Ronja Rövardotter
Wikipedia
Ronja Rövardotter är en roman av Astrid Lindgren från 1981. Huvudpersonen Ronja är en flicka i 10-årsåldern vars uppväxt läsaren får följa under två somrar och en vinter. Hon är dotter till en rövarhövding och boken handlar om hur hon blir självständig och gör uppror mot fadern. Den filmatiserades 1984 med Tage Danielsson som regissör.
Innehåll |
[redigera] Referat av handlingen
Romanen handlar om en flicka som växer upp i en borg i skogen bland en massa rövare. Hennes pappa, rövarhövdingen, heter Mattis och en stor del av hennes värld kretsar kring honom, Mattisborgen som de bor i samt den omgivande skogen. En annan, för Ronja betydelsefull person, är den äldste av rövarna, Skalle-Per. Hon har även en mamma, Lovis, och så småningom blir hon även vän med ett annat rövarbarn, Birk. Han visar sig vara son till Mattis bittraste fiende, Borka, och han och hans familj och Borkarövarna har till och med flyttat in i den övergivna halvan av Mattisborgen. Birks och Ronjas ätter har varit ärkefiender i mannaminne och längre än så och Mattis och Borka har mycket svårt att acceptera deras vänskap. I Mattisskogen finns, förutom en massa djur, många mystiska väsen såsom rumpnissar, grådvärgar och vildvittror.
Ronja föds en åsknatt i en rövarborg på en klippa långt in i skogen. Vildvittror kretsar kring borgen och Lovis sjunger för att få födseln att gå lättare. Mattis är väldigt stolt över sin nyfödda dotter och visar upp henne för de tolv rövarna som skålar och prisar den nyfödda. Samma natt slår blixten ner och delar Mattisborgen i två delar med en avgrund, Helvetesgapet, emellan.
När Ronja är tillräckligt vuxen får hon själv upptäcka skogen och vad som finns där. Trots sin fars varningar söker hon upp farorna för att lära sig att vara försiktig. En dag när hon aktar sig för att ramla ned i Helvetesgapet mellan borghalvorna möter hon Birk. Borkarövarna har flyttat in i den övergivna borghalvan och där tänker de stanna. De två prövar nu varandras mod genom att hoppa över Helvetsgapet tills Birk ramlar och blir hängande i kanten. Hon räddar honom med hjälp av sitt rep och ger honom sedan ett knytnävsslag i ansiktet. Mattis blir rasande över att Borkarövarna har flyttat in men det är inte mycket han kan göra åt det.
Nästa gång Ronja möter Birk i skogen räddar han henne från att lockas bort i dimman av de underjordiska. Sedan dröjer det ända till vintern innan de möts igen. Då fastnar Ronja med foten i rumpnissarnas håla. Hon kan inte komma loss och anfalls av en vildvittra. När det har börjat mörkna dyker Birk upp och räddar henne. Hennes instinktiva motvilja har förbytts och hon både gråter och omfamnar honom av tacksamhet och innan de skiljs är de bror och syster med varandra.
Ronja förstår att att hon aldrig kan tala om för Mattis att Birk Borkason nu är hennes bror. Vintern är lång och en dag är Ronja nere i Mattisborgens allra djupaste fängelsehålor. Snart har hon flyttat undan nedrasade stenar så att passagen in i Borkafästet är fri. Utan att någon annan vet något kan hon nu träffa Birk. Han har gått ned i vikt eftersom Borkarövarna har dåligt med mat. Ronja ordnar med mat från Mattisborgens visthus. "Det är bara så att vi inte klarar oss utan varann. Det har jag förstått nu", säger hon.
Till slut kommer våren och Ronja och Birk kan träffas nere vid tjärnen där Ronja måste skrika sitt vårskrik. De försöker fånga varsin vildhäst. Rackarn och Vildtoringen, som de båda vildhästarna döps till, kastar dock av sina ryttare.
