Sångsvan

Wikipedia

?Sångsvan Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]
Sångsvan
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Andfåglar Anseriformes
Familj:	Egentliga andfåglar Anatidae
Underfamilj:	Anserinae
Tribus:	Svanar Cygnini
Släkte:	Cygnus
Art:	Sångsvan C. cygnus
Vetenskapligt namn
§Cygnus cygnus Auktor: Linné


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sångsvan, (Cygnus cygnus) är en mycket stor vit andfågel som tillsammans med knölsvanen är de enda häckande svanarna i Sverige.

[redigera] Utseende och läte

Sångsvanen är ungefär lika stor som knölsvanen med en längd på mellan 140 till 160 centimeter och ett vingspann på 205 till 235 centimeter. Trots detta framstår den som smäckrare än knölsvanen. Den håller oftare halsen rak till skillnad från knölsvanen ibland s-formade halsföring. Den triangelformade näbben, som är längre än knölsvanens, fortätter ut från den sluttande hjässan och ger huvudet ett mycket spetsigt utseende. När den simmar håller den och sin stjärt, som är kortare än knölsvanens, nedsänkt horizontellt mot vattenytan.

Den adulta sångsvanen ter sig än vitare än knölsvanen och näbben är mot näbbroten klart gult medan näbbspetsen och nederdelen av näbben är svart, Det gula når nedanför näsborren. Den har ett större gult fält på näbben än vad mindre sångsvan (Cygnus columbianus) har.

De juvenila fåglarnas fjäderdräkt är gråbrunvita och näbben är svart och vitgul med ett lite anstrykning av rosa. Den anlägger vit fjäderdräkt sommaren under dess första levnadsår eller tidigt på våren dess andra levnadsår. Den isländska populationen vitnar oftare tidigare än den fenoskandiska populationen.

Den kan utstöta ett högt, trumpetande läte, i grupper om tre eller fyra toner när den flyger. Ljudet från vingarna är ett tyst svischande till skillnad från knölsvanens kraftigt sjungande ljud.

[redigera] Utbredning och biotop

Sångsvanen häckar i arktiska regioner av Eurasien från Island i väster till Kina i öster. Den är en flyttfågel och flyttar till öppna vatten östra Asien, södra Skandinavien och nordvästra Europa. Den population som lever på Island övervintrar i Storbritannien och Irland.

Den häckar i mindre vatten på tundra, på myrar och mossar och i mindre sjöar ofta långt upp i norr. Den har dock under de senaste decenierna återtagit den utbredning i Skandinavien som den hade förra seklet, det vill säga att den idag häckar ända ner till Skåne. Den finns till och med som häckfågel så långt söderut som på några få platser i Polen.

[redigera] Häckning

Här ser man den kraftigt klargula färgen på näbben

Boet är ofta oerhört stort, speciellt på höjden, och det består av växtdelar som mest tas från sjöbotten. Den normala häckningstiden är i maj och juni men det förekommer att den börjar redan i mitten av april. Honan lägger 5 till 6 smörfärgade ägg och ruvar i cirka 30 till 36 dygn. Ungarna lämnar boet efter bara några dygn men stannar hos föräldrarna oftast minst två månader eller till och med fram till föräldranas nästa häckningen.

[redigera] Övrigt

Sångsvanen är Norrbottens landskapsfågel och Finlands nationalfågel.

[redigera] Föda

Födan består av olika vattenväxter som den betar från sjöbotten.

[redigera] Källor

Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9
Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3