1950.
[redigera] Avveckling av spårvägen
En långsam avveckling av innerstadsspårvägen hade beslutats i slutet av 1930-talet och inleddes 1941 genom att spårvagnslinje 11 omställdes till trådbusslinje 41. Denna nedläggning fick dock avbrytas p g a den bristsituation som krigsutbrottet medfört. Trådbussar fanns i Stockholm från 1941 till 1964.
År 1957 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att spårvagnstrafiken i Innerstaden skulle läggas ned. Avvecklingen genomfördes successivt i takt med att tunnelbanan byggdes ut. Planerna var att den skulle vara helt genomförd i mitten av 1970-talet. Vagnparken skulle då ha nått slutet av sin ekonomiska livslängd. Efter beslutet att Sverige skulle övergå till högertrafik den 3 september 1967, tidigarelades nedläggningen och den de sista innerstadslinjerna upphörde natten mot Dagen H.
Den 1 januari 1967 ombildades SS till Storstockholms Lokaltrafik (SL) med ansvar för kollektivtrafiken i hela Stockholms län. Endast en spårvagn i innerstadstrafik märktes om med den nya SL-loggan.
Kvar av Stockholms en gång omfattande spårvägsnät blev två anslutningslinjer till tunnelbanan: Nockebybanan mellan Alvik och Nockeby samt Lidingöbanan mellan Ropsten och Gåshaga brygga.
[redigera] Återinrättande av spårvagnstrafiken
Sedan slutet av 1980-talet har olika utredningar gjorts om återinrättade av spårvagnstrafik, framför allt som tvärförbindelser i förorterna, men även i Innerstaden.
Som ett led i den utvecklingen tillkom år 2000 Stockholms idag tredje spårvagnslinje Tvärbanan, som går mellan stationerna Alvik och Sickla udde. Planer finns på att bygga ut Tvärbanan. Det finns även planer på att konvertera Saltsjöbanan till spårväg och knyta den till Tvärbanan vid Sickla Udde.
Den spårvagnstrafik som hitintills återkommit i innerstaden är Djurgårdslinjen, som är en turist/museispårväg med sommartid mycket omfattande trafik. Den går mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde på Djurgården.