Fiendeskapen mellan rövargängen tar också fart. Borkarövarna sätter en pil i Sturkas och Mattis får sin hämnd när han lyckas fånga Birk, som blir gisslan. Nu kan han driva ut Borkarövarna: Borka får inte tillbaka sin son förrän rövarbandet flyttar ut. De båda rövarbanden möts på varsin sida om Helvetesgapet för att förhandla. Ronja ingriper och hoppar över gapet till Borkas sida. Detta chockar Mattis och han förklarar att han inte längre har något barn. Fångarna utväxlas snart.
Mattis håller sig undan och vid middagarna tiger han. Vid tjärnen möter Ronja Birk som förklarar att de där hemma starkt ogillar att han blivit hennes vän, och nu ska han flytta in i Björngrottan nere vid älven för slippa sina närstående. Ronja bestämmer sig för att bo där med honom. Historien utvecklas till en robinsonad och de lever på lax och mjölk från en märr som fått sitt föl rivet av en björn.
En sommarkväll sitter Lill-Klippen vid deras grotta med bröd och salt från Lovis. I Mattisborgen är det fortfarande lika dystert. Lovis vill att hon ska komma hem men Ronja vägrar så länge hon inte är sin fars dotter. En dag badar de i älven när de anfalls av vildvittrorna. De flyter nerför strömmen, allt närmare Glupafallet. De hänger sig fast vid en björk som kommer flytande. Hårt håller de om varandra och tror att det är deras sista stund i livet, men björken stöter mot en sten och flyter in mot älvstranden. Med sina sista krafter simmar de sig mot stranden och lyckas till slut ta sig upp.
När de kommer tillbaka till grottan sitter Lovis och väntar på dem. Hon ber Ronja komma hem men Ronja vill inte komma hem om inte Mattis själv ber om det. Även Birk är missnöjd över Lovis besök och vill ha Ronja för sig själv, åtminstone ännu en tid: "Vi har bara den här sommaren, du och jag".
De bor kvar i grottan, de fiskar, jagar, rider, simmar och vandrar omkring i skogen. En morgon när Ronja går ner till källan för att hämta vatten sitter Mattis där. Han gråter och Ronja kastar sig i hans famn. Han ber Ronja att följa med till Mattisborgen, suckar och ber sedan Birk att också följa med. Birk vill gå hem och träffa sina föräldrar: "Vi ses igen, rövardotter! Alla dagar, det vet du, söstra mi!"
Rövarlivet blir svårare och fogdens knektar har blivit allt mer besvärliga. Skalle-Per föreslår att rövarbanden ska gå ihop, men förslaget avvisas först av Mattis, men han inser att de inte har något val och talar om förslaget för Borka. Rövarna avgör vem som ska bli ledare för det stora rövarbandet genom en duell nedanför Vargklämman. Mattis vinner. Borka tröstar sig med att Birk en dag ska bli hövding, men Birk förklarar att han minsann aldrig tänker bli rövare.
Gamle Skalle-Per blir allt sämre, och vet att slutet kan vara nära. Därför avslöjar han en hemlighet för Ronja: En gång räddade han en grådvärg från vildvittrorna och som tack berättade grådvärgen om ett silverberg. Han förklarar vägen dit.
Mattis blir förkrossad när Skalle-Per dör, men livet går vidare och när vintern är slut flyttar Ronja och Birk ut i Björngrottan igen. I sin glädje över vårens ankomst skriker hon än en gång sitt vårskrik.
[redigera] Platser
[redigera] Skogen
Föräldrarna Mattis och Lovis släpper ut Ronja i skogen för att denna ska fostra henne. I början förundras Ronja över naturens mysterier, hon skrattar åt näckrosorna och skräms av grådvärgarna innan hon lärt sig behärska sin rädsla. Hennes fars varningar för skogens faror tar hon blott alltför bokstavligt: hon övar sig i att akta sig för olika saker. Övning ger färdighet och snart betraktar hon skogen som sin, något som Birk protesterar emot.
I skogen finns både nyttigheter men också faror. Farorna består bland annat av de oknytt som finns där: grådvärgar, vildvittror och den lockande sången från de underjordiska. Där finns också resurser: vitmossa att läka sår, vildhästar att rida in och välbehövlig mjölk från ett vildsto.
