Plankton

Wikipedia

Plankton (av grekiska planktos, ’kringdrivande’) är sammanfattningsnamnet för i havet fritt kringdrivande organismer som saknar aktiv rörelseförmåga eller vars rörelseförmåga är så obetydlig att de är beroende av vattnets strömningar för att förflytta sig. Vanligen avses mikroskopiska djur och växter, men det finns även större organismer som uppfyller definitionen, så som de flesta maneter.

Växtplankton utgör basen för näringskedjan i haven, som föda för både djurplankton och större djur. Djurplankton i sin tur är basen både för mindre djur som kräftdjur och småfisk (sill och sardiner), som större djur upp till bardvalarna, jordens största djur, vilka livnär sig huvudsakligen på kräftdjur som krill.

Plankton i haven kallas haliplankton, sötvattensplankton kallas limnoplankton.

Ofta klassificeras plankton utifrån sin storlek:

• Megaplankton, 20-200 cm
• Makroplankton, 2-20 cm
• Mesoplankton, 0,2 mm-2 cm
• Mikroplankton, 20-200 μm
• Nanoplankton, 2-20 μm
• Picoplankton, 0,2-2 μm, mestadels bakterier
• Femtoplankton, mindre än 0,2 μm, virus

[redigera] Fytoplankton och zooplankton

Växtplankton kallas även fytoplankton.

Djurplankton eller zooplankton består av organismer som inte utför fotosyntes. De livnär sig av organismer från växtplankton eller av andra organismer från djurplankton. Efter nyare forskningar föreställer hoppkräftor av släktet Calanus världens största biologiska massa utanför växtriket.