Socialisation

Wikipedia

Se förstatligande för det ekonomiska begreppet.

	Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter.
	Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

Socialisation, inom sociologin den process genom vilken grupplevande arters individer införlivar omgivningens normer/kultur för att stärka gruppens samlevnad och överlevnadsmöjligheter. Åstadkoms ofta indirekt via kontakt med gruppens medlemmar, det vill säga till stor del omedvetet.

För människan, som är en grupplevande art, gäller att individen har en social förmåga och sociala behov redan vid födelsen. Från början är gruppen familjen och barnet anknyter till sina föräldrar och syskon. Efterhand lär sig individen mer om vilka normer som gäller och hur kulturen omkring är uppbyggd och fungerar. Vanor och normer varierar och barnet får efterhand lära sig alltmer vad andra förväntar sig av det. I takt med att gruppen utökas med flera miljöer försöker barnet anpassa sig till nya sociala regelverk och få en position i varje ny grupp. Från familjegruppen går barnet in i socialt samspel med lekkamrater och senare skolkamrater för att under tonåren bryta från livet som barn i familjegruppen och träna vuxenlivets självständighet i tonårslivet. Positioneringen i varje grupp är en fråga om att individen önskar och ges en roll i gruppen. Om utbytet för den enskilde inte är positivt så byter den vuxne individen till en annan grupp, ett annat socialt sammanhang. Socialisationsprocessen innebär att barnet och tonåringen tränar och lär vad som fungerar i de olika sociala sammanhangen och för individen själv.

Förhoppningsvis stämmer omgivningens behov och krav med individens behov och krav överens, så att konflikter inte uppstår. Men när konflikter blir följden så har gruppmedlemmarna förhoppningsvis kommit så långt i sin socialisationsprocess att de med normernas hjälp kan lösa konflikten. Under uppväxten kan vuxna bistå de unga och lära ut reglerna, som bör vara anpassade till både gruppens och individens behov. Dock uppnås inte alltid den tänkta inlärningen. Vid försök att ändra på en redan existerande norm så har man rent muntligt försökt övertyga yngre barn om att till exempel både flickor och pojkar kan ha på sig rosa. Medan de är i fullt stånd att upprepa åsikten att pojkar och flickor kan ha på sig vilken färg de vill, så kan de samtidigt påpeka att en pojke med rosa mössa kan bli retad eftersom rosa egentligen är till för flickor. Den allmänt gällande normen har tagit sig in, utan att någon vuxen direkt lärt dem att "rosa är för flickor".

Socialisationen innebär också att barnet tilldelas kulturellt bestämda roller i olika sammanhang från det att barnets kön konstateras vid födelsen och vidare i yrkesliv, fritidsliv och egen familjebildning i vuxen ålder. Den mentala styrkan i det kulturellt konstruerade sammanhanget kan mätas i den kris- och katastrofkänsla nyblivna föräldrar upplever om det nyfödda barnets kön inte kan bestämmas. Föräldrarna vet då inte hur de ska möta barnet, vet inte vilket namn de ska ge barnet och brukar vid sådant föräldraskap fördröja etableringen av sitt barn i samhället. För de vet inte hur de ska eller till vad de ska socialisera barnet. Om föräldrarna däremot vet barnets kön, så följer därav att de vet hur de ska hantera barnets behov och utveckling till vuxen i ett socialt sammanhang. Med individuell anpassning kan den nyfödde gossen formas att bli en hjälte, president, professor, stor stark alternativt lika sportintresserad som andra karlar runt far och mor. Språken på vår jord är sociala konstruktioner som normerar de roller barnet kan och får tilldelas. Kön är den ursprungligaste indelningsgrunden för att anpassa individen till det givna sociala regelverket. Brist på kön saknar allmänt vedertagna språkliga begrepp och normer för hur socialisationen ska skötas, trots att dessa barn har lika stor social förmåga och sociala behov som andra barn att leva i gruppens säkerhet.

Individens möjlighet att utveckla en egen definierad roll inom en given kultur varierar starkt mellan olika kulturer. Individens egen personlighet och kompetens och förmåga att hantera sig själv och andra i den givna strukturen styr om det accepteras av övriga gruppmedlemmar. Kulturen ifråga kan vara mer eller mindre öppen för individuell positionering och i en starkt sluten kultur kan också en stark personlighet få sociala problem om han avviker från den givna normen och förväntningarna från övriga samhällsmedlemmar. I ett mer öppet strukturerat samhälle kan å andra sidan en mer skör individ få sociala problem av att inte få sin roll klargjord genom tydligt uttalade förväntningar och krav.

Många andra arter betraktas av människan som sociala varelser och människan lever ofta i flock med till exempel hundar och andra tämjda djur. För nära samvaro mellan människa och sociala vilda djur under valp- eller ungestadie leder till problem om man har för avsikt att installera det vuxna djuret till vildliv. På motsvarande sätt uppstår sociala problem för tamhundar som under tidiga valptiden inte haft kontakt med människor. Hunduppfödare måste följaktligen tidigt vara med tiken och varje enskild valp i en kull, för att valpen ska kunna utvecklas till en stabil "människans bäste vän" som vuxen.