[redigera] Personergalleri
[redigera] Ronja Rövardotter
Ronjas ålder framgår inte av boken men när hon skickas ut i skogen av sina föräldrar är det första gången hon är där ensam. Hennes storögda förundran i början ersätts så småningom av slipad erfarenhet, hon har blivit mer kunnig och mognat: första gången hon lockas av de underjordiska håller det på att gå illa; andra gången lyssnar hon men känner inte längre någon lockelse.
Första gången hon får se Birk måste hon skratta till. De blir snabbt vänner men Ronja ställs inför en konflikt: hon kan inte säga något till sin egen far: "Det skulle vara som att slå honom i skallen med en slägga, bara mycket värre, och han skulle bli mer förkrossad och mer ursinnig än man någonsin hade sett honom". På vintern möts de långt ner i Mattisborgen där Ronja ger honom bröd, ett tecken på kärlek till sin nästa som också används i Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta.
I filmatiseringen gestaltas Ronja av Hanna Zetterberg.
[redigera] Birk Borkason
Birk föddes samma åsknatt som Ronja. Han är son till Borka och Undis och har alltid fått berättat vilka skitstövlar Mattisrövarna är. När Birk och Ronja möts första gången utmanar de varandra genom att hoppa över Helvetesgapet tills Birk ramlar och Ronja räddar honom. Birk räddar senare Ronja till livet två gånger - när de underjordiska i dimman söker locka Ronja till sig och när hon har fastnat med foten i en håla och anfalls av vildvittror.
I filmatiseringen gestaltas Birk av Dan Håfström.
[redigera] Mattis
Mattis är Ronjas pappa och rövarhövding. Han bor tillsammans med rövarna, hustrun Lovis och dottern Ronja i en stor borg som delats av ett blixtnedslag. Han är en person med starkt känsloliv, han bubblar av lycka och stolthet då Ronja föds, när han är arg kastar han saker omkring sig och han blir fullståndig rasande när Ronja blir vän med sonen till hans värsta fiende, Borka När gamle Skalle-Per går bort blir han utom sig av sorg, gråter och slår sig för bröstet
När Mattis upptäcker Ronjas dubbelliv, att i hemlighet umgås med ärkefienden Borkas son Birk uppstår en djup konflikt dem emellan - dotterns svek mot tingens ordning leder till att han avsäger sig faderskapet. Hon flyr ut i skogen och i Mattisborgen blir inget som förr när Mattis bara surar. Med jämna mellanrum kommer budbärare till grottan för att hålla dem uppdaterade och en dag sitter Mattis själv utanför grottan och ber henne komma hem.
Så långt tillbaka någon kan minnas har Mattisätten varit fiender till Borkaätten. Båda har alltid försörjt sig som rövare och rånat de resenärer som måste passera genom Rövargången som skiljer Mattisskogen och Borkaskogen åt, det är i allfall vad Ronja har fått höra. Fogdens knektar jagar Borkarövarna och de bestämmer sig för att lämna sin grotta och flyttar in i Mattisborgens övergivna del.
I filmatiseringen gestaltas Mattis av Börje Ahlstedt.
[redigera] Lovis
Lovis är Ronjas mamma, och Mattis älskade hustru. Hon är i temperament raka motsatsen mot sin man - lugn, sansad och förståndig. Hon sjunger ibland Vargsången för sina nära och kära.
I filmatiseringen gestaltas Lovis av Lena Nyman.
[redigera] Borka
Rövarhövdingen Borka är ärkefiende till Ronjas pappa Mattis, trots att de var lekkamarater som barn. Även deras släkter har hatat varandra sedan urminnes tider. När Borkas son Birk och Mattis dotter Ronja blir kära gör detta både Borka och Mattis ursinniga.
I filmatiseringen gestaltas Borka av Per Oscarsson.
[redigera] Skalle-Per
Skalle-Per är Mattis äldsta rövare och framställs som något av en fadersfigur för honom och en farfar för Ronja. När han dör blir Mattis utomsig av sorg.
I filmatiseringen gestaltas Skalle-Per av Allan Edwall.
