Saint Lawrencefloden
Wikipedia
Saint Lawrencefloden (engelska: Saint Lawrence River, franska: fleuve Saint-Laurent) är en stor väst- till östflytande flod i Nordamerika som förbinder Stora sjöarna med Atlanten. Floden kallades av Mohawkindianerna för Kaniatarowanenneh (stor vattenväg). Floden utgör en del av gränsen mellan Kanada och USA med Ontario på ena sidan och New York på den andra.
Saint Lawrencefloden har sin källa i Ontariosjön vid Kingston, Ontario. På sin väg mot Atlanten passerar floden Brocksville, Cornwall, Montreal, Trois-Rivières och Quebec innan den rinner ut i Saint Lawrenceviken. Floden är 3 058 km lång och bildar tillsammans med Stora sjöarna-systemet, som den dränerar, världens största sötvattensystem.
Den sista sjön är Ontariosjön, som ligger 75 meter över havet. I Ontariosjön faller även Niagarafloden ut. Saint Lawrencefloden har ett vattenflöde på över 10.000 m³/sek (att jämföra med Göta älv som har 550 m³/sek
Den förste europén som seglade på Saint Lawrencefloden var fransmannen Jacques Cartier, som den 9 juni 1534 för första gången siktade den och även gjorde anspråk på området Nya Frankrike för Frans I av Frankrike.
Från början var floden seglingsbar endast på delen fram till Montreal, beroende på forsen vid Lachine. Först när Lachinekanalen byggdes kunde fartyg segla vidare uppför floden. Idag fraktas godset till och från Atlanten på Saint Lawrence Seaway, som är ett modernt kanalsystem.