[redigera] Varelser
[redigera] Grådvärgar
Grådvärgarna är otäcka varelser som ofta kommer fram i mörkret och dras till rädsla. Ju räddare man blir desto fler grådvärgar kommer krypande.
[redigera] Rumpnissar
De decimeterhöga varelserna är skygga och har svårt att se saker och ting i deras sammanhang. De är, till skillnad grådvärgar och vildvittror, tämligen harmlösa, även om deras dumhet kan vara frustrerande för den som råkar på dem. De lever i hålor, och man får se sig för så man inte råkar trampa igenom marken så man fastnar med foten i taket till deras hem, för de kanske inte hjälper en att komma loss, utan betraktar foten som en ny inredningsdetalj.
Det vanligaste citatet från en rumpnisse är "Voffor gör di på detta viset?"
[redigera] Vildvittror
Vildvittrorna kan tala, de har vassa klor och näbbar och attackerar människor då de vill se blod flyta. Samtidigt är de inte särskilt intelligenta och glömmer snabbt bort ett byte som gömmer sig. De påminner om den grekiska mytologins harpyor.
Vittra är ett helt annorlunda väsen i Norrländsk folktro.
[redigera] Språk
Mattisrövarna använder massor av färgstarka invektiv: skitstöver, ormyngel, hundhedning, ärkemicklar och tjyvahund. Ett återkommande drag är också användandet av det dialekta di, blitt och Mattis kallar sin dotter för Ronja mi och Birk kallar henne söstra mi. Lindgren är också en språklig förnyare, uttrycket Far åt pipsvängen blev känt genom boken.
[redigera] Bakgrund
Lindgren skrev sina första sagor redan på 1930-talet och två av hennes mest kända romaner, Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta är typiska sagor med en uppgift som ska lösas och en värld uppdelad i ont och gott. Detta saknas i Ronja Rövardotter. Visserligen finns det faror även i skogen men inte den utstuderade grymheten hos Tengil eller riddar Kato. Vad som finns är däremot sagans magiska tretal: tre gånger räddar Ronja och Birk livet på varandra och tre gånger kommer det besökare till Björngrottan. Här finns också ett rikt galleri av sagoväsen: grådvärgar, rumpnissar, skumtroll och vildvittror. Att berättelsen äger rum i en rövarskog har förmodligen sin förankring 1800-talets Småland. På den tiden var det nämligen inte ovanligt att rövare höll till i de djupa skogarna och rånade sällskap som färdades på de bedrövliga vägarna.
- "Det började med att jag såg ett berg, och högt uppe på det en rövarborg och den delade sig plötsligt mitt itu. Vad är det för folk som bor där? tänkte jag. Jo, en rövarfamilj som har en dotter och en annan rövarfamilj som har en son. Romeo och Julia upp i dagen alltså." har Astrid Lindgren berättat. Namnen i boken fick hon från Kungliga Automobilklubbens bilatlas där hon hittade flera bra namn i främst Arjeplogs kommun i södra Lappland: Peljekaise nationalpark, sjön Tjeggelvas, sjön Fjosoken, berget Jutis, byn Joesjö, sjön Labbas samt Anironiarekåtan. [1]
Den svenska utgåvan illustrerades av Ilon Wikland. Hon hade först ritat Ronja med långt mörkt hår och med samiskt utseende men det tyckte inte Lindgren om som ville att Ronja skulle ha lockigt hår. De tolv rövarna ritade hon av från kunder på Systembolaget. Mattisborgens höga torn är från biskopsborgen i Hapsal i Estland.[2]. På andra språk illustrerades boken ofta av andra och där ser Ronja annorlunda ut.
[redigera] Filmatisering
- Huvudartikel: Ronja Rövardotter (film)
Lindgren hade börjat skriva boken 1979 och redan innan boken var klar hade hon tillsammans med regissören Olle Hellbom börjat fundera hur boken skulle kunna filmatiseras. Våren 1982 hade Hellbom varit sysselsatt med finansieringen, med att hitta medarbetare och en lämplig inspelningsplats när han plötsligt gick bort i juni 1982.
När inspelningarna startade hösten 1983 hade Tage Danielsson tagit över. Exteriörerna spelades in på Sörknatten i Dalsland, Blåsjön i Jämtland samt vid Haga slottsruin i Solna. Inomhusscenerna spelades in i studio i Oslo och Stockholm och i Tykarpsgrottan (Mattisborgens ölkällare). I juni 1984 var inspelningen klar och filmen hade premiär julen 1984. [3].
[redigera] Översättningar
Språk, titel, förlag, år för första utgåva [4]
- Danska: Ronja Røvardatter, Gyldendal, 1981
- Finska: Ronja ryövärintytär, WSOY, 1981
- Isländska: Ronja Ræningjadóttir, Mál og menning, 1981
- Norska: Ronja Røverdatter, Damm, 1981
- Grekiska: Ronia: he kore tou leste, Metope, 1982
- Nederländska: Ronja de roversdochter, Ploegsma, 1982
- Japanska: Sanzoku no musume Ronyia, Iwanami shoten, 1982
- Tyska: Ronja Räubertochter, Oetinger, 1982
- Engelska: Ronia the robber's daughter, Methuen, 1983
- Italienska: Ronja, la figlia del brigante, Mandadori, 1983
- Samiska: Ronjá Rievvárnieida, Sami girjit, 1983
- Franska: Ronya, fille de brigand, Hachette, 1984
- Portugisiska: Ronia filha de ladrão, Querco, 1984
- Hebreiska: 1985
- Katalanska: Ronja, la filla del bandoler, Joventut, 1985
- Litauiska: Ronja plésiko dukté: apysaka, Vaga, 1985
- Polska: Ronja córka zbójnika, Nasza ksiegarnia, 1985
- Slovenska: Ronja razbojniška hči, Mladinska knjiga, 1985
- Spanska: Ronja la hija del bandolero, Juventud, 1985
- Bulgariska: Ronja dasscerjata na razbojnik, Narodna mladez, 1986
- Ungerska: A rabló lány, Móra, 1986
- Estniska: Röövlitütar Ronja, Eesti ramat, 1987
- Frisiska: Ronja de rôversdochter, AFUK, 1987
- Färöiska: Ronja Ránsmansdóttir, AFUK, 1987
- Ryska: Ronja, dotj razbojnika, Detskaja literatura, 1987
- Slovakiska: Zbojnícka dcéra Ronja, Mladé letá, 1987
- Tjeckiska: Ronja, dcera loupeznika, Albatros, 1987
- Ukrainska: Ronja, docka rozbijnika, Veselka, 1987
- Lettiska: Ronja - laupitäja meita, Liesma, 1989
- Indonesiska: Ronya anak penyamun, PT Gramedia, 1991
- Vietnamesiska: Ro-ni-a con gái tu'óng cu'óp, Nhà xuát bán giáo duc, 1993
- Grönländska: Piiaasup pania Ronja, Atuakkiorfik, 1994
- Kinesiska: Qiangdao de nü'er, China Times, 1995
- Kroatiska: Ronja Razbojnička kći, Znanje, 1996
- Thai: 1997
- Esperanto: Ronjo rabista filino, Inko, 2001 (elektronisk bok)
- Koreanska: 산적의 딸 로냐, 발간, 1999
[redigera] Referenser
- ^ Kerstin Ljunggren. (red.). (1992). Läs om Astrid Lindgren. . Översättning: . Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 64. ISBN 9129620236.
- ^ Birgitta Westin. Susanna Hellsing (red.). (2001). Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor i "Allrakäraste Astrid. En vänbok till Astrid Lindgren". . Översättning: . Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 108. ISBN 9129652855.
- ^ Petter Karlsson och Johan Erséus. (red.). (2004). Från Snickerboa till Villa Villekulla - Astrid Lindgrens filmvärld. . Översättning: . Stockholm: Forum. sid. 172-195. ISBN 9137123653.
- ^ Kerstin Kvint. (red.). (1997). Astrid i vida världen. . Översättning: . Stockholm: Kvints. sid. 159. ISBN 9188372165.
